En liten pärla av Neil Young får berika dagens vinterkyla. En sån där hudnära beröring som den gode Neil kan åstadkomma med mycket små medel... Hittar inget ställe online att lyssna på, men där här covern av för mig helt okände Matt Snell är ganska nära Neils original:
Så tar vi väl lite äkta Neil i ännu en vintermålning:
Stökigt, men med en särledes känsla i varenda ton!
söndag 20 december 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar