Krolliljan - en rebell bland blommorna

Krolliljan är tveklöst en av mina verkliga favoritblommor. De utmärker sig genom att vara lite annorlunda: De söker skugga i första hand, de blommar "nedåt" och utvecklar till slut en slags fallskärmsliknande skapelse.

Jag gillar verkligen dessa udda blommor. De är häftiga, de kör "sitt eget race" och de vågar ju verkligen vara annorlunda... Det är vad jag kallar en rebell...!

Chris Hillman's fina cover av Tom Petty's "Wildflowers" känns självklar här. Petty själv agerade producent och det blev väl den sista inspelning han hann göra...

Att känna igen sig...

Jag skrev nyligen om konsten att textmässigt uttrycka sig lite vagt, så att lyssnaren kan känna igen sig och uppleva att "det handlar ju precis om mig". Det där att plötsligt slås av tanken "Ja, just precis så är det...!"

Dawes fantastiska sång "Somewhere Along The Way" är en låt som jag kan lyssna på hur ofta som helst och ändå ständigt hitta nya upptäckter i. Den har varit med på bloggen förr, men den förtjänar att uppskattas ännu mer.



Textraden "But I needed to witness someone wrestle with what it means to just exist" är ett under av sådan igenkänsla.

Jag inser plötsligt att denna sång handlar om en nära vän som haft det riktigt jobbigt ett tag. Så känns det i alla fall...

But somewhere along the way
The dots didn't all connect
The promise became regrets
Somewhere along the way
The dream and the circumstance
continued their tortured dance
- Taylor Goldsmith

När sedan Taylors härliga gitarrsolo drar iväg blir allt uppenbart klart:
But somewhere along the way
I started to smile again
I don't remember when
Somewhere along the way
Things will turn out just fine
I know it's true this time
- Taylor Goldsmith

Dawes bassist Wylie Gelber kommer att lämna bandet för att fortsätta bygga instrument och utvecklia den förmågan ännu mer. Taylor skriver på bandets hemsida om Wylie’s Next Chapter.

Den långe, alltid so coole, Wylie blir svår att ersätta.

Matthews Southern Comfort tolkar Woodstock-festivalen

Matthews Southern Comfort - "The Woodstock Album" 2023



Iain Matthews hade en jättehit tidigt i sin karriär med Joni Mitchell's komposition "Woodstock". Hon satt hemma och var förbryllad över vad hon missat och försökte fånga det. Hon lyckades. Jag vet inte hur Iain Matthews fick tag i låten och snabbt spelade in den med sin dåvarande grupp Matthews Southern Comfort.

När nu dagens upplaga av Matthews Southern Comfort ger ut en hel skiva med 15 låtar som spelades på Woodstock-festivalen, så förundras man först att just låten "Woodstock" inte finns med. Men det är ju historiskt riktigt, den framfördes ju aldrig på själva festivalen. Det gjordes däremot dessa 15 klassiker som på sätt och vis skulle förändra världen.

Men detta är ingen vanlig covers-skiva, samtliga 15 sånger har delvis fått en ny skrud av Iain Matthews och multiinstrumentalisten BJ Baartmans. Detta är ovanligt livfulla tolkningar och det märks tydligt att de hade riktigt roligt i studion.

Man kan givetvis alltid diskutera låtvalen vid ett sådant här projekt, men det känns larvigt då man lyckats så här bra att både tolka stämningen och optimismen i tids-eran så att man rycks med och det är svårt att sitta still.



Låtar som "If I Were A Carpenter", "Get Together" och "With A Little Help From My Friends" passar ju Matthews röst helt förträffligt, men även "Purple Haze", "My Generation", "Spinning Wheel" och "This Wheel’s On Fire" låter så fräscha att det här blir ett mycket lyckat album.

Du kan lyssna på hela skivan här: The Woodstock Album.

När musiken lyfter och expanderar....

Anders F Rönnblom med Bravado Bravado - Biografbaren, Eskilstuna 2023-06-10

När Björn Rothstein bakom trummorna släpper loss i "Hon sköt en yuppie idag" kommer jag på mig själv att undra hur många armar karln egentligen har. Trumslagen kommer snitsigt och kristallklart, både grundslag och dekorativa utsvävningar i en ständigt varierande ordning...

När så bandet kommer in igen så fortsätter Jesper Lindberg, Fabian Månsson och Anders F själv att väva samman sitt spel och svarar varandra så att allt smälter samman och bildar en mycket suggestiv helhet där man lyhört kompletterar varann. Det är så suggestivt och jag kommer att tänka lite på Neil Young och tidiga Crazy Horse när de utvecklade "Down By The River" till ett glödande känslospröt.

Anders F Rönnblom har flera hundra låtar att välja bland och varierar låtlistan en hel del från kväll till kväll. Det tog ett par låtar innan det började hända saker, men när Anders bytte till elgitarr så infann sig snart en magisk stämning. Musiker som verkligen kan spela, men som därutöver även har roligt, är lyhörda och kompletterar och inspirerar varandra, då händer det något speciellt...

Då spelar det ingen roll att alltför få har tagit sig till Biografbaren denna kväll. De som är där är så lyckliga att de är just där. De trivs, släpper loss och det till och med dansas på slutet.

Jag är övertygad om att ingen längtade det minsta efter varken studentfirande eller champions league-finalen på TV.

Jesper Lindberg (steel, banjo), Anders F Rönnblom (gitarrer, sång), Björn Rothstein (trummor), Fabian Mansson (elgitarr) och Björn Aggemyr (bas).

Vilket band...! Vilken kväll...!

När en låt direkt blir din vän...

Christer Jonasson Tolv - "Nu viskar vinden" - singel 2023



Det finns låtar som du vet direkt att det här blir en vän för livet... Christer Jonasson Tolvs nya sommarvisa kom till mig i en mörk stund och lyste direkt upp tillvaron.

Det är enkelt, men fundamentalt. Det är känsligt, men ändå självklart. Det är skört. samtidigt som det visar en jordnära styrka. Det är så himla bra...!

Riktigt personligt

Niclas Abrahamsson - "Låtar i livets närhet" 2023 - Kakafon Records



Det sägs ju att konsten att textmässigt uttrycka sig lite vagt, så att lyssnaren kan känna igen sig och uppleva att "det handlar ju precis om mig", är det som utmärker de bästa låtskrivarna och Bob Dylan brukar nämnas som en mästare på denna förmåga.

Niclas Abrahamsson är i mycket den totala motsatsen. Inte alls att han skulle vara oäven som låtskrivare, för han har en varierad och tydlig förmåga att hitta melodier och texter som känns angelägna. Men hans personer är närstående och de har ofta till och med namn och det känns nästan som att jag spionerade på honom. Vilket i och för sig känns ganska trevligt...

Allt från barndomsminnen till en begravning finns med i låttexterna. Arrangemangen är varierat snygga och Niclas sång är behaglig. Jag tycker nog "singer/songwriter" passar bättre än "visor" som benämning, men även lite blues har letat sig in i "Livspusslet", kanske skivans allra bästa låt:



Efter att ha studerat på visskolan 1989 har visor varit Niclas främsta uttrycksmedel. Han har även spelat postpunk i tonåren, jobbat som kulturarbetare och gett ut några böcker.

"Låtar i livets närhet" är hans första album och det känns både moget, varierat och angeläget. Och som sagt väldigt personligt...