skip to main |
skip to sidebar
Ännu en av de nya låtarna på Jackson Browne's nya album har spelats live och först är jag övertygad att det är introt på "These Days" jag hör, men så kommer textraden 'I don't know what to say about these days'... Fyndigt!
Som 16-åring skrev han obegripligt moget i "These Days" om sitt eget sökande och såg tillbaka och drog slutsatser. Nästan 50 år senare i "The Long Way Around" har sökandet vidgats till hela samhället och det dyker mest upp frågor och en undran över hur vi kunnat hamna 'här'. Det vore en underdrift att säga att jag känner igen mig...
I don't know what to say about these days
I'm seeing people changing the strangest way
Even in the richer neighbourhood
People don't know when they got it good
They got the envy
and they got it bad
- Jackson Browne
Ry Cooder lirar fantastisk gitarr och ger melodin en skuttande skjuts. Det här är bra! Angeläget! Jackson Browne berör och känns...
Om en dryg vecka är nya skivan utgiven...
I början på 80-talet bodde jag i Linköping några år och den enda skivaffären värt namnet brukade en gång om året ha en rea som var något speciellt, det var mycket och det var billigt. Det hände att jag skolkade från lärarutbildningen (DET är en annan historia...) och min kompis Carin drog med mig på rea-starten. Där fanns två olika skivor med dansken Erik Grip, som jag aldrig hört talas om, men eftersom Bert Jansch var med och spelade på en låt, så köpte jag en av varje, för 5 kr styck...(!)
När helgen kom och jag var hemma så satte jag på "Måske har du det li'som jeg". Ole Fick's briljanta gitarr virvlade ur högtalarna till en en produktion som var så kristallklar att jag trodde bashögtalaren skulle hoppa upp i knät på mig. När jag var framme vid titellåten sist på andra sidan visste jag att jag fått en favorit som knappast skulle blekna.
Jag minns att jag skickade en kassett till min vän Christer, där Erik Grip var på ena sidan och Murray McLauchlan på den andra. Flera år senare berättade Christer att han träffat Erik på en festival i Danmark, då FJK spelade där.
Nu har Erik Grip översatt några av Christers låtar och spelat in dem. Givetvis valde han min favorit "Alla Dagar", som jag berättat om tidigare, se här: Är det tid jag jagar i mitt liv?.
Han gör den lika smakfullt som man kunde förvänta. Den hade nog kunnat platsa på "Måske
har du det li´som jeg"...!
Här kan du lyssna:
Länkar:
Erik Grip's hemsida - med allt om denne mångsidige och kreative artist.
Christer Jonasson's hemsida - där du också kan lyssna på Grips översättningar, samt på Christer själv förstås.
 |
| Foto Bernt Ridderström |
Christer Jonasson och Christer Lyssarides, Big Ben, Stockholm, 2014-09-15
Christer Jonassons gitarr och röst har jag lyssnat på i mer än 30 år nu. Christer Lyssarides var för mig en ny bekantskap. Tillsammans mixade de ihop sina gitarrer så att det blev ett slags växelspel, suggestivt och lågmält, men med en intensitet som kändes ända ut i lillfingret.
De spelade favoritlåtar av olika slag, men hela tiden med ett givande och tagande. Här fanns Steve Earle's "My Old Friend the Blues", Donovan's "Colours" med Christer J på banjo, Joni Mitchell's "Night Ride Home" och mycket mer. Kvällen avslutades passande med Leadbelly's "Goodnight Irene" och det blev till och med allsång...!
Mer stämningsfull musik får man leta efter och jag kom osökt att tänka på Bruce Cockburn's mer jazziga period och när Jerry Garcia och Grateful Dead gjorde en fantastisk akustisk live-dubbel. Inga dåliga referenser...!
Christer och Christer, eller C1 & C2, som de också kallar sig, vill jag definitivt höra mer av...!
Äntligen...!! Inte mycket mer att tillägga...
