By the quick lunch stand
He was playing real good
For free
Nobody stopped to hear him
Though he played so sweet and high
They knew he had never been on their T.V.
So they passed his music by
Jag är inte speciellt road av att kritisera andras (bristande) smak och tur är väl det...
Men när jag ser vilka skivor som säljer mest i nya Ginza-katalogen känner jag en stor frustration och en svag sorg över så mycket de missar... "Har man inte varit på TV kan man väl inte vara bra?" Joni Mitchells "For Free" sammanfattar utomordentligt det faktum att folk väljer musik efter väldigt konstiga förutfattade meningar... eller är de helt enkelt inte mer intresserade av att hitta förbisedda pärlor utmed vägarna? Glädjen att finna ny musik, nya upptäckter... att bli berörd när du inte förväntar dig det....
Nya okända upptäckter blir ett kommande tema!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar