Artists for Peace and Justice - "Let the Rhythm Lead: Haiti Song Summit Vol. 1"
Musik handlar, liksom livet över huvud taget, om att finna gemenskap och ibland så öppnar sig plötsligt oväntade vyer... Jag har sagt det förut, allt handlar om möten...!
Ibland när musiker samlas och spelar tillsammans infinner sig ett förutsättningslöst givande och det skapas och delas utan att någon riktigt förstår vad det egentligen är som händer...
Jag tror att något sådant hände när skivan "Let the Rhythm Lead: Haiti Song Summit Volume 1" skapades. Jag har under en månad lyssnat flitigt på den och jag har väntat på att den skulle "plana ut", men den fortsätter hela tiden att växa och jag finner nya små läckerheter varje gång. Här finns så mycket rytmer och en sån hejdlös glädje. Den är så sprudlade av liv att det blir helt magiskt...
Det handlar alltså om ett projekt som Jackson Browne satte igång på Haiti 2016 med bl.a. multi-instrumentalisten Jonathan Wilson (som också producerat tillsammans med Jackson), sångerskan Jenny Lewis, Jonathan Russell från "The Head and the Heart", sångaren Paul Beaubrun från Haiti, gitarristen Habib Koité från Mali, medlemmar från den haitiska gruppen Lakou Mizik, samt den spanska flamenco-gitarristen Raúl Rodríguez.
Jackson säger så här om stämningen som byggdes upp vid en voodoo-ceremoni: “People would go into this kind of trance. Then they began to hurl themselves backwards into the crowd, and the crowd helped them up and then pushed them back into the center, and they kept dancing. It’s this rhythm- and music-induced state, a high.”
Haiti har ju haft det kämpigt med fattigdom efter jordbävningen för 10 år sedan, men det har inte hindrat glädjen och kraften hos befolkningen. Jonathan Russell beskriver dubbla kulturchocker: “It was culture shock going in, and it was even more culture shock coming home to see how much apathy exists here. The amount of things we complain about is pretty mind-boggling. Then you come back from a country that’s gone through what it’s been through, and everyone is spirited and proud”.
Musiken på albumet sprudlar av glädje, rytmer, gemenskap och en försiktig tillförsikt. Stora ord, men det känns ändå som en underdrift. Det här är så himla bra att jag saknar ord... Det vore fånigt att framhålla någon speciell av de elva låtarna, de är alla så bra och passar så fint ihop.
Jackson hade, konstigt nog, svårt att få något skivbolag att bli intresserade, så det tog ett par år att få ut musiken. Det är en konstig värld vi lever i ...!
lördag 7 mars 2020
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar