För ungefär 20 år sedan fick jag tag på en kassett med det som i evigheter har kallats för "den första inspelade konserten" med Jackson Browne: 1971-03-27 på Jabberwocky Club i Syracuse, NY. En lång konsert med mycket outgivet material och förvånansvärt bra ljud. Delvis kompad av Bonnie Raitt, som sedan enligt uppgift också spelade sitt eget set. Denna inspelning har alltid räknats som den första inspelade konserten och den finns numera även utgiven på en halvt inofficiell CD, "Together Again", tyvärr med något sämre ljud på grund av för ivrigt filtrerande av brusnivån...
Nu har faktiskt en kortare konsert från 9 augusti 1969 på The Four Muses i San Clemente, Californien, sett dagens ljus...!! Det är ännu en gång Joey McGowan som frikostigt bjuder på det som han själv fått betala åtskilligt för att komma över. Drygt 17 minuter och fyra låtar: En tidig "These Days", ""Mae Jean Goes To Hollywood" (som Byrds spelade in utan att den släpptes), "The Top" (kanske den mest melankoliska låt som skrivits...?) och slutligen en underbar "My Opening Farewell", som han här kallar sin favoritlåt. Fullt förståeligt...!
Inspelningen har sina små brister, men måste ändå betraktas som otroligt bra med tanke på ålder och omständigheter.
Det känns som att titta på gamla fotografier som man vet har inträffat, men som man ändå knappt ens kan förnimma...
Jack Tempchin skrev "Peaceful Easy Feeling" till Eagles debutskiva. Senare skrev han flera låtar med Glenn Frey, bl.a. "Already Gone" och ännu fler till Freys solo-skivor. En av dem var "Part of Me, Part of You". Den finns nu att lyssna på i en nyinspelad akustisk version med Jack Tempchin, med en rörande känsla...
Snart släpper Tempchin en hel hyllningsskiva till Glenn Frey, där han även visar upp några låtar de skrev tillsammans, men som aldrig spelades in.
Melankolisk musik med själ och känsla, med frustration och glöd, kan vara som en oas när du som bäst behöver den. I stunder av tvivel, oro, sömnlöshet, då hjärnan virvlar in sig i labyrinter utan utgångar, då tar melankolisk musik tag i dig och leder dig till de små öar av insikt och harmoni som vänder tillvaron på rätt köl igen...
Här är några kraftfulla melankoliska alster, ofta framkallade av kärlekens krampaktiga stryptag om hjärtat, som rispar öppna sår och sliter dig itu... Så svarta, så mörka att de framtvingar ljus..!
Alison Krauss - It Doesn't Matter:
Jackson Browne - Here:
The Deep Dark Woods - Picture On My Wall:
Sandy Denny - Here In Silence:
Det borde ju vara helt ologiskt, men denna mörka melankoli skapar ljus och värme.
Ibland behöver man extra doser av just dessa för att balansera upp tillvaron...
Just nu lyssnar jag på Sinead Lohan, om och om igen, gång efter gång. Hon gjorde 1995 "Who Do You Think I Am", en mycket stark och stämningsfull skiva, under överinseende av producenten och gitarristen Declan Sinnott, mest känd från sin tid i Moving Hearts och som gitarrist och producent åt bland annat Mary Black och Christy Moore. En underbar skiva...
Uppföljaren "No Mermaid" var lite mer kommersiellt anpassad och nådde vissa framgångar, men kändes för mig inte lika angelägen. Men nu inser jag att det också är en ruskigt bra skiva. Bortsett från några enstaka låtar, som favoriten "Everything Around Me Is Changing" som är från ett soundtrack och gavs ut på singel, så finns det inte så mycket mer med Sinead Lohan. Tyvärr...!!
Lyssna på "Believe It If You Like" ovan, eller "Send Me A River" här nedanför. Det är något i hennes frasering och förmågan att först nästan viska för att stunden efter ta i av alla krafter, som känns så angeläget, så jag kan inte annat än älska denna tjej. Att sedan texterna är personliga och mycket bra, samt att Declan Sinnott's produktion och gitarr-spel är lysande förstärker ju bara det sensuella resultatet...
Det är egentligen underligt att en av de få saker vi alla delar, att vi en gång ska lämna allt och alla, är det vi har så svårt att förbereda oss på...
Jag har inte varit på så många begravningar, inte ännu i varje fall, men jag inser mer och mer att vi egentligen borde fira att vi har fått möta någon som verkligen har berört oss. Livet handlar om möten och en del av dessa berör oss så mycket att de aldrig kommer att lämna oss. Därför är det så viktigt med ett sista farväl...
Idag var jag på en väldigt fin och känslofylld begravning och kommer hem tårögd, men framför allt berörd av värme. Det var en fin dag, solen klev fram som en riktig vårdag...
För de närmaste kommer jag att tänka på Venice finstämda "Family Tree":
Oj, vilket gensvar jag fått efter att jag berättat om att min dikt blivit en sång. Många frågar vem Morgan Erina är och är trollbundna av hennes röst...
Hon är från New York, men bor sedan flera år i Pittsburgh. Där hade hon mellan 2010-2013 en duo kallad "Broken Fences". Morgan Erina och Guy Russo sjöng harmonier som passade varandra så ypperligt att de smälte samman. Deras debutsskiva 2012 var för mig solklart årets bästa.
Efter det har hon fortsatt på egen hand och 2014 kom den suveräna singeln "October" och förra året EP:n "Lady", som bl.a. innehöll "Runner" som hon spelar här ovanför..
Jag har gjort en låt tillsammans med Morgan Erina...! Eller rättare sagt: Hon har tonsatt en av mina nya dikter...! Stolt som en tupp...!
Här (Klicka på bilden ovan!) kan du läsa dikten och se mitt nya bildspel där Morgan Erina's framförande och mina bilder samsas om uppmärksamheten. Stor hjälp har jag också fått av Martin Arvidsson, Åsa Hejneman och Maria Sjöberg som alla låtit mig använda deras fina bilder.
En ny karriär...? Nej, det tror jag inte, men glad är jag...!!
Lars Winnerbäck - Uppsala Konsert & Kongress 2017-02-10
"Det är ingen bra kombination med skägg och munspel, men ändå alltför vanlig". Lars Winnerbäck kan faktiskt bland alla allvarliga och djupa formuleringar vara riktigt rolig...!
Han påstod också att personer som lyssnar på sorgsen musik enligt en undersökning har större förmåga att känna empati... Låter inte otänkbart...!
I klippet ovan kan ni också höra hans utläggning om hur vi i skolan förväxlar "lösning" och "straff". Klockrent...!
I övrigt så sjöng han mest och spelade gitarr. Det slår mig hur han har utvecklats på båda dessa områden. Ungefär halva konserten är han ensam på scen, men det låter sällan så... När sedan Mathias Blomdahl spelar sina gitarrslingor med både spets och kantighet så låter det mycket och dessutom spretigt vackert...!
Trots att det inte blev någon "Kom Änglar", "Ingen Soldat" eller flera av mina andra favoriter, så har han en imponerande hög klass på låtmaterialet kvällen igenom.
I de långa och utdragna appplåderna står han ödmjukt och tar emot ovationerna, samtidigt som det verkar som han knappt kan tro att de är ämnade för honom.
Jag är tämligen övertygad om att detta var min bästa konsertupplevelse med Winnerbäck...! Och det säger verkligen en hel del...!
Jag måste också säga att Uppslala Konsert & Kongress mycket väl kan vara den finaste och bästa konsertlokal vi har i hela landet. Ljudet är absolut topp hela tiden, alla ser bra och man sitter väldigt bekvämt...! Bättre kan det inte bli...!
Nya fraser jag inte lagt märke till förut lyser som briljanta stämningsavslöjande sanningar du så väl vet, men inte hört förut, än mindre formulerat själv...
Har du hittat rätt?
Kan du höra ditt skratt?
Kan du leva vid en brant med ena foten över kanten?
Vi vinner ingen tid
Och vi får inte vänja oss för då är allting förstört
Jag är hos dig igen
Som du kanske redan hört
- Lars Winnerbäck
Runrig spelade in "World Appeal" redan 1989 på den starka "Searchlight"-skivan. I dessa tider, då USA under Trump varje dag tar stora steg tillbaks in i en miljö-stenålder, känns den mer aktuell än någonsin... Tyvärr...!!!
How can we close our eyes
Watch our world break down and die
How can we let it be
Slaves to world economy
How can we be like wood
Watch our world cry out for food
How can't we start to see
A glimpse of world simplicity
World appeal, world appeal, world appeal
This is our planet, let it heal
The earth, the rain, the air, the seas
This is our future, let it breathe
- Calum & Rory Macdonald
Gör något...! Protestera...! Säg din åsikt...! Se till att göra lite mer för miljön själv, som en liten, men ändå, motvikt...!
Still I look for the beauty in songs to fill my head and lead me on... - Jackson Browne
Om musik
För honom är musiken en befriande kraft: den löser honom från ensamhet, instängdhet och biblioteksdamm, den öppnar portar i kroppen, genom vilka själen kan ta sig ut och förbrödra sig. - Milan Kundera
What's the use of singing words if they don't mean anything...? - Sandy Denny
