skip to main |
skip to sidebar
Vid nyår brukar jag vilja se tillbaka på året som gått... Men, med tanke på så mycket som hela tiden förändras till det sämre, all girighet som kan fördärva framtiden för oss alla och våra kommande generationer, all rädsla som får många att inhumant skylla allt på de som förefaller annorlunda, allt prat om tillväxtens religion som en helig kossa...
Nej, nu vill jag bara säga: Besinna er, öppna ögonen och ta ansvar...!! Vad kan du bidra med för att förhindra att vi styr rakt åt fanders? Exakt vad tänker du göra?
Neil Young's hymn "Mother Earth" säger allt med en tydlighet som inte går att bestrida och nerven i hans elgitarr känns rakt in i märgen...
Oh, Mother Earth, with your fields of green
Once more laid down by the hungry hand
How long can you give and not receive
And feed this world ruled by greed
Oh, ball of fire, in the summer sky
Your healing light, your parade of days
Are they betrayed by the men of power
Who hold this world in their changing hands
Oh, freedom man, can you let this go
Down to the streets where the numbers grow
Respect Mother Earth and her giving ways
Or trade away our children's days
- Neil Young
Låt det nya året bli det år då vi börjar styra mot en mer hållbar framtid, med ödmjukhet och respekt inför varandra och den jord vi delar...!!
Här är de skivor jag uppskattat mest under det gångna året. Hoppas du hittar något som du måste utforska vidare...
Nya album:
1. Broken Fences – "Broken Fences"
- Musik som du tar till ditt hjärta utan minsta tvivel. Stämningsfullt med lågmälda akustiska gitarrer och två röster som passar varandra så ypperligt att de smälter samman. Morgan Erina och Guy Russo utgör den unga duon från Pittsburgh, de verkar blyga och osäkra, men när de tar ton så står tiden still... Du följer blint med på deras färder med klanger och röster och stämningar... Jag kapitulerar fullständigt! Läs mer!
2. Latin Quarter - "Ocean Head"
- Comeback efter 21 år. Politiskt brännheta texter, fulla av ödmjuk mänsklighet och nya kloka insikter. Frustration över världens tillstånd, men även över förlorad kärlek, men ännu finns kampviljan kvar... Musik med rytmer och melodier som känns självklara. Både Steve Skaiths och Yona Dunsfords sång är intensivt närvarande. Läs mer!
3. Dale Boyle - "Throwback"
- Varenda ton, alla ackord, varje anslag dryper av pondus och attityd. Dale Boyle sjunger med en angelägen röst, som en korsning av Bruce Springteen och Steve Earle, med samma angelägna kraft i sättet att få ur sig orden som både dessa herrar har. Inte en sekund är onödig eller ointressant. Läs mer!
4. The Deep Dark Woods – "The Place I Left Behind"
- Musikaliskt och stämningsmässigt ligger gruppen nära Great Lake Swimmers och The Band. Röstmässigt läggs stor vikt vid känslofyllda djupa röster som utstrålar en frustration med mängder av svärta i texterna, men också mycket värme... Frontfiguren och låtskrivaren Ryan Boldt har en väldigt sympastisk röst och ett sätt att dominera ljudbilden med ödmjukhet och värme, trots den ödsliga atmosfären. Läs mer!
5. Antje Duvekot – "New Siberia"
- Ändå sen jag hörde Antje Duvekot sjunga första gången så är hon speciell här hemma. En vän till John Gorka och en syster till honom musikaliskt. Ruskigt bra!
6. Gilmore & Roberts – "The Innocent Left"
- Modern folkmusik som tänjer gränser och blir helt oemotståndlig. Tredje skivan har infriat vad de två tidigare lovade...
Övriga utgåvor som är värda all uppmärksamhet:
Mark Davis – "Eliminate The Toxins"
- En sån där envis sak som växer vid varje spelning. En själslig broder till Christian Kjellvander. Avslutande akustiska "Wounded Wing" är en av årets vackraste sånger. Läs mer!
Mary Chapin Carpenter – "Ashes & Roses"
- När MCC struntar i det "snärtiga" och söker inåt, då kommer det fram en samling sånger så här bra och det blir riktigt glödande och passionerat.
Declan Sinnott - "I Love The Noise It Makes"
- En sällsynt lyhörd och inspirerad gitarrist med ett stort öra för hur det ska låta. Läs mer!
Val McCallum – "At the End of the Day"
- Ännu en gitarrist som solo-debuterar med ett lågmält men sympatiskt album.
Joel Rafael - "America Come Home"
- När Joel Rafael ibland når de höga tonerna får han nästan det tonfall som en ung Dylan en gång i tiden hade. Texterna är ofta heta, men musiken smeker behagligt. Läs mer!
Great Lake Swimmers - "New Wild Everywhere"
- Lite mer upptempo även denna gång, men med en oerhört stark lägsta-nivå. Suggestiv melankoli som kan värma den kyligaste vinterdag.
Calum & Rory Macdonald – "The Band From Rockall"
- Runrig's brödrapar har gjort det soloprojekt de länge drömt om att göra. Har klingar det Shadows-gitarrer och glädjen sipprar ur varenda ton.
Luka Bloom – "This New Morning"
- Låtskrivare av rang med mycket att säga. Mycket expressiv sångare. Klass rakt igenom.
Love Antell – "Gatorna Tillhör Oss"
- En stark skiva med tydligt "Perssons Pack"-stuk för alla "de små" i samhällets utkanter.
Gretchen Peters – "Hello Cruel World"
- Gretchen Peters gräver djupt och berör med sin sång och sina texter. Snyggt arrangerat.
The Kennedys - "Closer Than You Know"
- Kursändring i soundet och det tog några lyssningar innan den "satt", men sen...
Ad Vanderveen – "Driven by a Dream"
- Hur många bra skivor måste holländaren med kanadensiska rötter göra innan folk fattar?
Leonard Cohen - "Old Ideas"
- Den gamle har fortfarande drömmar och ser framåt...
The Civil Wars – "Barton Hollow"
- Ännu ett lågmält par med mycket att säga och som skapar suggestiv trivsel.
Rolf Carlsson - "Fina Dagar"
- Jämn och positiv skiva med starka texter och med en av årets bästa låtar: "Krig och Fred".
Kathleen Edwards – "Voyageur"
- Efter en personlig kris kommer alltid en riktigt bra skiva med djup och känsla...!
Sera Cahoone - "Deer Creek Canyon"
- Sera Cahoone har en röst och en tilltalande enkelhet jag inte kan motstå...
Show of Hands – "Wake the Union"
- Steve Knightley och Phil Beer blandar tradition och nytänkande, politik och nonsens, med en attityd och musikalitet som alltid berör och känns!
Live-skivor:
Mick Hanly & Friends - "Live"
- Mick Hanly ser ut och låter som Christy Moore, vilken han en gång ersatte i 'Moving Hearts'. Christy är därtill en av gästerna här. Mycket kompetent låtskrivare och fantastisk live-skiva!
Plainsong – "Fat Lady Singing"
- Iain Matthews, Andy Roberts, Mark Griffith och Julian Dawson inspelade på en sista turné. Plainsongs avskedsskiva visar tydligt vad vi kommer att sakna... Vilken stämsång!!
Jack Tempchin – "Live at Tales from the Tavern"
- Ännu en duktig låtsnickrare som förtjänar större uppmärksamhet.
Walkabouts – "Berlin"
- Gruppens första helt officiella live-skiva. En skiva med härliga versioner av "The Light Will Stay On" och "Nightdrive" är alltid något speciellt.
Jack Johnson & Friends - "Best Of Kokua Festival"
- Jack Johnson live med en spretig gästlista: Jackson Browne (som gör "Take It Easy" på ett nytt spännande sätt), Ben Harper, Ziggy Marley, Taj Mahal, Willie Nelson och Eddie Vedder. Det mesta blir riktigt övertygande och intressant.
Warren Haynes Band – "Live From The Moody Theatre"
- Mycket expressivt gitarrspel och en röst som försätter berg... Nästan tre timmars speltid... Warren, du är en av de största...!
Covers:
Penny Nichols - "Colors of the Sun (Sings the Early Songs of Jackson Browne)"
- Jacksons gamla vän tolkar hans tidiga sångskatt och hon tillför nya infall och skapar nya associationer. Bara att konstatera: en absolut fantastisk skiva! Läs mer!
Slim Chance – "The Show Goes on"
- Ronnie Lane's gamla kompgrupp återupplivad med Alun Davies som ny sångare. De här sångerna förtjänar verkligen att spelas om och om igen!
Counting Crows "Underwater Sunshine (Or What We Did On Our Summer Vacation)"
- Adam Duritz blandar som vanligt det magiska med det alldagliga... men när de magiska ögonblicken inträffar blir det riktigt häftigt...!
Instrumentalt:
Sonny Landreth – "Elemental Journey"
- Landreth har sin egen stil och "världens mest begåvade gitarrist", enligt Eric Clapton, har gjort ett helgjutet instrumentalt album. Inte oväntat, men ändå...
Jimmy Robinson - "Guitarworks"
- Robinson sjunger föredömligt på flera låtar, men detta är ändå mest gitarr-musik för mig... En pärla för gitarrister att plocka fram då inspirationen tryter. Läs mer!
Återutgivningar:
Bert Jansch – "Heartbreak"
- En av Bert Jansch's mest underskattade skivor, men ett album jag alltid älskat... Nu med en extra liveskiva solo från McCabe's från samma tidsperiod. Alldeles eget och unikt!
Årets debut:
Broken Fences – "Broken Fences"
- Se ovan!
Årets Box:
Sandy Denny - "The Notes and the Words"
- De flesta demo-versioner och annat nytt från 19-CD-boxen, för alla dom som inte köpte den innan den tog slut... Sanslöst bra...!
Upptäckta alldeles för sent:
Kevin O'Regan – "Never Look Back" och "Mean Little River"
- Skulle varit i topp på förra årets lista om jag bara upptäckt dessa två skivor lite tidigare. Det är sällan man finner så otroligt bra ny musik…! Läs mer!
Denice Franke – "Gulf Coast Blue"
- Mycket duktig sångerska/gitarrist/låtskrivare med vissa Cockburn-influenser.
Säkert har jag åter glömt några, men än sen...? Det är frapperande hur Kanada tar över mer och mer som det land där det görs mest intressant musik, med en imponerande bredd och en till synes omättlig nyfikenhet.
Dale Boyle - "Throwback" 2012
En gång i tiden fanns det en regel att om en LP var kortare än 30 minuter skulle det sitta en klisterlapp med information om detta på konvolutet. Kanadensaren Dale Boyle har gett ut sin nya CD och den är bara 27 och en halv minut, men inte en sekund är onödig eller ointressant. Varenda ton, alla ackord, varje anslag dryper av pondus och attityd. Tio låtar som känns som om man får ovanligt mycket trots den korta speltiden.
Dale Boyle har skrivit de flesta sångerna själv, förutom Tom Petty's "Won't Back Down" och Steve Fosters gamla "Hard Times". Båda görs helt vidunderligt bra. Dale Boyle sjunger med en angelägen röst, som en korsning av Springteen och Steve Earle. Med samma angelägna kraft i sättet att få ur sig orden som både dessa herrar har. En annan höjdpunkt är duetten med Annabelle Chvostek i "You Might Come Around".
Länkar:
Dale Boyle's hemsida - med massor av information.
Dale Boyle på CD Baby - här kan du få smakprov på alla hans tre skivor.
I år tänker jag även utse "Årets bästa låtar". Låtar som sticker ut och som betyder något speciellt för mig. Det är många lugna ballader här, jag vet, men de berör mig så djupt att de bara måste vara med... Alla de sex första kunde lika väl vunnit, så bra är de...
1. Al Lewis - "Lines Upon the Sand"
En helt fantastisk låt: Melodi, Text, Sång, Stämning, Budskap, allt är så bra det kan bli...
Läs mer här !
2. Great Lake Swimmers – "Think That You Might Be Wrong"
Årets bästa titel och en mycket stark text! När det "smäller till" vid uppstarten förstår jag...
Mer från gruppens besök i Stockholm !
3. Rolf Carlsson & Kristin Evegård – "Krig och Fred"
Lågmält men så ruskigt snyggt och smakfullt. Årets svenska låt.
Lite mer från bloggen
4. Thea Gilmore / Sandy Denny – "London"
Sandys text satt till musik av Thea flera år senare. Lite mer uptempo och vilken låt! Uppmärksammades vid OS-avslutningen! Mer skrev jag här !
5. The Deep Dark Woods – "The Banks of Leopold Canal"
Så magnetiskt gripande och med en ödslig stämning du inte kommer undan.
Läs mer här !
6. Mark Davis - "Wounded Wing"
Så vackert att det är omöjligt att undvika att beröras. Vilken känsla!
Här kan du lyssna ! och Här finns mer att läsa !
7-10 utan ordning:
The Girls - "Forgiveness" - Suggestivt och dynamiskt! Spännande sound!
Paper Aeroplanes - "Time to Be" - Det är hög tid att vara den du vill...
Latin Quarter - "If I Believed in God" (Reworked) - Årets återförening!
Broken Fences - "For a Long Time Coming" - Årets upptäckt!
Anmärkningsvärt att nästan hälfen av låtarna kommer från Kanada, fyra från Brittiska öarna och en från Sverige! Inte en enda från USA. Jackson Browne har ju inte gett ut sin nya
"Standing in the Breach" än, så den får väl vänta...
Det är säkert flera andra jag inte lyckats komma på just nu...
Men dessa räcker långt, mycket långt...
Declan Sinnott - "I Love The Noise It Makes"
I supergruppen Moving Hearts. Med tidiga Horslips. En sällsynt lyhörd och inspirerad gitarrist med ett stort öra för hur det ska låta. Han har dessutom skrivit en av de bästa låtar jag vet, "Let Somebody Know", en av musikskapandets riktigt stora ögonblick...
Vid 61 års ålder (och far till nio barn, med samma kvinna...) har han nu gjort sin första egna skiva. En lågmäld men mycket imponerande och välbalanserad produktion, fylld av mestadels egna kompositioner med ovanlig bredd. Här finns allt från visa till blues via jazz och rock. Lågmält men sprängfyllt av känsla.
Alla 12 låtar imponerar stort. "Blood Is Rushing Through These Veins" och "I See The World From Here" är så stilfulla och känslosamma att jag darrar av välbehag. Inledande "Sun Shine In" kanske till och med har lite hit-potential... Här live på Balcony TV med Vickie Keating:
En ovanligt mogen debutskiva, men Declan Sinnott är ju erfaren som få... Allt han rör vid blir så bra och inspirerande.
Och glöm inte att lyssna på Moving Hearts live-version av "Let Somebody Know"...!
Hela albumet "Live Hearts" är en suggestiv upplevelse, en resa i samspelets konst och stundens infall, sällan fångad på skiva.
Numera tycker jag om alternativa jular, den där trotsigheten infinner sig och jag vill bara ta det lugnt. Det som är bra med julen är ju tanken att komma i lite fridfull stämning... Men det har ju blivit tvärtemot: Stress, krav och konsumtionshysteri...
Har svårt att engagera mig i att pynta och fixa till något som snart ska plockas bort igen. Fattar inte hysterin med mängder av julklappar. Allra minst fattar jag inte det där med julkort. Har för länge sen bortrationaliserat allt sådant. Hör man inte av sig annars, då kan det vara...
Sen måste man ju säga att julmusik ofta känns glättig och utan något som helst motstånd. Men det finns ju bra julmusik och bäst av dem alla är John Gorkas "Christmas Bells". En varm hälsning från en ödmjuk betraktare med mycket stort hjärta:
Annars vill jag framhäva Thea Gilmore's julskiva "Strange Communion", den står i en klass för sig själv. En briljant samling sånger med stämning som det går att ta på.
Min gamla jul-lista på Spotify, nu med några nytillskott, finns här:
Xmas - Spellista på Spotify
God Jul! Ta det lugnt nu och försök gå ner i varv...
Lundell har ju gett ut oerhört mycket och kritikerna hävdar att han borde vara mer selektiv... Jag är tacksam för att han inte är just det...! Misstänker att många av mina favoriter kunde blivit bortsorterade...
De flesta brukar nämna "Längre Inåt Landet" och "Den Vassa Eggen" som de bästa skivorna. Visst är de bra, men... Jag tycker att "Xavante", "Evangeline" och "På Andra Sidan Drömmarna"
tillhör hans absolut främsta. Även "Män Utan Kvinnor" och "12 Sånger" attraherar mig mycket.
Sen finns det ju låtar som "Soldat Kommer Hem" från Bosnia-skivan. En högdramatisk uppgörelse med sig själv och alla dessa minnen som inte längre går ihop:
Livet har gått vidare
Kan du ta plats i det igen
Eller måste du stå utanför?
Kan du hitta in igen?
...
Kan du sluta fred nu
Fred med dej själv min vän?
- Ulf Lundell
Lundells Mindre Kända Diamanter - Spellista på Spotify!
Jag har gjort en Spotify-lista med 42 av mina Lundell-favoriter. Medvetet har jag inte tagit med de mest kända låtarna, de som alltid omnämns och spelas på de flesta konserter. En del saknas på Spotify, som "Soldat Kommer Hem". Men det blir en lång lista i alla fall. Märker att det är mycket akustiskt, mycket av de lugnare sångerna och mycket djup och sökande här... Men oj vad bra...!
Ulf Lundell, Lokomotivet, Eskilstuna 2012-12-14
För jag tror vi ska komma att behöva varandra
om vi nånsin ska komma nån vart
- Ulf Lundell
Dessa rader från "Stackars Jack" grep tag som aldrig förr när konserten på Lokomotivet i går kväll plötsligt lyfte från en pliktskyldig "dag på jobbet" till en inspirerad och glädjefylld kväll som jag tror Lundell själv länge kommer att minnas. Från att ha klagat över att rösten när som helst kunde spricka, och med en spänt ansikte seende ut i tomma intet, så vände det rejält: Lundell fick ett livsbejakande leende och sken som en nyförälskad yngling, rörde sig till musiken, gick fram till publiken och lät oss sjunga mer och mer. Gensvaret uteblev verkligen inte och när folk tilläts springa upp på scenen i sista extramumret var det lika avspänt som på en privat fest.
I övrigt i korthet:
* Janne Bark firade som väntat stora triumfer med sin gitarr.
* Marcus Olsson blåste saxofon så det stod härliga till...
* De sista tio sångerna under ordinarie tid hade sån energi och ett sådant drag att de alla kunde varit sista numret... men Lundell räknade direkt in nästa låt!
* Nästan en timmes extranummer...
* Har Lundell någon röst alls kvar till Uddevalla i kväll...?
Låtmässigt hade jag nog valt många andra låtar om jag haft möjligheten, men det spelade inte någon roll egentligen... Med denna närvaro hade vilka som helst blivit lika bra... men för mig var nog "Stackars Jack", "Förlorad Värld", "Nästan Ditt Namn", "Chans" och "Hon Gör Mig Galen" de allra bästa denna häftiga kväll.
När vi efter nästan tre och en halv timme vandrade ut i vinternatten var vi upplyfta och berörda och vi visste alla att vi varit med om en otroligt stark Lundell-kväll.
I vinterkylan behöver man något som värmer. Ord och texter som sprider kunskap och leder oss mot större ödmjukhet... Bilder som attraherar våra sinnen och lär oss se det vackra vi har omkring oss... Musik som ger den där känslan av att man förstår allting lite bättre...
Christine Hellqvists sång "När sångerna skriver sig själva" har länge varit en vinterfavorit.
När jag var ute och fotade i snön över helgen föddes idén att sammanföra några av mina vinterbilder med Christines låt. Lite plockande fram och tillbaka och så, nu finns en ny video att se på, lyssna till och förhoppningsvis beröras av.
Hoppas ni kryper in i känslan och blir varma inuti...
Walk Off The Earth var med i förra inlägget, men denna kanadensiska, kreativa, videoälskande grupp förtjänar ett eget kapitel. De bygger sin musik på sina otroliga harmonier och några få instrument. Och en jädra massa glädje och energi.
Se här hur de med kort varsel gör en låt med Julia Nunes helt frapperande: Fem röster, en gitarr och en trumma och ett drag som sitter mitt i prick:
Här i Beatles "From Me To You" spexas det mest, men jag gillar detta med att spela olika instrument med olika händer:
Se hur de fixar att göra omtalade "Somebody That I Used To Know" live:
Kreativitet och fantasi blandas med glädje och energi. Det verkar finnas i överflöd...
och det smittar...!
En reaktor i Oskarshamn har stoppats med omedelbar verkan. Små notiser och inga stora rubriker. Strålsäkerhetsmyndigheten säger att reaktorn inte är tillräckligt säker. Varför reagerar jag då...? De har ju hittat risken och stoppat reaktorn direkt...
Jo, den ena dieselgeneratorn servades inte som planerat 2011. Hmm... Det är snart 2013! Ägaren Eon säger "att planen var att rätta till felen under den planerade moderniseringen av kärnkraftverket under 2013". De supersäkra svenska kärnkraftsverken med rigorösa kontroller kanske inte är så säkra i alla fall om man kan planera att skjuta upp en nödvändig service i två år och det tar mer än ett år för Strålsäkerhetsmyndigheten att upptäcka felet och på studs stänga av hela skiten.
Vad ger Eon rätt att riskera vår säkerhet? Inser de inte vilka konsekvenser det hela kan få? Jag tror inte ett dugg på denna så kallade "säkerhet" och eftersom slutförvaringen kommer att vara en dold mina kommande generationer omedvetet kan i kontakt med, så är detta faktum mer än tillräckligt för mig!
Fantastiskt kreativa 'Walk Off The Earth's nya "Red Hands" fick plötsligt en ny betydelse!
That gun is loaded
That gun is loaded, but it's not in my hand
The fire burns, I'm not the one with the match man!
That gun is loaded, but it's not in my hand
- Walk Off The Earth
"Det handlar absolut inte om någon omedelbar fara för säkerheten" säger presschefen på Eon. Han och hans likar är lika pålitliga som de säkerhetskrav man inte brytt sig det minsta om att följa! De sitter med framtiden för kommande generationer i sina händer och kör ett vågspel... Är det inte dags för en ny folkrörelse mot kärnkraften? Dags att presschefer och säkerhets-myndigheter får äta upp sin arrogans och lära sig grundläggande kunskaper om konsekvens och att visa respekt för våra kommande generationer.
Kärnkraft och dess livsfarliga avfall är inget annat än en "en indirekt form av kannibalism, mer makaber än någonsin den direkta, därför att den drabbar ännu ofödda generationer" (talande ord av Rolf Edberg).
Paper Aeroplanes - Time To Be EP
Al Lewis och Sarah Howells var med på en Unplugged-kväll med flera unga förmågor. Båda har funnits i mitt musikliv sen dess, Al solo och som duo med Sarah, och Sarah i sin grupp Paper Aeroplanes.
Paper Aeroplanes är inte obekanta för läsare av den här bloggen och det glädjer mig att de har gått stadigt framåt och får idag mycket mer uppmärksamhet och säljer nu ofta ut sina konserter. Någon som har smak nog att ta hit dem till Sverige snart?
Sarah Howells och Richard Llewellyn har nu släppt ännu en flerspårs-EP. Sex låtar av högsta klass och åter är det ganska lågmält och djupa reflektioner. Titellåten "Time To Be" kan bli en riktig klassiker i sin enkelhet om det som hela mänskligheten tycks jaga: Förmågan att vara den vi vill vara, här och nu! Min favorit är nog ändå "This Land Won't Shake", men det kan variera snabbt. Skulle jag önska något så vore det någon lite snabbare medryckande låt, men det kommer säkert framöver.
Sarah sjunger som vanligt helt gudomligt. Richard bidrar mer än det först kan verka, med fint gitarrspel, kompositioner och arrangemang, samt nu även med riktigt bra sång-harmonier.
Musiklaliskt finns nu ett litet band med trummor och fiol i ryggen och det är välarrangerat med känsla och stil.
Som bonus finns förra årets jullåt "In The Bleak Midwinter" med. Så vacker att även en "jul-agnostiker" som jag får julkänslor som jag inte trodde var möjligt...
Jag har sagt det förr och säger det igen: Paper Aeroplanes kan nå hur långt som helst!
Länkar:
Paper Aeroplanes hemsida - med alla nyheter och massvis med länkar.
Paper Aeroplanes på Bandcamp - här kan du lyssna och beställa ditt eget exemplar.
