skip to main |
skip to sidebar
Lucinda Williams, Cirkus, Stockholm, 2013-05-26
Ändå sedan Lucinda Williams släppte sin självbetitlade vita skiva 1988 har hennes musik varit något som jag alltid återvänt till och som aldrig gör mig besviken. Visst kan hennes låtar variera mellan glänsande, halvbra och ibland även ganska ointressanta... Men som en vän sa: Hon är alltid "på riktigt"!
Jag är både nyfiken och full av förväntan inför mitt första "möte" med denna 60-åriga tjej, för det är så jag ser henne... Jag minns videor där hon ser ut att vara helt nere både fysiskt och psykiskt, men hon verkar må bättre än någonsin. Hon visar både pondus och skörhet. I hennes utstrålning finns en yta av stentuff kyla, men när hon blygt berättar om nästa sång är hon mer som en förlägen liten flicka. Det är omöjligt att inte tycka om henne...
Hon inleder ensam med "Lake Charles" och sen kommer hennes gitarrist Doug Pettibone in och förgyller kvällen med sitt oerhört känslosamma gitarrspel. Redan i första tonen på min favoritlåt "Side of the Road" så förstår jag att det här blir något alldeles extra. Jag tror inte han spelar en enda ton på hela kvällen som inte är berörd av värme och ömhet. Följsamt tar han åt sig av låtarnas stämning och dekorerar så att man inte tror sina öron. Så briljant utan att det blir "uppvisning"! Vi får höra att denne nyblivna pappa snart ska släppa en egen skiva...
Det finns några tillfällen när jag längtar efter att det funnits en trummis på scenen för att sätta lite fart och studs till en del långsamma och dystra sånger. Men oftast så räcker det väl med bassisten David Sutton. Men det ska erkännas, det är inte många gånger min blick glider bort mot honom... Den vandrar hela tiden mellan Lucinda och Doug. Oundvikligt!
Den nya "I Look at the World" är en riktigt, riktigt bra låt. Det börjar bli ganska många nu... När hon förklarar att hon hellre fokuserar på att glaset är halvfullt än att det är halvtomt, inbillar jag mig att Lucinda har funnit något slags förhållningssätt till livets alla törnar och besvikelser. Det förtjänar hon verkligen och kan hon ändå spotta ur sig en sån låt så hindrar det inte henne i sitt skapande. Hon är "på riktigt" och det kan nog alla vi som var där skriva under på. Det känns i luften när vi lämnar Cirkus och går ut i det lätta nattregnet.
Några länkar:
'I’ve earned the right to say what I like’ - intressant intervju i "The Telegraph" om hur livets mörka sidor kan stärka dig...
'En artist som behållit sin förundran' - Porträtt och intervju i DN med fler infallsvinklar och ett gott råd: "Förlora aldrig din känsla av förundran!".
Visst är det härligt att vakna en majmorgon med solen lysande in i rummet...!
Runrig fångar känslan perfekt...
Mina vårbilder får illustrera den årstid då allt vaknar till liv:
Mest blåsippor och vitsippor, men de kan man väl aldrig få nog av ?
Idag fyllde min gamla mamma 90 år...
Det finns väldigt få positiva sånger om åldrandet, men David Olney's "If My Eyes Were Blind" ser det ofrånkomliga på ett oerhört vackert sätt, här framförd av Ad Vanderveen och Iain Matthews i Neustadt 2011:
If my eyes were blind the darkest night would never hold a mystery
If my eyes were blind I'd hold your features fast within my memory
Within my mind, should my eyes go blind...
- David Olney
Nu är Paper Aeroplanes nya skiva "Little Letters", som jag skrev om förra månaden, släppt. Den går att köpa (och det tycker jag du ska göra), men du kan även lyssna på Spotify.
