- Får jag fråga: Är det Tom...?
- Jovisst, det är det.
- Du hade mig som elev.
Jag undrade på vilken skola och vad han hette. Han sade skolan och sitt efternamn.
- Aha, Staffan...!
- Oj! Du kommer ihåg mig...!
Vi pratade om vad han gjorde nu och han berättade att det gått bra för honom. Jag frågade vilka mer lärare han hade haft. Han sken upp och sade att han fick mycket hjälp av Per! Jag sade att jag just var på väg till denne Per, en gammal vän och kollega som jag fortfarande träffar regelbundet.
Han tackade för hur vi hade uppmuntrat honom att ta ansvar och på så sätt hjälpt honom att fixa skolan. Han kallade oss "fantastiska" och sedan så fortsatte han:
- Du ska veta att det ni sade verkligen var helt rätt, men vi var inte kloka nog att fatta det. Då. Det ni sade har på många sätt varit vägledande för mig genom livet...!
Vad svarar man på sådant..?
Jag kände glädjen bubbla upp, men var ändå nära tårar...
Jag tackade för det han sagt och att jag var glad att han kom fram och tog kontakt.
Åter blir det uppenbart för mig att det här livet handlar om möten och att ta till vara på dem.
Jag är tyvärr också övertygad om att det idag finns alldeles för lite tid och utrymme för möten i skolan och att vi därmed sopar undan förutsättningen att bli tydliga och nå fram... Jag är glad att jag tydligen gjort något bra när det fortfarande var möjligt...
Vad passar bättre än "Good At What I Do" från Sarah Jarosz nya platta...?
Am I good at what I do
Do I live up to the kings
Will my words go on forever
When my voice no longer sings
Is it all up in my head
Or is it all up to you
I don’t really know
If I’m good at what I do
- Sarah Jarosz
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar