Så var det då dags för min 14:e Jackson Browne-konsert... Förväntningarna var höga efter jubelföreställningen på Royal Albert Hall i november och även om jag visste att Val McCallum var hemma med nyfött barn, och att han skulle saknas, så var förutsättningarna på topp.
Var där med mina två söner, gamla kompisar, grannar, nyare vänner och mötte dessutom flera andra vänner.
Vi tar det låt för låt:
Barricades of Heaven - En lång ”Barricades of Heaven” inledde och den är verkligen den idealiska öppningslåten med sin suggestiva melodislinga. Ljudet lät föredömligt bra och jag smälte in i en annan värld...
The Long Way Around – Den nya fortsättningen på “These Days”… Stämningen stiger...
Leaving Winslow – En glad låt som doftar fräsch country, Greg Leisz skiner på steel guitar.
These Days – Alltid stort och fint att få höra den gamla geniala låten.
In the Shape of a Heart – Önskemål från publiken och nu märks det att Jackson trivs... Känns lika fräsch än idag. Jackson fick stoppa publikens klappningar för att det störde honom, vi svenskar kommer väl aldrig lära oss klappa på "the back beat"...
I'm Alive – Nu sätter det fart… Mauricio Lewak glänser bakom trummorna med sitt snitsiga och kraftfulla spel.
You Know the Night – Helt ok med trevligt intro-snack.
Fountain of Sorrow – Oj...! Ännu ett oplanerat önskemål som ändrar spel-schemat.
-- And while the future's there for anyone to change, still you know it seems
-- It would be easier sometimes to change the past.
Det var nu jag kände tårar i ögonen. Glädje och helhet...!
For Everyman - Kvällens största extas...! Magiskt…! Tror inte jag hört ”For Everyman”
bättre. Crescendot mot slutet när Mauricio hysteriskt bankar in hela orkestern är det närmaste en musikalisk orgasm man kan komma... Se glädjen på bilderna ovan…! Jag fylls över av känslor och nu kan jag inte hindra några tårar att rinna...
For a Dancer - En av de största låtar som skrivits om liv och död och den görs helgjutet, förstås...
Kort paus.
Your Bright Baby Blues – Alla har inte hunnit tillbaka till sina platser och det stör. Men denna låt förknippar jag med så många händelser att jag omöjligt kan låta bli att bli berörd. Mycket berörd...!
“Going Down to the River” - Doug Seegers bjuds upp på scenen. Trevligt, men inte något jag påverkas av, känns mest som en oväntad paus...
Which Side – Viktigt budskap, men ganska tråkig låt... Men jag beskådar Mauricio Lewaks sprudlande spel och då kan man aldrig ha tråkigt...
If I Could Be Anywhere – Bra låt, men arrangemanget är lite segt... Mauricio sprudlar på...
Standing in the Breach – En av de bästa låtar Jackson skrivit...
-- But you know the change the world needs now is there in everyone”.
Nu känner jag glädjetårar igen...
Call It a Loan – Kan aldrig bli 100-procentig utan David Lindleys gitarr, men det är inte långt ifrån...
Looking East – Det tog lite tid för mig att inse vilken bra rock-låt det här är... Brinner av styrka...
The Birds of St. Marks – Långt snack om Byrds och så... Älskar denna låt...! Greg Leisz “McGuinn-gitarr” är helt lysande.
The Pretender - Mäktig version och Shane Fontayne får till ett riktigt fint solo.
Running on Empty – Tidernas bästa rock-låt…? Nu är det omöligt att sitta still och alla reser sig och dansar och sjunger…
Extranummer:
-- Don’t let the sound of your own wheels make you crazy...
Take It Easy – Mot slutet av “Take It Easy” tar jag mina söners händer och vi står där tätt och nära när låten glider över i:
Our Lady of the Well – En av mina favoriter. Förlängd med att alla i bandet får sola lite mot slutet och Alethea Mills sång skär rakt in i bröstet när vi står där och andmäktigt tar in och delar och njuter...
Bättre än så här blir inte musik...! Bättre än så här blir inte livet...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar