För visst är det egentligen ofattbart att vi som varelser kan uppleva kärlek, att vi kan känna så starkt hur den invaderar och bara porlar fram, samt hur energin av att ge och få ta emot kan få våra kroppar att bli som nysmorda adrenalin-producenter och få våra sinnen att ljusna oavsett hur mörkt det är runt omkring...
Det gäller ju inte bara den där "stora kärleken", utan även den mer jordnära varianten då du rycker ut för att ta hand om och stötta någon som just då behöver lite extra påfyllning. Även det mötet kan, då vi delar något angeläget, ser in i varandras ögon och upplever en stunds magi tillsammans, verkligen berika och stärka oss i vardagen...
Det har skrivits oändligt många kärlekssånger, men väldigt få om de där små mötena mellan två behövande själar. Darden Smith har fångat det mycket ömsint med sin "Mine Till Morning". Här finns inga livsavgörande eller eruptiva känslor, men väl fullt av helande närhet och ett kärleksfullt omhändertagande.
Så, när vi pratar om kärlek, låt oss inte nervärdera de små mötena. De kan vara livsavgörande på ett annat sätt. Och de får båda mottagare och givare att må lite bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar