Charm och attraktionskraft

Sarah Howells och Richard Llewellyn i Paper Aeroplanes har gett ut ett nytt mini-album, "We Are Ghosts". Sju låtar med så mycket charm och attraktionskraft att det snabbt invaderat min tillvaro och för en gångs skull hittar jag knappt ord att beskriva det med.

Det börjar med en genialisk två-minuters-låt "Days We Made", så enkelt uppbyggd, men så envist påträngande att du inte har en chans att värja dig. Tänk att vara den person som inspirerat en sån kärleksförklaring... Bland de bästa nya låtar jag hört på bra länge!

Sen följer "Safe Hands", lika oemotståndlig den! Sarahs uttrycksfulla akrobatiska sång tar ut svängarna rejält och det täta kompet med gitarrslingor och mandoliner sitter luftigt som en drake vinden just gripit tag i. Minst lika bra den, eller…?

Följer gör fem låtar till med både glädje och djup, så läckert framförda att man undrar var de hittar dessa melodier… Var och en skulle stå ut på de flesta andra skivor, men här är de bara en i mängden. "My First Love" har klar hit-potential, medan "Same Mistakes" och den avslutande "Save It" båda har en melankolisk styrka och frustration som är så vacker, men ändå berör ordentligt.

"We Are Ghosts" är inspelad hemma i Richards lägenhet i Cardiff och har ändå ovanligt rik klang i dessa torra digitala tider. Om inte deras två första skivor (som Paper Aeroplanes) i framtiden kommer att beskivas som klassiker, mästerverk, ja då beror det på att de kommer göra ännu bättre skivor i framtiden… Hur det nu ska gå till…?

Fodralet pryds av Sarah Jamesons fina träd-teckning, missa inte att kolla in alla hennes teckningar! Imponerande och varierat som gör en trädälskare matt ända ut i tårna…. och de andra teckningarna och även hennes fotografier är minsann inte långt efter….

Länkar:

Paper Aeroplanes hemsida - Du kan lyssna under "Media", och även ladda hem en låt gratis! Sarah Jameson's teckningar - Teckningar och foton du inte kan få nog av!

Fler positiva recensioner:

Plastik Magazine - "If you’re looking for a sweet, lovely album to listen to for days when you leave work feeling like you’re dead, you should get this one".

Like a Skeleton Key - "Every track is evocative and really heart wrenching, but most importantly relatable".

BBC Music - "With songs this good, Paper Aeroplanes deserve a far wider audience".

Lyssna på Spotify:

Paper Aeroplanes – We Are Ghosts

Paper Aeroplanes – The Day We Ran Into The Sea

Inte så gammal som du tror

Ni vet att jag gillar Paper Aeroplanes. Nu finns ännu en rolig och smakfull video med så mycket charm att de utklasser alla dyra och överproducerade alster som sköljer över oss dagligen utan att lämna några avtryck.



Det gör däremot Sarah och Richard med denna tänkvärda låt om att åldern inte får hindra oss att leva fullt ut. Du är inte så gammal som du tror!

Before the Deluge - i förändring

Det finns en låt som påminner om en psalm, om mänskligt liv och sökande, om hur vi utnyttjar naturen tills det brister: "Before the Deluge" av Jackson Browne på hans mästerverk "Late for the Sky".

Some of them were angry
At the way the earth was abused
By the men who learned how to forge her beauty into power
And they struggled to protect her from them
Only to be confused
By the magnitude of her fury in the final hour
And when the sand was gone and the time arrived
In the naked dawn only a few survived
And in attempts to understand a thing so simple and so huge
Believed that they were meant to live after the deluge
- Jackson Browne

Ovan finns originalversionen med David Lindleys makalösa fiol. Under "No Nukes"-protesterna användes låten flitigt och det finns en vidunderlig live-version på "No Nukes"-albumet.

Flera år senare gjorde irländska Moving Hearts en helt annorlunda tolkning, och för en gångs skull lever cover-versionen ett helt eget liv. Lyssna på när Keith Donald på altsaxofon och Davy Spillane på säckpipa drar på helt vansinnigt på slutet! Och Christy Moore slår på sin bodhran så att bashögtalarna håller på att hoppa upp i knät på mig...

Det tillhör inte vanligheten att Jackson Browne gör om sina låtar, som Bob Dylan, till nästan oigenkänlighet. Men på 90-talet kom denna omarbetade version, en ny rytmisk suggestiv skapelse som biter sig fast under skinnet. Och nu lirar David Lindley slide utan jämförelse.

Tre helt olika versioner, tre helt makalösa versioner... Ja, en del låtar lever sitt eget liv...

En del sånger lever sitt eget liv

Jag tror att det var Neil Young som en gång sade att en del sånger "lever sitt eget liv".
De förändras och hittar nya betydelser.
När Sydney Carter för många år sedan skrev "The Crow On The Cradle" hade han nog inte kunnat ana att hans anti-krigslåt skulle användas mot kärnkraft. Men så blev det och det är ju inte konstigt med tanke på dessa rader:
Your mother and father will sweat and they'll slave
To build you a coffin and dig you a grave
Hush-a-bye little one, never you weep
For we've got a toy that can put you to sleep

Här är en underbar tolkning av Jackson Browne och David Lindley från 1986. Lyssna på
Mr. Dave's fiolspel, det fullkomligt sprudlar av känsla och dynamik.



En annan otrolig version görs av Show of Hands med sång och fiol av Phil Beer.
Också mästerligt ända ut i lilltårna...

Nu ska det tystas ner...

Katastrofen har hänt... Tveklöst en ofattbar katastrof... Fyra kärnkraftsreaktorer har
"exploderat" utan kontroll och det är nog inte slut än... Men samtidigt börjar allt förnekas, bortförklaras, och uttalande efter uttalande kommer om att det "inte är så farligt"...
Dra den om Rödluvan! Den tror jag mer på!

Efter en så här stor katastrof finns osäkerhet för de drabbade, och strålningen kan ge hemska konsekvenser långt fram i tiden för de bestrålade, trots att inget syns eller märks idag.
Om... I falll... detta kan leda till att mänskligheten besinnar sig något så... kanske...

Högteknologisk stenålder

Det kunde aldrig hända... Harrisburg 1979.
Det kunde aldrig hända igen... Tjernobyl 1986.
Det kunde aldrig hända igen, åtminstone inte i ett högteknologiskt land... Fukushima 2011.

Hur mycket ska hända innan vi sätter stopp för denna vansinneslek med allas vår framtid?


I hear the thunder three miles away
The Island's leaking into the bay
The poison is spreading, the demon is free
And people are running from what they can't even see
- Dan Fogelberg

Utan kärnkraft hamnar vi tillbaka i Stenåldern, har det sagts gång på gång. Enligt alla historie-böcker jag läst varade inte Stenåldern fram till 1954 då det första kärnkraftverket byggdes i Ryssland! Eftersom det första i Sverige togs i bruk 1963 är jag alltså född på Stenåldern...
I morse hörde jag en expert svara på frågan "Vad ska man nu göra?" Jo, "Hoppas att det blåser åt rätt håll och att det absolut inte börjar regna!". Låter mer som Stenåldern för mig!
Och sanningen är att en riktig olycka blåser oss långt längre tillbaka än Stenåldern!

Det finns inget männsikan kan bygga som klarar sig för all tänkbar påfrestning! Inget! Jordskred inträffar och alla supersäkra reservsystem slås tydligen lätt ut... och då har jag inte ens nämnt slutförvaringen i minst 100 000 år! Exakt VAD ger oss rättigheten att utsätta både nuvarande och kommande generationer för denna tickande bomb?


Just give me the warm power of the sun
Give me the steady flow of a waterfall
Give me the spirit of living things as they return to clay
Just give me the restless power of the wind
Give me the comforting glow of a wood fire
But please take all your atomic poison power away
- John Hall

No Nukes Songs - Spellista på Spotify!

Sätt stopp för detta vansinne medan det ännu finns tid!!

Fler sånger Hemifrån

I augusti förra året körde jag ett litet tema "Hemma-sånger" här på bloggen. Jag tänkte återuppta det, då jag hela tiden hittar fler och fler alster som bör komma med innan jag känner mig färdig.

Jag inledde då att prisa "Hemifråns" ypperliga samling
"I Like It Better Here - Music From Home". För ett tag sedan kom uppföljaren "I Like It Better Here – More Music From Home", denna gång med mer betoning på Americana och country-rock.

Bara idén att samla ihop outgivna sånger om hemmet är ju beundransvärd och jag blir återigen imponerad av den höga kvaliteten projektet igenom. Första utgåvan nådde nästan en nivå som är omöjlig för en samlingsplatta. Denna gång imponeras jag främst över de höga topparna som verkligen är flera.

Jack Tempchin (Eagles "Peaceful Easy Feeling" ni vet) har donerat inledningslåten "You Only Live Once" som framförs helgjutet av svenska Smashing Tempchins. Bluesiga Slowman med "Homeless" och Shiner Twins med "Find Your Way Home" berör med en känsla som sticker ut. Mina favoriter Steve Mednick och Steve Noonan framför sina låtar så självklart men opolerat oemotståndligt.

Svenska Little Green med "For A While" är högklassig country-rock och lovar gott inför kommande skivsläpp. Tätt komp och sång som får mig att tänka på all den country-rock jag lyssnade på under 70-talet.

Kimmie Rhodes gör en ny version av sin "I Just Drove By", så full av ärlig sentimentalitet att jag faller utan att tänka. En klassiker!

Min favorit blir nog ändå Hey Negrita med "Welcome Home". Ett leavnde bevis på att många av de bästa låtarna skrivs när någon mår "shit"….

Läs mer om och lyssna på låtarna gör du här: "I Like It Better Here – More Music From Home".
Glöm inte heller att besöka Hemifråns hemsida med jämna mellanrum! Massvis av artister att upptäcka och städigt nya intressanta recensioner, intervjuer och annat!

Don't Let Us Get Sick

Det har varit lite tyst här... Mycket att göra och mår inte riktigt bra, så jag hyllar Warren Zevon med hans "Don't Let Us Get Sick". Som en psalm, en bön om det vi inte vill ha, och om det vi vill ha.

Det är rörande att en döende man kunde skriva denna gripande sång. Hans vän Jackson Browne sjunger numera en del av Warrens låtar när han inte längre själv kan göra det.


Don't let us get sick
Don't let us get old
Don't let us get stupid, all right?
Just make us be brave
And make us play nice
And let us be together tonight