Nyupptäckta demos med Gene Clark

Att lyssna på dessa demos från ett av Gene Clarks mästerverk, det är som att få se gamla fotografier från ens uppväxt, att förnimma det bekanta, men ändå se det hela med nya ögon.

I en rättvisare värld hade Gene Clarks "White Light" från 1971 klassats som en milstolpe i skivutgivningens historia, som urtypen för ett singer-songwriter koncept. Bob Dylan har sagt att han önskat att han skrivit "For A Spanish Guitar" och hela skivan är fullt i klass med Dylans absolut bästa album.

Nu finns de flesta av låtarna utgivna som anspråkslösa demoinspelningar och desssutom tre "nya" låtar som aldrig getts ut tidigare. Redan här glänser dessa sånger av spröd innerlighet och griper tag om de innersta strängarna...

So if there some day won't be time just to look behind
There won't be reasons, no descriptions for my place and mind
There was so much I was told that was not real
So many things that I could not taste but I could feel
So with tomorrow I will borrow
Another moment of joy and sorrow
And another dream and another
With tomorrow
- Gene Clark

Earth Hour

Jag tog fram kameran och förevigade "Earth Hour" inne:

och ute, nere vid vägen, lyste gatubelysningen:


Det är väl ingen slump att "Earth Hour" alltid inträffar sent en helgkväll? Som vanligt är det de vanliga små individerna som får visa vägen... Vad gör de riktigt stora el-slukarna? Borde de inte också ställa upp...?

Om vi kan lagstifta så att Systembolaget måste annonsera mot sin egen försäljning, då kan vi väl även tvinga elbolagen... Tänk er en annons i stil med:
"Om du släcker varannan lampa så kan vi stänga kärnkraftverken och kommande generationer slipper ta hand om ditt radioaktiva avfall...!
Och de kanske har kvar en planet där även de kan tända en lampa...!"

Plötsligt ser jag en ännu större utvecklingspotential: Vad sägs om den här annonsen:
"Koncernchef Valdemar af Cashius: Jag avstår min bonus... och för de pengarna har vi kunnat anställa fem ungdomar!"

Marknaden, vad väntar ni på? Jag är övertygad om att ni får fler kunder om ni vågar utmana ert eget tänkande och tar ansvar för fler än er själva...

Längtan efter våren

Nu längtar jag efter vårens ankomst...! Nu får det räcka med snö och kyla, nu vill jag ha vårblommor, knoppar på träd och buskar, skir grönska på gång i alla vrår, ljumma vindar, känslan av att naturen tar fart igen, trots allt...

The light's returning, the work is in hand
All the cynics have vanished from where we stand
All the chances wasted are drawing me near
And all around there's new life rising from the winter fields
- Calum & Rory Macdonald

Nu vill jag ha fotbollsallsvenskan med massvis av DIF-segrar, jag vill se Tibbling dribbla av alla vänsterbackar så att de famlar upp på läktaren, jag vill se Adde springa in några mål som i fornstora dar, glädjas åt Stadions gröna matta en sista vår...

Jag vill känna engagemang och tillit när jag öppnar ögonen på morgonen, jag vill planera och drömma, beröra och beröras, känna att det äntligen är medvind igen...

4 ganska nya i korthet

Al Lewis - "Battles"
Den sympatiske walesaren har åkt till USA och spelat in "Battles", som släpptes som MP3 redan förra året och först nu finns på CD. Något mer tillrättalagt och upp-poppat, men med kvalitet rakt igenom och förhoppningsvis den skiva som ger Al Lewis den uppmärksamhet han så väl förtjänar. Sarah Howells från Paper Aeroplanes är förstås med och de sjunger lika förträffligt som vanligt...


Patrick Brooks - "Rust and Weeds"
En riktig storyteller med snabba fingrar och en akustisk gitarr: Hemtrevligt, jämna bra sånger, imponerande starkt debutalbum på alla sätt. Lågmäld produktion som växer för varje lyssning. Här kan du lyssna mer: Patrick Brooks hemsida


Zackary Rickard - "Le Nou"
Har jag så hittat en skiva på franska? Men inte från Frankrike, utan från Kanada, ännu en i raden... Zackary Rickard sjunger bra och inlevelsefullt och det är mycket cajun och svänger rejält. Omöjligt att inte gilla när det bär iväg...


Sonny Landreth - "Elemental Journey"
Gitarrfantomen Sonny Landreth har till slut gjort en helt instrumental skiva och det kryllar av gitarrer med enastående klanger, solon och fantastisk fantasi. Sonny har sin egen stil och lirar utan motstycke. Så himla vackert och ändå ruffigt att jag kapitulerar helt...

