Skogsälskare som inte gett upp

Marie Selander och Tuomo Haapala med gäst Kristina Bäck - Beckalin, Eskilstuna 2024-02-29

Marie Selander och Tuomo Haapala fortsätter med sitt musikcafé i gammal stimulerande miljö på Köpmangatan i Eskilstuna. Denna gång var deras gäst miljökämpen Kristina Bäck från den aktiva organisationen 'Skydda Skogen'.

Marie och Tuomo började med att spela några låtar med en del udda instrument och med en fingertoppskänsla för passande val av låtar. De berättar trevligt om låtarnas bakgrund och det sprids en gemytlig stämning i lokalen. Vi får också höra om den delvis framgångsrika kampen med att rädda skogen i Hammarbyhöjden i Stockholm och kamplåten som Marie skrev framförs.

Efter en kort paus börjar samtalet med Kristina Bäck. Det blir en diskussion och frågestund med stort engagemang och intresse. Kristina berättade om vad som hänt i Hedlandet trots att det är ett så kallat Naturskyddsområde. Hon menar dock att det vettigaste man ändå kan göra är att protestera och överklaga beslut med sakliga fakta. Trots de dystra berättelserna om hur vidrigt man behandlar skogen i vårt land så känns det ändå lite hoppfullt. Här i lokalen finns många som ännu inte gett upp.

Marie och Tuomo avslutar sedan den lyckade kvällen med "Havet", en gripande sång som förstärker gemenskapen och det nytända hoppet.

Visst är det en brant uppförsbacke för skogsfrågorna och miljökampen, men en sån här kväll spetsar kraften att kämpa på...

Idag...

Ett möte 43 år senare...

Han stod där bakom sin kundvagn och sade lite blygt:
- Får jag fråga: Är det Tom...?
- Jovisst, det är det.
- Du hade mig som elev.
Jag undrade på vilken skola och vad han hette. Han sade skolan och sitt efternamn.
- Aha, Staffan...!
- Oj! Du kommer ihåg mig...!

Vi pratade om vad han gjorde nu och han berättade att det gått bra för honom. Jag frågade vilka mer lärare han hade haft. Han sken upp och sade att han fick mycket hjälp av Per! Jag sade att jag just var på väg till denne Per, en gammal vän och kollega som jag fortfarande träffar regelbundet.

Han tackade för hur vi hade uppmuntrat honom att ta ansvar och på så sätt hjälpt honom att fixa skolan. Han kallade oss "fantastiska" och sedan så fortsatte han:
- Du ska veta att det ni sade verkligen var helt rätt, men vi var inte kloka nog att fatta det. Då. Det ni sade har på många sätt varit vägledande för mig genom livet...!

Vad svarar man på sådant..?

Jag kände glädjen bubbla upp, men var ändå nära tårar...

Jag tackade för det han sagt och att jag var glad att han kom fram och tog kontakt.

Åter blir det uppenbart för mig att det här livet handlar om möten och att ta till vara på dem.

Jag är tyvärr också övertygad om att det idag finns alldeles för lite tid och utrymme för möten i skolan och att vi därmed sopar undan förutsättningen att bli tydliga och nå fram... Jag är glad att jag tydligen gjort något bra när det fortfarande var möjligt...

Vad passar bättre än "Good At What I Do" från Sarah Jarosz nya platta...?


Am I good at what I do
Do I live up to the kings
Will my words go on forever
When my voice no longer sings
Is it all up in my head
Or is it all up to you
I don’t really know
If I’m good at what I do
- Sarah Jarosz

En tur från Jackson Brownes uppväxt

Jag brukar inte gilla de flesta klipp där man "stalkar" kändisar.... Men lite nyfiken är man ju ibland och här fick jag se mycket som jag tidigare bara läst om. Så, här är Jackson Brownes intressanta uppväxt:



Om man talar om Jacksons uppväxt måste man ju också ha med huset som hans farfar Clyde Browne byggde helt själv under en period av 10 år. Boytan lär vara ganska begränsad, men både Jackson och hans bror och syster växte upp där och det satte spår i deras liv. När familjen flyttade till ett modernare hus liftade Jackson för att besöka huset som han saknade. Några år senare skrev han en sång om alltihop, "Looking Into You". Jackson bodde senare själv i "The Abbey" med sin första fru Phyllis och sonen Ethan.

Här visas huset av hans äldre bror Severin, som numera bor där med sin fru. Severin är också låtskrivare och försörjer sig som gitarrlärare.



Här kan du läsa mer om och se bilder från The Abbey San Encino.

PS: Du vet väl att Jackson också heter Clyde och det var först när han började spela som han tog sitt andra namn Jackson som tilltalsnamn. Hans pappa hette för övrigt Jack...

Äkta glädje som sprider sig

Karin Kardia - Hemma-konsert, Hällberga 2024-02-17

Det är tydligt vilken glädje Karin Kardia utstrålar då hon sitter på kanten på sin bastrumma och sjunger och spelar gitarr. En äkta glädje som det inte går att ta miste på. Den sprider sig snabbt till åhörarna som kommit till hennes vardagsrum för att höra musik som är kliniskt fri från inövade fraser, inlärda danssteg eller planerad spontanitet, det vill säga total motsats till ett visst dötrist tv-program som går samtidigt...

