En låt till måste jag ha med, innan jag övergår till några nya utgivningar: Del 7: "Chestnut Mare"
Jag känner mig åter som 14 år och minns hur vi på högstadiet spelade Byrds skiva "Untitled" på de lektioner då vi fick jobba till musik, det var tider det...! "Chestnut Mare" kom först på studio-skivan och gav mig rysningar av välbehag, och gör så än idag...
Det finns inget som låter som Byrds gör här: Clarence White's puttrande gitarr som möter Roger McGuinn's tovsträngade Rickenbacker. Så delikat och levande, så vackert och ändå omöjligt att fånga in, precis som hästen McGuinn sjunger om. Skip Battin's gungande basgångar och Gene Parsons karakteristiska trumspel som liksom virvlar fram i vindpustar och... Det går inte att beskriva, det är unikt, det är enastående, så omtumlande bra och sprudlande än idag, 45 år senare...
Jo, trots allt, trots sjukdomar och besvikelser, livet är vackert och värt all beundran. Det finns så mycket vackert att det är omöjligt att förstå det...
Ta alla dessa småsaker, som att få ett SMS på morgonen med meddelandet "god morgon, kram", att titta ut och se morgonljuset komma in genom trädens grenverk, lyckan att gå nedför backen och höra fågelsången... Det gäller att lära sig att se alla de små sakerna, ständigt...! Och inte glömma bort detta...!!
Det finns de som inte orkar och väljer att ta sitt liv... En vän förlorade nyligen någon på så sätt. En ung Lucinda Williams, förstärkt med Mary Chapin Carpenter, sjunger sin "Sweet Old World" och ger en ljus bild av livet, adresserat till den som valde att lämna, och det blir på något underligt sätt en sång fylld av glädje...
Jag tror att jag blivit mycket bättre på att ta vara på de små ögonblicken, men fullärd blir man väl aldrig...
Jag har alltid tyckt att Tom Petty varit OK, men har haft lite svårt att förstå hans enorma "storhet" hemma i staterna. Tycker fortfarande att han musikaliskt liknar Roger McGuinn lite väl mycket ibland, och dessutom är McGuinn klart bättre i mina öron.
Men det hindrar inte att Petty kan vara en vettig person. Och det visar han med råge här:
Ibland kan det vara svårt att motstå sötsuget, eller hur? Man kan helt enkelt inte låta bli att köpa lite godis, hur mycket man än vet att det inte är nyttigt...
På samma sätt kan det vara omöjligt att motstå en kommersiell sång bara för att den är som en söt chokladbit mitt i kartongen, helt omöjlig att sortera bort. Knappast det vi först berättar för någon att vi gillar, men likväl gör vi det, utan minsta tvekan, det är bara att erkänna det rakt av...
Timothy B. Schmidt, från Poco och senare Eagles, kan ibland förefalla ha en f-ö-r söt röst, men i den här duetten med Jackson Browne faller allt på plats, deras röster passar ju så otroligt bra ihop och den gamla klassikern "Let It Be Me" kan inte göras bättre...!
Visst är det sött i överflöd, men likväl så förtjusande härligt vackert...!
Jag hörde i morse på radion att Swedbanks VD Michael Wolf fått sparken och att han under de kommande två åren får ut nästan 20 miljoner i avgångsvederlag... Han hade nämligen en årsinkomst på 13 miljoner!!! Och då är inte bonusar och pengar för representation och resor inräknade...
13 miljoner!! Allltså tjänar han 66 gånger mer än min inkomst från mitt jobb. Jag vägrar att tro att han jobbar 66 gånger bättre än vad jag gör... Han får mer varje arbetsdag än vad jag kämpar ihop på två mänader...! Detta är inget annat än en oacceptabel orättvisa i ett klass-samhälle...!
På eftermiddagen sitter jag på krismöte i skolan, det högsta hönset i lokal-politiken försöker förklara varför kommunen måste spara 40 miljoner kronor och därmed även säga upp flera anställda och skita i lagar om bl.a. allas rätt till hjälp i skolan...
Det är oundvikligt att jag sitter och funderar frustrerat och irriterat: Revolution...!
För vad finns det att hoppas på i en kommun där moderater och socialdemokrater regerar gemensamt, där de politiska alternativen därmed utplånas och där det blir näst intill omöjligt att se vad det hela egentligen handlar om: Hur fördelar vi den gemensamma kakan...?
There's a fear that's made to keep us in our place
Pacify our anger and justify our fool disgrace
There's a fear made to destroy and to degrade
But now we see a shining light and we are not afraid
- Dougie MacLean
En del låtar är starkt sammanfogade med händelser och minnen, ibland på flera sätt: Del 6: "Please Be My Friend"
Ian (senare Iain) Matthews två skivor "If You Saw Thro' My Eyes" och "Tigers Will Survive" från 1971 och 1972 var viktiga milstolpar för mig. De var, och är fortfarande, två suveräna mästerverk, men framför allt kombinerade de härlig musik med en produktion som lät så otroligt bra att lyssna på...! Jag önskar att dagens ofta så torra digitala inspelningar kunde klinga på ett sådant tilltalande sätt...! (Klippet ovan är aningen överstyrt och ingen bra bild av hur det verkligen låter på skivan!)
"Please Be My Friend" avslutade den senare av de två och var faktiskt ett andra försök att spela in låten. Den fanns även med på den första skivan med Matthews Southern Comfort, lyssna här, men andra gången fick han till det riktigt ordentligt... Med en hel del hjälp av Richard Thompson, Andy Roberts och Tim Renwick. Bara det att ha med dessa tre gitarrister för andra skivan i rad...
Jag skulle kunna höra de första verserna när de snitsar till de akustiska gitarrerna gång efter gång i evigheter utan att tröttna... För att inte tala om den elektriska gitarren...! Vet inte vem det är som spelar så vidunderligt, men jag inbillar mig att det är Andy Roberts, fast det kan lika väl vara Thompson eller Renwick.
När jag nu hör "Please Be My Friend" är det som jag fortfarande var 16 år och satt på mitt pojkrum och lyssnade intensivt med LP-fodralet i knät...
Jag börjar inse att det här skulle kunna fortsätta hur länge som helst... Men några viktiga låtar till måste jag definitivt ha med! Del 5: "How I Wanted To"
Ibland måste du stanna till och nypa dig själv i armen: Är detta sant, eller drömmer jag...? Hösten 1982 hade jag flyttat till Linköping och börjat plugga. När jag i början av november vandrade hem till studentrummet på Flamman stoppade jag plötsligt och stirrade på en affisch som påstod att min dåvarande favorit Richard Thompson skulle komma och spela på student-puben i Ryd. Kunde det vara möjligt, jo, mot alla odds...!
Några veckor senare cyklade jag dit ut, grubblande på hur jag skulle kunna få mod att berätta om mina känslor för den tjej jag var kär i... Jag fick höra en riktigt omvälvande konsert! Och under kvällen framförde Thompson den nya låten "How I Wanted To":
Now hearts do what hearts will
My nights are sleepless still
I never was the one to speak my fill
How I wanted to
To say I loved you
- Richard Thompson
Den var som skriven för mig! Det var som ett tecken från högre makter!
En låt som kom och värmde mitt i den konstiga blandningen av lycka och katastrofer: Del 4: "Lives In The Balance"
Februari 1986: Jag var lyckligt förälskad, livet lekte och mitt i alltihop spelade Ulf Gruvberg i det utmärkta radioprogrammet "Trender & Traditioner" en ny låt med Jackson Browne:
Jag hade önskat att Jackson skulle skriva lite fler politiska låtar och jag hade också önskat att han då och då skulle spela lite mer akustiskt igen. Båda dessa önskningar förverkligades i ett svep och han hade skrivit en fantastiskt sann och rörande låt med politiskt sprängstoff...
Kärleken bestod i nästan tolv år och gav oss två fantastiska söner, en flytt ut på landet och mycket mer...
Världen i övrigt upplevde en hemsk vår med Palme-mordet och Tjernobyl-olyckan på kort tid...
Det har snart gått 30 år sen allt detta, men "Lives In The Balance" är lika aktuell och sann idag. Här är en suverän live-version där David Lindley spelar helt makalöst, hämtad från dokumentären "Going Home":
Still I look for the beauty in songs to fill my head and lead me on... - Jackson Browne
Om musik
För honom är musiken en befriande kraft: den löser honom från ensamhet, instängdhet och biblioteksdamm, den öppnar portar i kroppen, genom vilka själen kan ta sig ut och förbrödra sig. - Milan Kundera
What's the use of singing words if they don't mean anything...? - Sandy Denny
