FJK - Blidösund, 2017-09-27
"Ännu har ni inte sett bakfötterna på det här bandet" formulerar sig Christer Jonasson i FJK spontant mot slutet av spelningen på Blidösund i onsdags. Det är jag tacksam för...! Åren går, men FJK består och några ålderskrämpor märks åtminstone inte på musiken...!
Några oväntade val av låtar överraskade denna kväll: "Framför Porten", "Julia" och även några nya alster, som Mats Klingströms översättning Kimmie Rhodes "Broken Promises To Keep":
Jag måste dela med mig några låtar till med Marketa Irglova... Först ut en bedårande version av "If You Want Me":
Marketa föddes 1988 i Tjeckoslovakien och träffade Glen Hansard redan som 13-åring, men det var först när de spelade in filmen "Once" 2007 som de blev ett par även privat, trots en ålders-skillnad på 18 år. Som "The Swell Season" hann de även göra dubbelalbumet "Strict Joy" innan de separerade 2009. Hon har därefter gift sig, åter separerat och bor numera på Island och har blivit förälder.
Två egna skivor har hon hunnit med: "Anar" 2011 och "Muna" 2014. Här den reflekterande "Without A Map" från den senare:
Avslutar med den makalösa "Go With Happiness", som bara finns på live-skivan som följde med bonusutgåvan av "Strict Joy":
Because the heart's a fool
A stranger to the room
Because the love has grown
I had to leave you alone
And if you're gonna go
Go with happiness
- Marketa Irglova/Glen Hansard
Just nu så är hon en naturlig del av mitt liv, mitt sinne, mina känslor och tiden står still när hon så här bedövande vackert, men sorgligt, berör ändå in i själen...
Bara orden "Take my hand and listen with your skin" säger allt...!!
"Once" från 2007 är en film jag en gång i tiden började se av en slump och satt kvar tills filmen var slut, berörd av musiken, kärleken och de fina skådespelarinsatserna av Glen Hansard och Marketa Irglova. De fortsatte sedan både privat och som gruppen "The Swell Season" under några år.
"Once" är en film jag sett flera gånger och som inte slutar att beröra. Här är några låtar från filmen, så vansinnigt vackra i sin sorgsenhet...!
Det är svårt att inte bli kär i Marketa Irglova...
KAOS...!! Blotta ordet kan framkalla bilder av en is-hand som kramar livet ur någon stackare som sitter fast i ett skruvstäd... Och för en man med vissa f.d. pedantiska drag kan ju kaos förefalla som helvetet på jorden...
Men så tänker jag efter lite mer... Flera av mitt livs viktigaste händelser har börjat med kaos. Det är när jag släppt kontrollbehovet som saker börjat hända, det är då flytet infallit och jo... det är nog då, i efterbörden av kaos, som mitt liv varit som bäst och det är då jag varit som mest kreativ, självgående och oftast gjort kloka val. Vägar har öppnats och nya alternativ har börjat blomma ut...
Så, frågan i rubriken har nog ett svar som faktiskt förvånar mig själv... Men, förstås, i måttliga mängder... och... snälla... med i alla fall en liten dos ordning och med något uns av översikt... och då kanske det inte längre är kaos trots allt...
Så, ”vän” kanske är att dra till lite väl mycket, men definitivt en drivkraft...
"40 Years In the Wilderness" från Bruce Cockburn's nya album "Bone On Bone" passar väldigt bra här och får dekorera mina tankar.
Johnny Clegg blev arresterad som 15-åring för att han spelade musik tillsammans med svarta sydafrikaner i sitt hemland. Hans olika grupper Juluka och Savuka kombinerade modernare tongångar med mycket rytmer från sydafrikansk folkmusik och dans. Texterna var ofta både på engelska och zulu. Vid flera tillfällen tvingades han fly och han var länge motarbetad av alla sydafrikanska maktmedel som fanns att tillgå.
Låten "Asimbonanga" användes i frihetskampen för att frige Nelson Mandela. Senare kom Nelson Mandela vid ett tillfälle 1999 ut på scenen och dansade och sjöng:
Johnny Clegg har med tiden fått sin rättmätiga upprättelse och betraktas nu som en av de stora frihetskämparna i kampen mot de rasistiska lagarna i Sydafrika.
Clegg har nu en elakartad bukspottkörtelcancer och har genomgått flera behandlingar, men är nu så pass dålig att han måste sluta uppträda. Men först är han ute på en avskedsturné.
Jag hoppas att Clegg får ett fint avsked från scenen och att han mot alla odds blir bättre. För mig har han alltid varit en av de artister som gjorde att jag fick upp ögonen för internationell folkmusik, senare kallad världsmusik. Julukas skiva "Scatterlings" blev omvälvande för mig och är än idag en av de skivor som jag ständigt återkommer till.
Just nu lyssnar jag mycket på The Walkabouts, bandet som av någon obegriplig orsak aldrig blev så stora som de tveklöst borde ha blivit...
Jag kan inte få nog av Carla Torgerson's sympatiska röst, inte heller av Chris Eckman's skrovliga stämma. Suveräna låtar och ibland ett drag som bara den, ibland lugnt och känsligt...
Här en hel konsert med Walkbouts från 1996:
Från introt på "The Lights Will Stay On", till sista tonen på "Train to Mercy", så är det här ruskigt bra...! Missa inte...!
Jackson Browne tydliggör ovan kärlekens gåta på några rader...
Dessa fyra rader har tröstat, förklarat, värmt och ingett nytt hopp åtskilliga gånger i mitt liv. Från låten "The Times You've Come" från andra skivan "For Everyman".
På nätet, och till och med i notböcker, har ordet "pain" många gånger bytts ut mot "thing"...
Det är som att sätta solglasögon på Mona-Lisa...
Det får bara inte vara så att det är "thing", tänkte jag under flera år... Dessa rader som betytt så mycket, nej....!
Så, när jag träffade Jackson i Stockholm sommaren 2015 så frågade jag helt enkelt honom och han kunde lugna mig:
- It is "pain"...!!
Så nu får det stå "thing" hur mycket det vill, fast det är ju lite synd att så många inte förstår dessa ords magi.
Mitt liv hade varit betydligt fattigare och mer obegripligt utan dessa fyra rader...
Ofta brukar Bonnie Raitt sjunga andra-stämman, men här är en sällsynt solo-version från 2004:
Det finns dagar då tröttheten och allt grått plötsligt bara försvinner...
Den här nyheten gjorde mig betydligt piggare:
Den första riktiga officiella live-utgåvan av Jackson med band: "The Road East - Live In Japan" släpps 4:e oktober. Inspelad i Japan 2015 med Val, Fritz, Jeff, Bob och Greg...
Visst, det släpptes en live-skiva kallad "Best of Live" 1996 i Australien och två år senare även i Japan. Båda gångerna i begränsad upplaga som extra bonusskiva till "Looking East" respektive "The Next Voice You Hear". En helt ok samling, som dock innehåller det värsta kulturella mordet i skivhistorien...!
"Take It Easy" finns med och mot slutet hör man hur de börjar spela introt på vad som troligen är en fantastisk version av "Our Lady of the Well", och då... DÅ TONAR MAN...! Det är som att sitta på en lyxig restaurang och de plockar fram en måltid du bara kan drömma om och just när du ska sätta gaffeln i härligheten så bär de bort den och kommer in och förklarar att det blir inget alls att äta...
Jag har inte fått låtlistan till den nya live-utgåvan ännu, men visst finns det hopp om en hel del oförglömligt...
Systrarna Allison Moorer (som jag lyssnat mycket på) och Shelby Lynne (som jag inte bekantat mig så mycket med) har gjort sin första skiva tillsammans och jag finner enkelhet, tydlighet och en jädra massa känsla....!!
Stämmorna sitter som bara syskon kan åstadkomma...
Jag är fortfarande mest förtjust i Allisons mörka kraft, när hon tar i så det knakar, för att i nästa stund sjunga så kusligt bedårande, men här finns fler sidor av hennes konst...
Still I look for the beauty in songs to fill my head and lead me on... - Jackson Browne
Om musik
För honom är musiken en befriande kraft: den löser honom från ensamhet, instängdhet och biblioteksdamm, den öppnar portar i kroppen, genom vilka själen kan ta sig ut och förbrödra sig. - Milan Kundera
What's the use of singing words if they don't mean anything...? - Sandy Denny