Här är det glädje och ett äkta utbyte mellan artist och publik. Det skrattas mellan nästan varje sång och det känns tryggt och avslappnat trots den intimitet som uppstår av sig själv när det inte finns så mycket avstånd mellan scen och publik.



Vi får höra flera av Karins egna kompositioner, några välvalda covers och även några halvfärdiga nyskrivna låtar. Karin överraskar att mitt i "I've Been Dreaming" börja sjunga på svenska och den funkar lika bra på modersmålet. Publiken får sjunga med i omkvädet på "Yeah Yeah Yeah" och i John Lennons "Imagine".

Karin är riktigt produktiv just nu: Hon håller på att skriva klart flera nya alster, en EP ska snart släppas och den nya hemsidan är nästan färdig...

Vi får höra att hon tänker ha fler huskonserter inne under våren och därefter ute i trädgården. Sådana löften gör ju en inte mindre glad...

90 Demos med Alan Hull

Alan Hull - "Singing A Song In The Morning Light: The Legendary Demo Tapes 1967-1970" 4CD Box

Om några dagar är det julafton för oss Alan Hull-fanatiker: Då släpps en box med 90 demos, inspelade 1967-1970. Alan Hull var främste låtskrivare och en av sångarna i Lindisfarne. En melodisnickrare med många infall och med en röst som alltid kändes angelägen även om det kunde bli lite falskt emellanåt...

Jag vet inte om det går att komma på någon som liknar Alan Hull när det gäller att beskriva arbetarklassens vedermödor och glädjeämnen, klarsynta och helgalna på samnma gång. De enda själsfränder jag kan se vissa likheter med är i så fall John Lennon och Ronnie Lane. Alla tre nydanande och helt oförutsägbara. Och alla tre dog på tok för tidigt...!



Vill du läsa mer om Alan Hull så finns det en del här på bloggen:
Alan Hull - En av de allra största låtskrivarna.
Mer om Alan Hull - De sista sångerna.
Den BÄSTA vinter-låten...

... och så lite fakta: Alan Hull - Biography

Jag avslutar med originalversionen av Winter Song från Lindisfarne's debutskiva "Nicely Out of Tune": Lyssna på det geniala gitarrspelet, känslan, orden, ja, alltihopa, så obeskrivligt bra...!



90 sånger - och de flesta helt okända... Det är väldigt spänande det...!

FJK i Katrineholm

FJK - Musikens Hus, Katrineholm 2024-02-09

Om man har sett ett band mer än 40 gånger, är det ett tecken på att man är lite tokig, eller är det kanske ett bevis på att bandet är väldigt bra...? Jag tror ju mer på det sista alternativet...

Jag har ju skrivit förr om närvaro, djup och känsla i FJK:s musik. Har skrivit om hur otroligt avslappnade de är på scenen, om hur de spontant kan vara fyndigt roliga... Om hur skickligt de väver samman sitt spel på sina instrument. Om vilken kraft som finns i deras texter...

Lite nytt från spelningen i Katrineholm:
- "Månen igen": Världspremiär på en ny låt som Christer skrivit tillsammans med sin spel-kompis på Gotland, Annika Fehling. En riktig höjdarlåt, som kan växa ännu mer till en ny favorit.
- "Vila och Bida": Det var mycket länge sen de senast spelade den...
- "Irrland": En spontant framvärkt tolkning av denna vackra instrumentala låt. Det var inte heller igår...

I övrigt var det fullt med låtar som alltid känns lika inspirerande och som hjälper till att vässa tankarna...

foto: Fredrik Blomberg, Tom Arvidsson, Sandra Almström Krusenholtz

Bästa låten just nu...

Just nu lyssnar jag gång efter gång på Sarah Jarosz när hon sjunger och spelar "Take Me Back" med olika gitarrister. Allra bäst är det nog när Mike Robinson eller Anthony da Costa låter sin gura tala så det nästan gör ont.



Under videon finns bland annat den här kommentaren:
This is one of the most beautiful songs ever recorded. By anyone. Sarah Jarosz really knocked it out of the park when she wrote this song. And the vocals are so spot on. I play this song all the time - have been for years - will for many years to come.

Jag kan bara instämma. Det är så vackert så jag storknar...

Take me back in time again
Stay with me like you did then
Take me as you find me here
Take me now, feel me near
Love like I never knew before
Someday will fade and be ignored
Nothing is forever anymore
Wrap me up in quiet sins
Take me lost, make me found
Hold me silent in the night
Say I'm wrong, make me right
Love, like I've never knew, before
Someday will fade and be ignored
Slipping through my fingers wanting more
Hanging on to every word
Whispered as the morning stirs
- Sarah Jarosz / Joseph Paul Ryan

Hela texten är som en dikt av yttersta klass. Enkelt. Känsligt. Vackert. Det rör om i min själ.