Starry Eyed and Laughing

"Starry Eyed and Laughing" är en fras i Bob Dylans sång "Chimes of Freedom", en av åtskilliga Dylan-kompositioner som The Byrds gjorde kända för en bredare publik på 60-talet.

"Starry Eyed and Laughing" kallade sig även en grupp som gjorde ett par skivor i mitten av
70-talet, och det är inget annat än ett superbt gruppnamn...! Gruppen lät väldigt mycket som The Byrds, ibland nästan mer än The Byrds själva...

Efter en paus på 46 år så släpptes det 2021 faktiskt en uppföljare, "Bells of Lightning", och nu låter det nästan kriminellt mycket som The Byrds. Här finns det gott om karakteristiska gitarr-intron à la Roger McGuinn. Stämsången sitter även den som "en prick över i".

"Set Me Free From The Lost Highway" låter som en tvilling till "So You Want To Be A Rock And Roll Star" och det finns även massvis med andra likheter.

Visst kan man tycka att det är ett slags "identitetsstöld", men när det låter så här välklingande är det omöjligt att inte ryckas med...



Introt på "The Girl In A Gene Clark Song" påminner väldigt mycket om det på "Mr. Tambourine Man" och gitarrsolot lite om det på "Eight Miles High". Gitarristen Tony Poole måste ha lyssnat mycket noga på Roger McGuinn och dennes tolvsträngade Rickenbacker.

"All Things Lost" är en av många suveräna ballader och skulle nog platsa på de flesta av Byrds skivor. Här låter det verkligen som om både Gene Clark och David Crosby var med och sjöng sina stämmor.

Nu när bara Roger McGuinn och Chris Hillman är kvar i livet av den ursprungliga sättningen av The Byrds och därtill endast Gene Parsons och John York från de senare upplagorna, så kan "Starry Eyed and Laughing" vara ett mycket bra substitut.

Här kan du lyssna på hela albumet "Bells of Lightning".

Det är nästan som att få en liten överdos av Byrds-musik. Men, inte mig emot...!

"Mr. Tambourine Man" på Karlavagnen

Sist på Karlavagnen i går kväll: Karlavagnen, med start cirka 2:13:00

Underligt att de inte hittade Byrds version av "Mr. Tambourine Man" på radions arkiv. Det är ju faktiskt en klassiker...!

Men här är den:



Läs även hur Kristoffer Nilsson 2020 hyllade "Mr Tambourine Man" på sin sajt HYMN.

Musikcafé med musik och kultur-möten

Bosse Lundkvist och Cecilia Mörnhed - Musikcafé, ABF, Eskilstuna, 2023-04-18

ABF har under våren, tillsammans med Bosse Lundkvist, startat en liten intervju-serie med musikcafé i det gamla fina bankhuset vid Fristadstorget.

Bosse börjar och slutar det timslånga programmet med att spela några av sina sånger, med assistans av Janne Elvi på akustisk gitarr och Adam Nätt på ståbas. I kväll fick vi bland annat höra "Vandringar", en av mina favoriter av Bosses alla sånger, samt några tänkvärda kärleks-visor.

Där emellan hade Bosse ett samtal med Cecilia Mörnhed, en lokal musikskapare med en enormt stor bredd. Hon lever numera på sin musik och det säger väl en hel del om hennes kreativitet och mångsidighet. Cecilia sjöng också en av sina sånger, kompad av Bosse, Janne och Adam.

Att halv sex slinka in på ett mysigt fik, ta sig en kopp kaffe eller lite käk (Potatis- och purjo-soppan var mäktigt god) och samtidigt få lite musik och kulturellt snack, det är ju verkligen ett trevligt sätt att börja kvällen.

Hoppas verkligen att ABF och Bosse spinner vidare på dessa musikcaféer och utvecklar det ännu mer. En sån här bra idé måste ju bara få en fortsättning...

När isarna släpper...

Jayhawks på Nalen igen

Jayhawks - Nalen, Stockholm 2023-04-10

Gary Louris anförde sina vänner i Jayhawks och de startade på pricken av utlovad tid. Tyvärr saknades Tim O'Reagan på trummor. "Conrad" vikarierade och det är imponerande att han efter tre föreställnigar spelar så säkert och dessutom klarar av att sjunga stämsång. I övrigt är det givetvis Gary Louris i centrum... Med sina låtar, sina gitarrer och sin sång är han ju gruppens odiskutabla centrum.

Karen Grotberg på klaviaturer och sång, samt Marc Perlman på bas, kompletterar mer än stabilt och vissa låtar får en ordentlig "skjuts" av deras svängiga spel.

Jayhawks gör som väntat en stabil insats och det är synd att ljudet känns något grumligt längst ner i Nalens stora sal. De lite tyngre låtarna blir därför inte lika briljanta som normalt. Däremot lyser de något lugnare sångerna "Two Hearts" och "All The Right Reasons", samt de inledande tre extranumren "Listen Joe", "Settled Down Like Rain" och "Sound of Lies", av stor kvalitet och ödmjuk närvaro. Kvällens för mig finaste stund.

Jayhawks på ingång

Jayhawks tillhör mina absoluta favoritgrupper och har i sina bästa stunder skapat en slags suggestiv mystik, självklart och kantigt sammansatt, med ett oerhört driv och en intensitet så lekfullt distinkt och levande. Längst fram fanns förut två röster som tycktes som gjorda för varandra: Gary Louris och Mark Olson. På tidigt 90-tal gjorde de i Jayhawks tillsammans två skivor som än i dag är så fenomenala på alla sätt: "Hollywood Town Hall" och "Tomorrow the Green Grass". Sen lämnade Mark Olson gruppen och bosatte sig i öknen med Victoria Williams, och Jayhawks fortsatte utan honom.



Sedan 1995 har stommen i bandet varit Gary Louris på gitarr och sång, Marc Perlman på bas (också originalmedlem), samt Karen Grotberg, som kom med 1992, och bidrar med utsökta piano-slingor och fina harmonier. Tim O'Reagan, på trummor sen 1995, är oerhört viktig med sin stämsång, så suverän att man häpnar. Det brukar alltid vara en höjdpunkt på konserterna när han sjunger sin "Tampa to Tulsa".

Dessa fyra har alltså snart spelat 30 år tillsammans. Inte undra på att de är så samspelta och lyhörda....! Louris och Perlman är också med i supergruppen Golden Smog.



Att gruppen skulle kunna skapa något i klass med ovan nämnda album är en omöjlighet, men gruppen har med Gary Louris i spetsen under mer än 25 års tid fått till många riktigt bra låtar och album som "Rainy Day Music" från 2003 och "Back Roads And Abandoned Motels" från 2018 är väldigt starka.

Jayhawks har gjort så många möjliga hit-låtar att det närmast är ett bakvänt mirakel att de aldrig fått någon riktigt stor listframgång. Kanske är de helt enkelt för bra.

På annadag påsk så spelar de åter på Nalen i Stockholm. Kan bli en riktigt fin kväll...!

Jeff Larson hyllar Tim Hardin

Jeff Larson - "It'll Never Happen Again: A Tim Hardin Tribute" EP 2023



Tim Hardin skrev (och framförde) några av de finaste kärlekssånger som någonsin har gjorts: "Reason To Believe", "How Can We Hang On To A Dream" och "If I Were A Carpenter" är helt unika i sitt slag. Han gick senare ner sig i whiskey och hans musik blev mer bluesig och lite uppgiven.

Jeff Larson har gjort många skivor och är lite som en prototyp för singer/songwriters-genren. En av hans främsta tillgångar är hans behagligt mjuka röst. Han sjunger på ett sätt som lite liknar America's Gerry Beckley, vilken faktiskt har producerat denna 6-spårs EP.

Det är väl ingen som slår Tim Hardin själv när det gäller sprödhet eller känsla, men Jeff Larson gör det mycket bra och med full respekt. Förhoppningsvis blir de som lyssnar mer intresserade av både Jeff och Tim.