Skåpmålarmusik del 12: Examen

På begäran: Några vänner har frågat hur skåpet blev, så här är en bild:

Här är några detaljer:

Tänkte fira med någon favoritmusik i kväll... Vi får se vad det blir...

Visst har det hänt...

att jag önskat att jag var mer "Happy-Go-Lucky" och tog det 'gottaste' ur varje dag...
att jag aldrig var blyg och inte visste hur jag skulle smälta in...
att jag önskat att jag hade lättare att snacka om ingenting och aldrig kände mig obekväm...
att jag kunde skämta och få till det så att alla omkring såg mig som sällskapets mittpunkt...
att jag aldrig tvekat att säga det där som hade fått alla att vrida sig av skratt...

Visst har det hänt...
att jag önskat att jag inte skulle ta allting så allvarligt...
att jag kunde slå bort all oro som om den inte fanns där...
att jag aldrig funderade på allt det som hänt...
utan bara for fram som en ångvält genom tillvaron...

Jo, det har det. Jag erkänner. För visst, det har hänt...

Men... vänta lite...!

Det skulle också förmodligen innebära...
att jag skulle se på Melodifestivalen och efteråt säga att vi hade en 'sååå' trevlig kväll...
att jag skulle skriva insändare till kvällstidningarna och förklara varför fel låt vann...
att jag faktiskt skulle tro på allt som står i kvälls- och skvallertidningarna...
att jag aldrig skulle ifrågasätta varför saker och ting är som de är...



och vidare...
att jag kanske till och med skulle uppskatta dansbandsmusik...
och ha affischer med gråtande barn på väggarna...
att jag köpte dominanta ljusslingor som blinkade i alla möjliga kulörta färger
och förstörde friden för mina grannar och förbipasserande...
att jag skulle köpa mina böcker vid snabbköpskassorna istället för på antikvariat och loppisar...
att jag värderade kuturella yttringar efter om de framträdande varit på TV gång efter gång...

Troligtvis skulle jag inte heller förstå Tim Hardin's eller Gene Clark's livsöden...
Sannolikt skulle jag tycka att de fick skylla sig själva för att de deppade ihop...
att de valde fel väg för att de helt enkelt var korkade...
Likaså skulle jag aldrig fundera på hur man kan uttrycka sådant mörker
som de gång efter gång skildrade så frustrerat...

Antagligen skulle jag vara ganska avtrubbad och aldrig våga tänka en tanke till slut...
Jag skulle helt enkelt inte förstå...

Nej tack!
Jag förblir hellre den jag är...!



Running through my thoughts
were the memories of the days that I had left behind
Way down in my soul were the hope
that better days were always there to find
The fog rolled in and the lights grew dimmer
and the sound of the city streets seemed amplified
In the misty morning when it had just been pouring
Like the clouds above the storm just had to cry
— Gene Clark

Skåpmålarmusik del 11: Chris Dair

Jag har en inflammation i mitt högra knä och har inte kunnat åstadkomma så mycket idag, men lite småsaker har jag fixat, trots smärtan. Den skeva dörrren på skåpet har jag rätat upp genom att sätta dit en liten träkloss. Man kanske skulle blivit möbelsnickare och inte special-lärare? Eller varför inte musikredaktör på radion...?



Skiva 10: Chris Dair - "Crossroads to Freedom" från 2010

Ett argsint munspel inleder "No Reason Blues" och sedan blir vi nästan dränkta av Chris Dair's eskader på en högljudd elektrisk gitarr och bluesslingor som jagar varandra över skivtallriken. Sedan följer "See the Stars" och då är utgångsläget akustisk blues med smakfullla indiska ingredienser... Sedan elektriskt igen, men nu långsamt och Santana-inspirerat. Även Peter Green och Mark Knopfler lurar i vassen, fast Chris Dair är mer brutal och direkt i sitt sätt att hantera guran.

Sedan kommer en snabb lättsam blues, sen en grumlig old-time med vinylknaster ditmonterat. Sedan den baktunga "I Feel the Need". Vidare mer brutalt ylande och mer akustiskt, varierat och omväxlande... "Crossroads to Freedom" blir som album en uppvisning i hur olika blues kan låta och det ger skivan en bredd som imponerar.

Chris Dair är ingen märkvärdig sångare, men det funkar utmärkt. Detta är blues helt enkelt, snitsigt, både med och utan krusiduller, och fungerar alldeles ypperligt som sällskap när du leker hantverkare.

Länkar:
Chris Dair's hemsida - med mängder av info och 26 hela låtar att lyssna på.
Chris Dair på Hemifrån - Ännu mer bra musik "Hemifrån"...