tisdag 14 januari 2025

Bästa Skivorna 2024 del 2: Placering 4-10

4. Steve Knightley - "The Winter Yards"

Show of Hands har alltså splittrats efter 38 år tillsammans och de kommer att vara saknade i folkmusikkretsar. Både Steve Knightley och Phil Beer lär dock fortsätta i någon form. Steve har redan släppt sin första soloskiva efter uppbrottet, men det är ändå långt ifrån hans första. Det finns redan 7-8 st, som släppts parallellt med gruppens skivor. Det finns även några andra duo- och trio-skivor. Det mesta är sig likt: Högkvalitativa låtar, tydliga melodier och så denna varma röst...! Givetvis en mycket bra skiva. Jag funderade länge på att sätta denna utgåva främst.

5. Carla Torgerson - "Beckonings"

Carla var under många år en av de två frontfigurerna i Walkabouts, och till slut fick hon klar sin andra solo-platta, efter en hel del trassel och sjukdomar. Carlas härliga röst kännns igen och det här är riktigt bra. Carla Torgerson har en röst som berör mig direkt, en av de absolut bästa rösterna jag hört. Det finns ett mörkt djup i hennes stämma, men öckså en sensuell beröring som attraherar varenda liten del av mig. Läs hela min recension här!

6. David Gilmour - "Luck and Strange"
Sångaren/gitarristen i Pink Floyd blir snart 79 år och har sagt om sin nya skiva att det nog är den bästa han gjort. Det är det givetvis inte, men "Luck And Strange" imponerar ändå. Gilmour kan fortfarande få fram ett gitarrsolo som sitter exakt som det ska. Trevligt och sympatiskt!

7. T Bone Burnett - "The Other Side"
Demonproducenten med den karakteristiska rösten har oftast två typer av sånger: De stökigt experimentella och de avskalade. Jag gillar framför allt de senare, ofta akustiska versioner som framhäver hans starka röst. Låtarna på nya akivan är både avskalade och lite experimentella. Det går långsamt men det finns vinster för den som har tålamod att lyssna in sig.

8. Josienne Clarke - "Parethesis, I"
Josienne fortsätter med samma fascinerande trollspö som på förra årets "Onliness" och skapar musik som kryper in under skinnet på dig. Du blir belönad om du ger henne lite tid...!

9. Malin Berglund - "Törnrosa"
Malin lämnade jordelivet snabbt och alldeles för tidigt och hann inte slutföra denna, hennes andra fullängds-skiva. Men hennes bassist och side-kick Anders Forsslund såg till att skivan blev klar och utgiven. En mogen tjej med en speciell förmåga att sätta fingret precis på det hon ville säga. Du kan läsa mer här: Malin Berglunds andra skiva - trots allt...

Det var svårt att utesluta en av dessa två, så de får dela på 10:e platsen:
10. Christy Moore - "A Terrible Beauty"
Man vet vad man får när Christy Moore gör en ny skiva. Starka sånger med angeläget budskap, avskalat komp och en röst som slår det mesta.
Min recension finns här: Christy Moore lika angelägen igen.

10. Dawes - "Oh Brother"

Här är det raka motsatsen. När gruppen nu tappat både bassist och keyboardist så fortsätter bröderna Taylor och Griffin Goldsmith som en duo och de har säkert lekt fram en hel del av arrangemangen i studion. Det finns här många små läckra gitarr-instick, kluriga intron och Griffins trummande visar nya dimensioner. Stämsången är som vanligt exceptionellt tilltalande. De ser själva nya Dawes som "en ny fas". Min recension: Dawes nya lite annorlunda.

Årets saamlingsbox:
Neil Young - "The Archives III"
Neil Young tycks ha en jättestor guldgruva av gamla outgivna inspelningar att gräva ur. Frågan är bara om du är bereddd att betala drygt 300 kronor4 för det hela. Visst fins det en hel del outgivet och speciellt en hel live-skiva tillsammans med Nicolette Larson, den absolut bästa bakgrundssångaren enligt Young, är oerhört spännande.

Årets live-skiva:
Thea Gilmore - "Can you hear the ghosts sing?"

En ruskigt bra live-utgåva av Thea Gilmore. Finns endast utgiven för att säljas på konserter och till hennes "patrions". Thea övertygar och blir bara bättre ocjh bättre...

PS: Just när jag skriver detta fär jag reda på att Dawes drabbats hårt av eldarna i Los Angeles. Griffin har förlorat sitt hem, likaså fd bassisten Wyler, bandets studio med utrustning och alla minnen är borta. Mitt i denna röra väntar Griffin sitt första barn vilken dag som helst. Jag lider med dem och hoppas allt löser sig på något sätt...!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar