Igår fyllde Bruce Cockburn 78 år, men det har inte hindrat honom att nyligen ge ut en ny riktigt stark skiva. Fingrarna sägs inte lyda honom som de en gång gjorde och hans röst har tappat något i styrka, men det är inget som stör. Fortfarande skapar han mycket fyndiga melodier, spelar fantastisk gitarr och har mycket att berätta.
I pray we not fear to love
I pray we be free of judgement and shame
Open the vein, let kindness rain
O’er us all
- Bruce Cockburn
Bruce Cockburn's musik går numera ganska långsamt fram, men den är så fullproppad med vettiga reflektioner i musikalisk skrud att det fascinerar desto mer. Nya skivan innehåller tolv originella låtar av skiftande karaktär.
"In The Now" och "Us All" är bland det finaste han gjort, och det säger inte lite....
Jag kan inte säga att det här är lätttillgänglig musik, men den vinner i längden. Här finns ju så mycket att upptäcka...!
Ice Quartet, bestående av de tre gitarristerna Christer Jonasson Tolv, Mats Klingström (båda från FJK) och Peter R. Ericson (Anders F. Rönnblom, Monica Zetterlund m.fl.) samt slagverkaren Jonas Sjöblom spelade mot slutet av 1990-talet in en EP med stöd av de svenska artisternas och musikernas intresseorganisation SAMI. Men medlemmmarna hade många andra projekt på gång, så gruppen vittrade sönder och inspelningen glömdes bort.
Kim Alge Pennström, som sköter bokningen åt bl.a. FJK, hittade en CDR och började rota i det hela och till slut så hittades alla sex låtarna som spelades in då för cirka 25 år sen. Gruppens medlemmar insåg nu att det här var ju riktigt bra och man bestämde sig för att ge ut EP:n och man började även att spela igen för att se om magin fanns kvar.
Det råder inget som helst tvivel om den saken för oss som bevittnade och hörde den första konserten efter återföreningen på Skebopuben, långt ute på landet norr om Norrtälje. Det blev en känslofylld kväll med stimulerande och suggestiv musik. De instrumentala låtarna, "Is" av Mats Klingström, "Falköga" av Christer Jonasson Tolv och en sång som jqg inte minns namnet på, som Peter R Ericson komponerat, var alla så makalöst vackra, trots, eller kanske mer tack vare, den suggestiva frihet som de tre gitarristerna visade varann när man spelade, solade, improviserade och utbytte toner, med både stor lyhördhet och utan att bre ut sig på de andras bekostnad. När man spelar på detta sätt finns utrymme för magi och allt kan sväva iväg till oanade höjder.
Grunden för att göra detta spel möjligt skapades till stor del av den skicklige men också lyhörde slagverkaren Jonas Sjöblom. Ibland fick jag lust att räkna hur många armar, fingrar och ben han hade, för det var många rytmer, mycket kompljud och små finesser han bjöd på, utan att förta känslan av att han lade ut en grund för de andra att bygga sina utflykter på. Därtill hanterade Jonas även diverse olika flöjter som tillförde intressanta klanger och stämningar..
Vi fick höra en del nyskrivna låtar, men även flera nya arrangemang av låtar som varit med ett tag i andra konstellationer, som t.ex. "En chans till" från Mats mästerverk "Resfeber", som han 1995 gjorde tillsammans med Anders Bergman. Peter R spelade förstås "Under vinrankan", men även nyare verk som den medryckande "National Hero", en av kvällens rockigare nummer.
Det är näst intill omöjligt att sätta en stämpel på sådan här musik. Här finns till exempel inslag av rock, visa, jazz, folkmusik, blues och allt möjligt annat, men jag vill nog kalla det hela för "suggestiv musik". Den måste kanske upplevas för att man ska förstå vad jag menar...
Vi fick höra alla spåren från EP:n och de är ruskigt bra allihop. "Blå Blå Skyar", som Christer och Mats skrivit ihop, framstår mer och mer som en riktig favorit här hemma. Den är inget annat än suverän och Christer sjunger som om allt kan brista när som helst, men istället så syr refrängen ihop det hela så harmoniskt och läckert.
Skebopuben är ett mysigt ställe och har en imponerande lista över vilka som spelat där. Tyvärr var en del i publiken lite högljudda denna lördagskväll. Men, till exempel under den lågmälda "Falköga", lyckades man faktiskt få dem att tystna när musikens kvaliteter smög sig på. Det vet jag inte om jag någonsin upplevt så tydligt förr. Det är kraft det...
Vilken tur att den här musiken inte förblev glömd i en dammig hylla...!
Mina vänner Jim och Sam har samlat ihop några singlar samt några nya låtar till sitt andra album. Som vanligt charmigt med spännande melodier och så deras ljusa röster som alltid passar så bra för varann...
"Somebody Right" är en lysande kärlekssång och videon inspelad vid någon danskurs är riktigt sympatisk och jordnära.
Många av låtarna har inspirerats av deras dotter Hazel. "Space for the Stranger" är ett lysande sätt att bearbeta de tvetydiga känslor de hade inför den kommande förändringen.
Den riktiga höjdpunkten blir dock deras självrannsakan i titellåten "Good on the Other Side". Precis så himla bra kan Jim och Sam bli när de är som bäst...
Det finns de som säger att utan Gordon Lightfoot så hade det inte funnits någon Neil Young, Joni Mitchell eller Murray McLauchlan. Det kan mycket väl vara så, klart är i alla fall att Lightfoot var först med mycket i det som skulle bli en blomstrande singer-songwriter-tradition i Kanada.
Trots en knacklig hälsa vid 84 års ålder och en röst som det inte fanns så mycket kvar av, så fortsatte han envist att turnera och uppträda. Endast tre veckor innan han dog så ställdes en planerad turné in.
Så här skrev jag 2019 om hans album "Sundown": Gordon Lightfoot gör musik som först känns entonig, det finns ett envist släpande i hans sätt att sjunga och det liksom maler på utan pardon. Ändå så är det så himla bra att jag skulle vilja kalla "Sundown" prototypen för suggestiv musik.
Även uppföljaren "Cold On The Shoulder" lyssnade jag mycket på när det begav sig.
All you need is time
All you need is time, time,
Time to make me bend
Give it a try, don't be rude
Put it to the test and
I'll give it right back to you
It's cold on the shoulder
And you know that we get
A little older every day
- Gordon Lightfoot
Det är kanske fel tillfälle att ta upp det när han just gått ur tiden, men Lightfoot är verkligen ett suveränt artistnamn...!
Gordon Lightfoot var mycket respekterad i sitt hemland, men även i många andra kretsar av låtskrivare och musiker. Har man skrivit låtar som "Early Morning Rain" och "If You Could Read My Mind" så är det ju inte så svårt att förstå...
Bob Dylan har kallat honom för "sin mentor". Bättre omdöme är väl svårt att få...
Still I look for the beauty in songs to fill my head and lead me on... - Jackson Browne
Om musik
För honom är musiken en befriande kraft: den löser honom från ensamhet, instängdhet och biblioteksdamm, den öppnar portar i kroppen, genom vilka själen kan ta sig ut och förbrödra sig. - Milan Kundera
What's the use of singing words if they don't mean anything...? - Sandy Denny
