Kärleksprat

Idag satt jag och pratade med en vän om kärlekens mysterier. Trevligt och värmande. Inte för att vi löste några gåtor, men vi kom så långt att vi kunde se flera olika infallsvinklar... och då kanske man närmar sig ett läge där man i alla fall förstår lite mer...

Tvåsamhet kan bli för intensiv. Detta finns oerhört fint beskrivet av Lucinda Williams i "Side of the Road":


You wait in the car on the side of the road
Let me go and stand awhile
I wanna know you're there but I wanna be alone
If only for a minute or two
I wanna see what it feels like to be without you
I wanna know the touch of my own skin
Against the sun, against the wind
---
If I stray away too far from you
Don't go and try to find me
It doesn't mean I don't love you
It doesn't mean I won't come back and stay beside you
It only means I need a little time
To follow that unbroken line
To a place where the wild things grow
To a place where I used to always go
- Lucinda Williams

Kan det sägas bättre? Behovet att vara tillsammans och behovet att vara för sig själv... Om det ena förbises funkar inte heller det andra. Där kanske vi har mysteriets förklaring?