Country med T Bone Burnett

T Bone Burnett har även gjort ett par country-skivor, åtminstone till större delen, och de är nog de utgåvor med T Bone som jag lyssnat mest på...

Hans röst kommer verkligen till sin rätt i det akustiska formatet med dobro och akustisk gitarr. Sen så rensar han bort all jolmighet och sötma med utmärkt spel och starka kompositioner som ofta är raka motsatsen till det mer kommersiella Nashville-stuket.

1986 kom den självbetitlade "T Bone Burnett". "River of Love", som jag hade här på bloggen på Alla Hjärtans Dag, inleder denna starka samling låtar. En annan pärla är "Shake Yourself Loose", skriven till en vän som funderar på självmord:



"I Remember" må ha lite av countryns sentimentalitet, men vilken innerlig tillbakablick på en gammal kärlek...!



Även "No Love At All", med Billy Swan som gästartist (om du minns honom), känns fräsch i all sin enkelhet:



1992 kom mästerverket "The Criminal Under My Own Hat". Varenda låt är helt suverän...! Inledande "Over You" har jag spelat oändligt många gånger och den fascinerar fortfarande:



Det rör sig mest om läckra akustiska sånger, men tre spår bryter av med stökigt elektriskt groove, som i titellåten:



Avslutande "Kill Switch" vet jag inte vad den handlar om, kanske en slags klagovisa över våldet i en orolig tid...?



Nästa gång så tittar jag lite mer på T Bone Burnett som inflytelserik producent.

Snow, Snow

Vaknar denna underliga, uteblivna vinter med att det faktiskt snöar..... Trots allt går det inte att förneka hur vackert det ändå är... Och våren kommer snart i alla fall...!

Plockar fram Eric Andersens inspirerade tolkning av Pete Seegers "Snow, Snow":



Snow, snow, falling down
Covering up my dirty old town
Covers the garbage dump, covers the holes
Covers the rich homes, and the poor souls
Covers the station, covers the tracks
Covers the footsteps of those who'll not be back
- Pete Seeger

Men lite malplacerat känns det ändå. Hoppas de tidigt utslagna blåsipporna klarar sig...!

T Bone Burnett - en mångsidig idé-skapare

På T Bone Burnett's hemsida välkomnas du av följande budskap:
Let's make a future where we all want to live
Let's make a past we don't have to forgive
- T Bone Burnett



På "Alla Hjärtans Dag" nyligen hade jag med T Bone Burnett's utsökta sång "River of Love". Han är odiskutabelt en mångsidig man med ett ständigt flöde av spännande idéer. Förutom att skapa egensinnig musik har han blivit en av de mest eftersökta producenterna. Han har till exempel producerat "Raising Sand", det uppmärksammade duo-projektet med Robert Plant och Alison Krauss. Därtill skivor med en mängd andra kändisar och även en del filmmusik, bland annat den högt skattade "O Brother, Where Art Thou?".

T Bone, eller Henry som han egentligen heter, kom 1975 med som gitarrist i Bob Dylan's kanske mest beryktade turné "The Rolling Thunder Revue". Därefter bildade han The Alpha Band med David Mansfield och Steven Soles. Burnett's uttrycksfulla och inspirerade röst blev gruppens signum och det var alltid spännande att lyssna. Här är den utmärkta "Born in Captivity" från "Spark in The Dark", den andra av gruppens tre skivor:



Därefter inledde han en solokarriär som har spretat ordentligt åt olika håll. Den fjärde utgåvan "Proof Through The Night" innehåller bl.a "Hula Hoop" som får visa påhittigheten när det gäller att skapa intressanta arrangemang:



Samma album innehåller också flera låtar med riktigt drag och "Fatally Beautiful" är en riktig "det går inte att sitta still"-sång:



Nästa gång fortsätter jag med fler spännande solo-skivor.

So Many Souls To Change

På 80-talet, då jag pluggade, så betydde den här låten oerhört mycket för mig. Den liksom förklarade hela tillvaron och kartlagde hela samhällets idioti...

När jag nu återvänder till den så upptäcker jag att den känns ännu mer aktuell idag...



You are complicit in this conspiracy
You are unable to get free
They send the rich ones to University
And the rest get comics and TV
So many souls to change
- Justin Currie

Ny säng...

Till slut insåg jag att mitt rygg-onda inte blev bättre av att fjädrarna i sängen var stela och uttjänade efter 33 års sovande... Nu är resårbottnarna utbytta och det finns hopp om ryggen igen.

Finns det några sånger om sängar...? Det gör det säkert, men troligen fler om själva sovandet. Och ännu fler om vad som mer kan hända där i sänghalmen...

Del Amitri med Justin Currie's hesa och känsliga stämma i "Be My Downfall" kan jag höra hur många gånger som helst utan att sluta fascineras.



And when faced with temptation
You know a man should stand and fight
But you will be my downfall tonight
Be my downfall
Be my great regret
Be the one girl
That I'll never forget
Be my undoing
Be my slow road to ruin
Tonight
- Justin Currie

Alla Hjärtans Dag

Alla Hjärtans Dag... Jag kommer då med en vissen amaryllis och tycker den är riktigt vacker...!

Kanske lite symboliskt: Även gamla kärlekar har kvar en del av sin styrka...! Det finns ju alltid kvar något inom dig...!

"River of Love", en gammal favorit med T-Bone Burnett, känns fortfarande lika träffande:

Relationsfilosofi via melankoliska sånger

Melissa Horn med band - Lokomotivet, Eskilstuna 2020-02-12

Bandet börjar spela och snart kommer Melissa in på scenen och sjunger "Sång från ett kalas". Det är ödsligt, orden nästan angriper och det är så rörande. Troligen konsertens höjdpunkt på direkten. Vilken start på kvällen...!



Och jag känner mig ensam ofta
Men så har det väl alltid vart, men
Det är något sorgligt med att vika lakan själv
Och att inte få säga godnatt
- Melissa Horn

Vi får därefter höra större delen av hennes senaste skiva, "Konstgjord Andning", som vuxit och nu framstår som en av hennes bästa, samt ett urval av hennes mesta kända sånger från de fem föregående skivorna.

Mellan låtarna berättar Melissa ibland lite extra om hur de kom till, om hur sorgliga sångerna är och att de ska ha kul i kväll ändå... Det är givetvis oerhört starkt att lämna ut sina tankar och funderingar så rakt av, vare sig det nu är självupplevt eller inte. Men det berör...! Någonting får oss att lyssna noga och det är säkert många som blivit hjälpta i sin frustration efter ett sprucket förhållande genom att sätta på en skiva med Melissa Horn.

Trots att hela högtalarsystemet tydligen kraschade vid soundchecken, så låter det bra och man kan tydligt höra Melissas sång. Bandet är tajt och de varierar kompet ganska mycket inom de ramar som ändå finns. Trummorna är effektivt tydliga och förstärker sångernas stämningsläge. Allra bäst är det när det är som mest avskalat och det finns med en ödslig tystnad som en stark komponent. Ibland tycker jag att de två klaviaturspelande musikerna tar och fyller ut ljudbilden lite för mycket. När soundet blir mer avskalat så uppstår en dramatisk ödslighet som passar Melissas musik så oerhört bra.

En annan sång som imponerade stort var "Om jag aldrig hade mött dig hade jag varit lycklig nu", här i en inspelning från 2018:



Det är någonting i din blick
Jag vet inte vart jag har den
Om du gav mig en chans, en sista gång
Skulle jag inte ta den
- Melissa Horn

Det finns mycket bitterhet i Melissa Horns texter. Samt en hel del ensamhet och frustration... Men också mycket ömhet:

Jag måste gå nu
Dom andra väntar på mig
Jag ville väl bara säga
att jag saknar dig
- Melissa Horn

Bästa Bandet - Jo visst...!

Mikael Ramel Band Till Dej - "The Bäst Band Lajv 2019" - Hemifrån/Paraply Records



23 låtar, mer än 100 minuters musik, och allt kallas för "The Bäst Band Lajv". Men det är inte att sätta sig på höga hästar, utan snarare en underdrift visar det sig när man börjar lyssna.

Mikael Ramel har samlat ihop ett enastående band: Kenny Håkansson på elgitarr, Mats Öberg
på klaviaturer, Göran Lagerberg spelar bas och Benna Sörman sitter bakom trummorna, samt Mikael Ramel själv på akustisk gitarr och sång. Materialet består av nya fräscha versioner, men ändå någorlunda trogna originalen, av gamla sånger från framförallt 70-talet. Därtill även några nyare alster som smälter in alldeles utmärkt.....

Det låter bra, det är helt enkelt fruktansvärt bra. När jag såg dem för snart tre år sen hade låtarna blivit längre än förr och det dekorerades friskt av Kenny Håkansson och Mats Öberg.
Det blev ett sväng och ett drag som man verkligen inte kunde önska sig mer av.

Bandet verkar sen dess förfinat sitt spel ytterligare och man blir riktigt imponerad av tätheten och känslan. Mikael Ramels låtar är ju dessutom fortfarande angelägna och känns inte alls ålderstigna.

En makalös live-skiva som det helt enkelt är omöjligt att inte ryckas med av...!

