10 år har snart gått sedan "9-11"... Jag minns den dagen hur min normalt alltid lugne chef lämnade lokalen svärande... hur bilderna av det ofattbara luktade som ett nytt världskrig... hur intervjuerna på TV om "den gigantiska vedergällningen" fick mig spyfärdig... och att Djurgården spöade Malmö FF borta den kvällen...
När det nu är dags för 10-årsdagen hoppas jag att vi slipper allt som har med vedergällning att göra. Ska vi någonsin få slut på hämndbegär och skönja ett litet steg mot fred får vi nog tänka lite längre och erbjuda något annat!
My personal revenge will be to tell you good morning
On a street without beggars or homeless
When instead of jailing you I suggest
You shake away the sadness there that blinds you
And when you who have applied your hands in torture
Are unable to look up at what surrounds you
My personal revenge will be to give you
These hands that once you so mistreated
But have failed to take away their tenderness
- Tomás Borge
Denna dikt skrevs efter revolutionen i Nicaragua då Tomás Borge blev justitieminister. Han hade tidigare suttit sju år i fängelse och blivit torterad, hans fru hade blivit våldtagen och mördad. Efter revolutionen kom han att möta sin gamle torterare öga mot öga, men med ombytta roller vem som var bakom galler. Han ska då ha deklarerat delar av vad som sedan blev nedskrivet. Som minister var han med och avskaffade dödsstraffet och frigav alla politiska fångar. I rättegången mot sin torterare fick han uttrycka önskat straff och sade då: "My punishment is to forgive you."
Tala om mänsklig storhet! Det är sådant som ska lyftas fram! Det är sådant som får mig att fortfarande hoppas och tro på att människor kan skapa en bättre framtid!
Senare tonsattes texten av Luis Enrique Mejía Godoy, översattes av Jorge Calderón och spelades in av Jackson Browne:
Luis Enrique Mejia Godoy splear här sin version "Mi venganza personal":
lördag 10 september 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kul med lite Nicaragua. Det är min familjs andra hemland
SvaraRaderaMikael/drake
Nu blir jag nyfiken... Berätta mer...!
SvaraRaderaSjälv har jag aldrig varit där, men jag var med och sparade ihop pengar till en ambulans som vi skickade ner. Och jag har följt händelserna där med stort intresse, ibland med glädje och ibland med sorg.