Winnerbäcks nya...

Lars Winnerbäck - "Neutronstjärnan" 2023

En gång i tiden fick jag med några månaders mellanrum långa brev från en nära vän. De var fyllda med tankar om det lilla och det stora, om kärlekstrubbel och det eviga sökandet.

Det är ungefär så jag känner det när Winnerbäck kommer med en ny skiva. En rapport om vad som hänt sen sist, om hur allt omkring utvecklats och invecklats. Tack vare att han uttrycker sig ganska vagt är det lätt att se det som ett personligt brev till just mig.

När nya "Neutronstjärnan" ska spelas för första gången är jag lite orolig. Det beror ju på hur mycket Jocke Berg och Martin Sköld från Kent fått bidra med genom sin produktion och sitt sound. Det visar sig att de närmat sig Winnerbäck med både respekt och måttlighet. Visst är det syntmattor och konstgjorda ljud, som ibland känns främmande och något onödiga. Det sägs att skivan vinner för varje lyssning. men ännu låter väldigt många låtar fortfarande lite väl lika varann. Jag vet inte om jag redan hört låten eller var jag var då jag fick pausa av någon anledning.

Texterna handlar om den lilla människan i tillvaron, om åldrande och tillbakablickar. Däremot väldigt lite om kärleken och de stora känslorna. Även här irrar jag omkring och vet inte vilken låt det är.

Några sånger sticker ut: "Singeln "Nåt som verkligen är bra" är precis vad titeln antyder. Här funkar även Jocke Bergs stämma alldeles utmärkt.

När gitarren äntligen dyker upp i början på sjätte låten, "Vad gör det om hundra år", känns det som en befrielse. Det visar sig också kanske vara skivans bästa låt. Jag älskar strofen "Jag ser sämre nu, men längre än förut". Avslutningen med "Gärna lite mer", titellåten och "Vår tid" är också riktigt starka.

De flesta recensenterna försöker överrösta varandra om hur bra skivan är. Typiskt...! Är det nu dags att skriva upp denne omtyckte tidsskildrare igen...? Det spelar ju i och för sig mindre roll, Winnerbäck levererar än och han sjunger bättre än på länge. Om hur bra det sen då är, det får väl tiden utvisa...

Jag kan inte med den bästa viljan i världen utnämna "Neutronstjärnan" till någon av hans bästa skivor, men så länge den gode Lars kommer med något som verkligen uppfattas så här ärligt och angeläget så tänker jag att det är mycket välkommet och som en gåva till oss alla.

Att vandra i regnet

Är luften någonsin fräschare än när det regnar...?

Ibland händer det att jag går ut i regnet och under paraplyet kan jag känna ett lugn, en sällsynt harmoni. På något sätt infinner sig ett tillstånd av total närvaro i nuet och inget annat betyder något just då.

Detta har skildrats enastående av Anders F. Rönnblom i hans "vårregn".



Nu är det ju inte vår... Än sen, känslan är den samma...!

"Vårregn" finns på första "Bravado Bravado"-plattan, en skiva som aldrig tycks tappa sin lyster. En verklig favorit att ständigt återvända till.



I "Norrländska Vatten" finns åter den där harmonin och där finns dessa tänkvärda rader:
Men ju mer jag tror att jag är fri, ju mer slås jag i bojor
Och ju längre bort från stan jag flyr, ju trängre känns skogens kojor
Vem har inte sina egna fängelser?
Hemliga platser där det ryms tunga ok och osynliga kedjor
Så mycket mera hindrande ju mindre dom syns
- Anders F Rönnblom

För mycket regn...

... leder lätt till översvämning och andra katastrofer... Liksom för lite regn också ställer till det och medför en massa elände...

Jag kommer hela tiden på allt fler låtar om regn och tänker att nu får jag snart sätta 'stopp'... Fast först måste jag avhandla några till...



Underbara duon 'Show of Hands', som ju faktiskt varit trio ganska ofta de senaste 10-15 åren, har nyligen beslutat att avsluta turnérandet i höst. Ett stort tomrum kommer därmed att uppstå i folkmusikens utbud i England. Om Phil Beer och Steve Knigtley fortsätter göra skivor och/eller turnéra som soloartister vet jag ännu inte...

"The Flood" gavs ut redan för 22 år sedan på albumet "Cold Frontier", men känns minst lika aktuell idag.

Några aspekter till på regn kommer de närmaste dagarna, sen lämnar jag regnandet....

Regn och rytm

Visst finns det rytm i regn... The Cascades hit från 1962 tolkades 1990 av Dan Fogelberg:



Dan Fogelberg har varit borta länge nu, men hans musik känns fortfarande väldigt fräsch...

Ännu mer regn: Fler låtar om regn...

Regnandet har väl lugnat sig något, men jag hörde att det regnade ordentligt de 12 dagar jag var utomlands.... Och vi fick inte en enda droppe på oss...!



Nitty Gritty Dirt Band kan verkligenn stoppa in så mycket glädje och känsla i en låt att det blir helt oemotståndligt. Bob Carpenter sjunger verkligen bra här och den evigt unge Jeff Hanna klämmer ifrån sig ett stiligt gitarrsolo på slutet. Då är det lätt att stå ut med regnandet...

Sarah Jarosz - Den bästa konserten...?

Sarah Jarosz med band - Band on the Wall, Manchester 2023-08-17

Tro mig, jag har varit på många bra konserter. Men jag vet inte om jag tror på mig själv när jag tänker att det här var kanske den allra bästa...!

Sarah är underbarnet som vid 12 års ålder jammade på sin mandolin med David Grisman och Ricky Skaggs. När hon skivdebuterade vid 18 års ålder hade hon därtill lärt sig spela även gitarr, banjo och oktave-mandolin. Att hon dessutom sjunger mycket bra och är en galant låtskrivare gör ju det hela ännu mer märkvärdigt...

Nu, 32 år gammal, har hon sex högt värderade solo-skivor utgivna och är därtill med i den progressiva folk-trion "I'm With Her" tillsammans med Sara Watkins och Aoife O'Donovan.



Innan konserten började så byggdes mina förväntningar på och jag började tro att det kunde bli en alldeles speciell kväll. Redan i de första tonerna slog det mig: Vilket sound...! Vilket ljud...! Det sitter ju helt otroligt...!

Hon omger sig med helt suveräna musiker: Mike Robinson dekorerar fram makalöst delikata toner på sin elgitarr. Dave Speranza på bas samt John Fatum på trummor får båda utrymme att bidra till helheten och Sarah själv börjar ibland spela så att man häpnar. Det blir ju faktiskt en ganska rockig kväll på något sätt...

Det är såååå bra och när man gör en vidunderlig version av "Pay It No Mind" redan som tredle låt så känner jag mig så lycklig. Sedan följde låt efter låt som alla var lika bra framförda. Vi fick även höra några nya låtar, bland annat den här:



När hon innan pausen körde Patty Loveless "Timber, I'm Falling In Love" dansade jag nästan fram på moln och ville skrika högt ut att jag älskar Sarah...!



Varje ton fylldes av känsla, musikalitet, närvaro, inspiration, glädje och kärlek. Ovationerna från publiken var storartade och både de på scenen och de stående nedanför kommer säkerligen att minnas denna kväll. Jag kommer det definitivt.