Ola Magnell - några fler sånger...

Det är ju smått omöjligt att välja sånger ur Ola Magnells digra katalog. Här finns den unge rebellen som tycker till om det mesta, den kluvne tvivlaren i medelåldern och den mer ödmjukt reflekterande äldre mannen. Så många oförglömliga sånger som inte fick plats i gårdagens hyllning. Så, här är några till....

Jag lyssnade mycket på Ola på 80-talet och den här dansade jag runt till i studentrummet i Linköping och vrålade med i refrängen. Den är kanske ännu mer sann idag:



När du står utan stöd
I en stad som är död
och inte ens vet hur du mår
När det finns framgång
Men inte nån kärlek att få

När du inte får frid
Fast du borde ha tid
Att vila och vårda ett sår
Är det Gud som är fjär
Och du som är där
För att lära dej gå

På egna ben, på egna ben
Vinden sliter och slår
och man måste bli stark där man står
På egna ben, på egna ben
Vad du än går för
Blir vänskapen svår för
Nu är det vargarnas vår
- Ola Magnell

"Små, små ord av kärlek" tror jag inte blev inspelad på skiva, men vilken enorm frustration
över dagens samhälle:



Åt helvete med handlingar som mest av allt är prat
och dom som sätter press med ultimatum och diktat
Åt helvete med mig när jag fastnat i mitt hat
mot dom vars enda kärlek stavas pengar
och som inte ser nån vinst med gröna ängar
- Ola Magnell

Jag avslutar med den eftertänksamma "Aftonpsalm" från sista skivan "Rolös":



Solen rodnar i nordväst
Se dej om, du jordens gäst
invid almen som till sist
börjat falla kvist för kvist
Gråt och glädje glimtar till
som ett solregn i april
Att vi lever, att vi dör
kan vi knappast lastas för
- Ola Magnell

Ola Magnell har lämnat oss

Inte kunde jag ana när jag såg Ola Magnell i oktober att jag några månader senare skulle få höra att hans hjärta lagt av. Livet är skört, men ändå blir vi alltid överraskade.

Ola Magnell var en sällsynt begåvad ordkonstnär, en resenär bland ord och uttryck som han vred och vände på tills det lät alldeles självklart. Men det var inte bara ord, bakom fanns även sällsynt vackra melodier som snart upplevdes som lika självklara.

Magnell har sjungit mycket om döden och livets skörhet. "Innan elden brunnit ut" känns passande idag:



En rockigare Magnell från 80-talet i "Lieman":



Lite mer humoristiskt och anklagande i "När jag dör":



Just den knivskapa humorn kunde ibland bli oerhört giftig och talande. Jag har alltid älskat uppgörelsen i "I min fantasi":



Ola Magnell har gjort så otroligt mycket bra, men en skiva som borde lyftas fram mycket mer är "Förlovat Land" från 1993. "Ett Hus" handlar smakfullt om livet och viljan att leva:



I ett hus som vetter
mot musiken vill jag bo
komma ner på jorden
och ge himlen lugn och ro
mellan foten av ett träd
och vingen på min sko
vill jag leva

I ett ljus som faller
för en färg och flödar fritt
där det växer humor
som kan göra svart till vitt
och där mitt problem
kan lösas innan det blir ditt
vill jag leva
- Ola Magnell

Olas sånger kommer att leva länge... I kväll tänder jag ett ljus för Ola. Vila i frid!

PS: En fin artikel av Christian Gustafsson: Ola Magnell kommer ses som en av de stora.

Ny singel med Morgan Erina

Morgan Erina - "Are you Happy?" - Misra Records 2020

Du kan också lyssna på Soundcloud: Are You Happy?

Idag fyller Morgan Erina 32 år, precis hälften av vad jag är... Hon firar genom att ge ut en ny singel, "Are you Happy?", en underskön sång som är det bästa hon gjort på länge.

Briana Carraher spelar cello och ger låten både djup och dramatik. Nathan Zoob spelar effektfull elgitarr. Och över allt ligger Morgans känsliga stämma och det är omöjligt att inte lyssna.

Basisten Josh Verbanets skriver så här talande på sin Facebook-sida: "Let's be real -- Morgan Erina is a legit national-level vocal talent, and this is her new single out today (via Misra Records, also on Spotify and other streaming services). I'm in her backing band on this track, alongside Nathan Zoob and Jake Hanner. I've seen Morgan open for artists on big outdoor festival stages in front of a couple thousand loud people, and maybe five seconds into her singing the entire audience stops messing with their lawn chairs and a hush goes over the field".

Det har varit tuffa tider för Morgan, men hon ser denna singel som en nystart: "Through music we can heal. This song is about just that, spreading my wings, flying free from all the anger and resentment I’ve been holding on to for so long", skriver hon på Facebook.

Jag tror jag har lyssnat 14 gånger på raken och jag fascineras fortfarande mer och mer...

Stora nyheter

Ibland läser du något som gör dig uppriktigt glad... En sådan sak är alltid nyheten om att en ny skiva med Jackson Browne är på gång. Han berättade detta i en mycket intressant intervju för 'The Independent' i förra veckan. Planen är att skivan ska släppas i september. Vi får även titlar på ett par nya sånger: “Downhill from Everywhere” och “A Little Soon to Say”.

Han hyllar Greta Thunberg, ser likheter med 60-talet och säger att de ungas engagemang är mycket viktigt: “This generation coming into the world taking these problems seriously is exactly what’s needed.
I don’t feel I have the right to be pessimistic or feel defeated, but it’s a struggle I have every day because the news is so unremittingly bad. Activism by young people is one of the brighter spots”.

Han berättar även hur han hela livet haft problem med sin rygg, men att yoga hjälpt till att komma runt problemen... Se där, vi har mer gemensamt än vad jag visste...!

Men mest handlar det om den nya Haiti-skivan, "Let The Rhythm Lead", som han gjort med bland annat Jenny Lewis, Jonathan Wilson, Paul Beaubrun, Habib Koite, Raul Rodriguez och Jonathan Russell. Den gavs ut i förra veckan och det jag hört låter ytterst spännande...

Läs hela intervjun här:
"My generation were idealistic and naive but we were right about so many things".

Klass rakt igenom med Totte Bergström

Totte Bergström - "Still Here" - Vacaloca Records 2020

Att ha Byron Berline på fiol som gästspelare på tre låtar är stort inom bluegrass och country-rock-kretsar. Det är ungefär som att på en rockskiva ha med David Gilmour på gitarr, eller något sånt.

Totte har ju även spelat med andra storheter som Gene Parsons, trummis och banjo-spelare i Byrds, samt John Stewart. Här hemma i Sverige har han spelat med t.ex. Basse Wickman, Ulf Lundell, Lalla Hansson, Derek Hudson, Björn Ulvaeus och många fler.

Därtill har han under många år varit tongivande i grupper som New Stangers, Moonshine, Bluegrass Café och Vagabond Ways. Numera lirar han ofta med sitt kompband Bluegrass Vikings.

Den nya skivan innehåller 12 nyskrivna sånger som kanske kan kategoriseras som bluegrass, country-rock eller americana. Variationen är ganska stor, men visst doftar det en hel del Byrds. Det finns få i Sverige som kan pendla mellan så många olika stilar och stämningslägen, men ändå få det att kännas som en helhet.

Ibland lirar Totte på sin string-bender-gitarr så att Clarence White måste sitta och mysa uppe i himlen. Ibland tar bluegrass-influenserna över och spelglädjen sprudlar. Sen kommer några utsökta ballader, där Tottes behagliga stämma passar extra bra. "One Dance" skulle kunna bli en riktig klassiker om någon kändis gjorde en cover på den. Just nu är "I'm Losing Her", som får mig att tänka på Marc Ellington, och "Brand New World" mina favoriter, men det kommer nog att växla framöver. "All These Words" är också mystiskt spännande i sitt täta, suggestiva arrangemang.



"Still Here" är faktiskt hans trettonde fullängds-skiva, antingen som solartist eller i något av banden jag räknade upp här ovan. Mina favoriter är solo-skivorna från 80-talet, "Ingen Väg Tillbaka" och "En Man, En Röst", samt "Modersmål" från 2015. Och så givetvis skivan med Vagabond Ways från året innan, där han kuperade ihop med Christer Jonasson och Basse Wickman. En riktig pärla som ingen bör missa...

Den nya skivan är bra, det är klass rakt igenom, från Tottes eget spel på olika gitarrer och hans kompositioner, via den snygga produktionen av Patricio Cabezas och gediget komp av bandet, till det snygga fodralet, skapat av Tottes dotter Erika.

Hade Totte Bergström inte varit så bergsäker på att det just är sån här musik han gillar och vill spela, hade han kanske blivit mer känd här hemma i Sverige, så som han är i vissa stater "over there". Det vore verkligen välförtjänt...!

"Still Here" finns både på LP och CD, men det är lite oklart hur den kommer att säljas, men jag kan förmedla kontakt om hur du kan köpa den direkt från Totte. Kommentera nedan och uppge mail-adress så kommer information.

Bilden på Totte här ovan är från releasespelningen för "Modersmål" hösten 2015. Lägg märke till tröjan...!