Sarah Howells och Richard Llewellyn är flitigt ute och spelar. Här är några av låtarna från nya skivan framförda live:
"Fable" från Köln i början på maj i år. Lyssna på hur Richard får fram de mest underbara ljud från sin elgitarr. Kanske min favorit på nya skivan, men det är hårfint...
Titellåten "Little Letters" i en promoinspelning för några dagar sedan. Sarah sjunger sååå bra...
"Palm of Your Hand" från Islington för ett par månader sen. En av flera lite snabbare låtar på nya skivan. Mer komp, lite mer arrangerat, men fortfarande rysligt bra!
Kan du motstå det här...?
Jesse Colin Young var med sjöng mot kärnkraft i "No Nukes"-rörelsen 1979. Tillsammans med Jackson Browne, Bruce Springsteen, Graham Nash och många fler skulle han, efter olyckan i Harrisburg några månader tidigare, stoppa kärnkraften.
Idag är han äldre och tar promenader med sin hund i närmiljön. Sen sätter han sig i soffan och sjunger "Kom inte hit med kärnkraftsavfallet...!":
Tala om att åldras med värdighet... Perspektivet är mindre, men engagemanget består!
Så här såg det ur i Battery Park 1979:
"Get Together" må symbolisera hippiekulturens flum, men jag tar hellre det budskapet än nutidens rädsla och avståndstagande mot allt främmande... Alla dagar i veckan!
Jag har fått det påpekat att jag varit elak mot vår finansminister Borg, då jag nämnde hans 1:a i matte på gymnasiet. Jag anser att det fokuseras alldeles för mycket på prov och betyg i vår svenska skola och skulle helst se att detta nervärderings-instrument försvann helt från den obligatoriska skola vi faktiskt har.
Således vill jag förtydliga att jag tycker att ett dåligt betyg inte alltid säger så mycket och inte medför att man inte kan lära sig trots att man har svårigheter. Kan man bli finansminister trots en 1:a i matte säger det väl en hel del om betygen...
De politiker med de högsta gymnasie-betygen, Annie Lööf och Beatrice Ask, är praktexempel på att man kan ha högsta betyg och inte alls begripa speciellt mycket... Kan man inte sätta sig in i hur andra människor har det, då hjälper inga betyg i världen...
The speaker speaks,
but the truth still leaks,
Where even Richard Nixon has got soul.
Even Richard Nixon has got it,
Soul.
- Neil Young i "Campaigner"
Ett betyg är bara ett betyg. Allvarligare är om man saknar förmåga till empati.
Mycket allvarligare...!
Jenai Huff skrev jag lite om i förra inlägget om Hemifråns samling "The Golden Demon".
Hennes "Just Like Me" blir bara bättre och bättre... Om hur rädsla skapar barriärer och kan förhindra oss att närma oss varandra. Så skrämmande träffsäkert! Suveränt!
Jag har nu upptäckt att hon dessutom är gift med Doug Ingoldsby, som gör den minst lika fantastiska "Us And Them" på samma samlingsskiva. Vilket par!
Länk:
Jenai Huff's hemsida - där du kan lyssna och ladda hem flera låtar gratis.
"The Golden Demon - New Songs About Chaos and Transition" - Hemifrån 2013
Jag har ofta funderat på varför angelägna låtar med politiskt innehåll kan påverka mig så starkt känslo-mässigt. Troligen är det det starka engagemanget och medmänskligheten som berör mig och som injicerar hopp om mänskligheten och vår planet.
Nu har det kommit ännu en samlingsskiva från Hemifrån med underrubriken "New Songs About Chaos and Transition". Trots att det här samlas låtar från drygt 25 artister känns det sammanhängande och genomtänkt med frapperande kvalitet.
Några av mina personliga favoriter:
Doug Ingoldsby och Eugene Ruffalo - "Us and Them": Mycket rörande om främlingsfientlighet och full av spröd förundran för livet här på jorden. Kanske årets bästa låt?
Steve Noonan – "Another Good Man Down": En låt fylld med så mycket ödmjuk medmänsklighet att det berör på djupet, trots att temat är det gamla 'rika och fattiga'.
Julie Christensen, Luisa Jordan-Killoran och Jenai Huff: Tre för mig nya tjejer bidrar med varsin mycket övertygande låt.
Därtill finns några såna där låtar som gör en så där genom-glad, ungefär som när man som tonåring blev hel-lycklig över en ny bra låt på radion. Jeff Larson's "Satellite Sky" och Stephen David Austin's "Laurel Canyon" är två sådana lysande pärlor med både drag och läckra gitarrer med lite Byrds-stuk. Enkelt men så väldigt tilltalande.
"The Golden Demon" kommer snart att finnas på Spotify och även för digital nedladdning både här och där. En bra inkörsport för dig som är nyfiken på nya artister med någonting att säga!
Länk:
Hemifrån - Här kan du läsa mer om samlingen och flera av artisterna.
Vi vet väl alla att finansminister Borg hade en 1:a i matte på gymnasiet. Jan Björklund verkar ha svårt med siffror han med...
Björklund hävdade i partiledardebatten nyligen att han kände en restaurangägare som anställt hundratals ungdomar sedan krogmomsen sänktes. När ETC undersökte det hela (läs mer här) visade det sig att denne restaurangägare hade ökat antalet anställda med två personer!! Under samma period ökade också hans vinst från 700 000 kronor till hela 8,5 miljoner...
Det sa Björklund förstås ingenting om...
Med begrepp som "frihet", "avregleringar" och "valmöjligheter" döljer man hela tiden den huvudsakliga mälsättningen att de rika ska bli ännu rikare.
Oh the politicians they look so smug
You say tell the truth and they give you a shrug
You might find the truth swept under the rug
It's time to ring some changes
- Richard Thompson
En del ger sig aldrig... Pete Seeger, 94 år idag, fortfarande så klok... Pekar alltid på möjligheter och vägrar att inte se optimistiskt... Vilket föredöme...!
En stor man med en stor vision. Finns det någon som förtjänar Nobels fredspris mer?
Elliot Murphy & Olivier Durand, Big Ben, Stockholm, 2013-04-29
Elliott Murphy och det franska gitarrundret Olivier Durand gav en bejublad konsert inför inbjuden publik på Big Ben i måndags kväll. Det låter så otroligt mycket om dessa två herrars akustiska gitarrer att man förundras. Elliott skämtade om att någon trodde de haft playback... De är dessutom så samspelta att det märks hur avslappnat roligt de har. Det blir rock and roll på akustiska gitarrer utan att det låter akustiskt.
Man skulle kunna skriva spaltmeter om hur begåvad och skicklig Olivier Durand är, men jag skulle nog ändå inte komma i närheten av att beskriva den flexibilitet och uttrycksförmåga han har. Han ser ju snäll och trevlig ut, men blir som en vilde med gitarren i händerna. Elliott är ju kompetent på gitarr han med och ser nöjd ut när han klivit fram och solat några gånger. Han skriver ju därtill dessa sånger som passar så bra för att spelas så här intensivt.
Ändå tror jag att kvällens höjdpunkter för mig är när de tar det lite lugnare ibland. "Little Bit More", den bästa låten på senaste skivan "It Takes A Worried Man", lyser briljant och när de på slutet framför titellåten utan förstärkning ute på golvet med Olivier på mandolin får den den 'skjuts' som kanske inte riktigt finns på studioinspelningen. "Murphyland" är en riktigt bra låt i den mer rockiga kategorin. En av många...
Elliott skämtade att Patti Scialfa och Bruce Springsteen var på väg upp på scenen... Det hade ju varit något. Men Bossen var på en stor arena i Norge denna kväll. Elliott har kanske rätt att han fick det bästa utfallet i deras "överenskommelse", att spela på småklubbar...