Jo, förresten, det är det ju: Björklund är ju ännu skönare att se packa och dra. Utan betyg. Inte ens han blir bättre av ett underkänt sådant...!
Valet är över och Reinfeldt packar ihop och Alliansen är avväpnade. Ändå kan jag inte känna mig glad, inte ens lättad...
Hemska tanke att var 8:e person jag möter har röstat på SD... Har vi sjunkit så lågt? Har vi så lite förståelse för varann? Resonerar folk så illa? Finns ingen anständighet alls?...
Flera vallokaler i Stockholm har invaderats av grupper utan någon som helst respekt för demokratin, för människors rättigheter, tydligen utan förmåga till vare sig empati eller insikt...
Och så röstar mer än 13% på ett rasistiskt missnöjesparti...
Antingen är folk korkade, eller så förblindade att de inte kan se ljuset ens i en tunnel...
Jag vill inte ha dessa känslor, men de går inte att ignorera. Gör något innan det är för sent...!!
Ta bort alla småfrågor, alla intetsägande floskler, allt som finns dolt bakom alla tomma löften: Egentligen handlar det i grund och botten om en enda fråga: "Hur fördelar vi det vi har...?"
Väljer vi att dela någorlunda rättvist, eller väljer vi att några få ska få mycket större del av kakan? Detta är vad valet handlar om... Hur giriga är vi? Känner vi ansvar och är solidariska, eller får de som blir utan "skylla sig själva"...?
En del tror att det blir bättre för den stora massan om ett fåtal får vräka sig i överflöd... Jag vet inte hur de får ihop det... Eftersom de försöker mörklägga det via begrepp som 'valfrihet', 'arbete' och 'lönsamhet' inser de väl hur omöjligt det egentligen är...
Jag tycker att det alltid måste vara ett bättre alternativ att åtminstone försöka dela lite mer rättvist...! Liberty Cage, oftast kallade The Men They Couldn't Hang, får visa hur det annars blir för de som drabbas:
Är det så vi vill ha det...?
Jag har alltid haft viljan att tycka bra om Sossarna... Tyvärr har jag gång efter gång blivit rejält besviken. Det största sveket var 'Linje 2' i kärnkraftsomröstningen 1980 och jag har ännu inte förlåtit Palme... Tyvärr medförde detta att mitt enda möte med denne karismatiske politiker blev ett möte präglat av avstånd och ogillande.
Jag har varit orolig för att Stefan Löfvén skulle ta till orda om kärnkraften. Härom dagen visade det sig att oron var mer än befogad...! Partiledarna fick hålla upp en lapp, röd eller grön, på frågan om "dagens kärnreaktorer ska få ersättas med nya eller inte". Löfvén vägrade svara!! Partiet har faktiskt ett kongressbeslut på att dagens reaktorer ska avvecklas när det är möjligt. Frågan är alltså om Löfvén vet vad representativ demokrati innebär och är beredd att följa partiets linje eller om han tycker sig stå över kongressen och får tycka för egen räkning?
Att jag tyvärr inte kan lita på Löfvén i kärnkraftsfrågan betyder givetvis inte att jag tycker bättre om svikarna Centern (som historiskt alltid varit emot, men nu kan tänka sig bygga nya reaktorer), egoisterna Moderaterna (här finns ju cash att vinna) eller tokjönsarna Folkpartiet (som struntar i forskningen när det gäller skolväsendet och troligen gör så här med). Det är ju tur att V och MP i alla fall går att lita på...!
John Hall, amerikansk musiker som sen blev kongressledamot, vet vad han tycker. Då och nu:
Här kan du läsa mer om mina tankar när det gäller kärnkraft: 100 000 år...
Att lämna vårt livsfarliga avfall till kommande generationer är inget annat än:
"en indirekt form av kannibalism,
mer makaber än någonsin den direkta,
därför att den drabbar ännu ofödda generationer"
- Rolf Edberg
