Tidernas vackraste kanon?

Detta var frisparken som inte var möjlig, som får Ronaldos frisparkar att verka som mesiga tå-fjuttar, som är ett av de vackraste mål jag skådat. Joona Toivio satte 1-0 från 34 meter för DIF, redan efter två minuter och ingen trodde det var sant...



Tyvärr blev det inga poäng, dom fick motståndarna av matchens självutdömde "segrare", domare Hansson, denne konstiga typ som tycks eftersträva att få alla rubriker och oftast får det. En pajas och skam för svensk fotboll.

När besvikelsen lagt sig, så kommer detta otroliga mål att bli beundrat i många år framöver. Alla ungar kommer att träna och försöka göra likadant. Inte en enda unge kommer att försöka efterlikna Hansson.

Lycklig med fart

Förra inläggets lyckliga kärlekssånger var ganska lugna. Idag väljer jag att hoppa och dansa av glädje: Här är några fartfyllda glädjeskutt:

Richard Thompson "Nearly In Love": Dan Fogelberg "This Heart": Gene Clark (McGuinn Clark Hillman) "I Wont let you down": Jackson Browne "Somebody's Baby":

Visst är det lite anmärkningsvärt att dessa herrar som så ofta skriver om livets hårda sidor också är de som lyckas förmedla glädje...

   

Sånger om lycklig kärlek

Den här världen svämmas över av olyckliga kärlekssånger och de bästa skänker tröst som inget annat...

Men finns det några riktigt bra sånger om lycklig kärlek? Det är väl kanske ännu svårare att skriva om glädje utan att bli patetisk eller ytligt ointressant... Men, jovisst finns de, fast man får leta ordentligt! Här är några jag direkt kommer att tänka på:

Lucinda Williams "Like A Rose":


Gene Clark (med Roger McGuinn) "Feeling Higher":

Dan Fogelberg "A Love Like This":

Bättre kan det nog inte sägas...

Hymns from Home

Den tredje samlingen från "Hemifrån" har spelats gång på gång senaste veckan och det är bara att än en gång inse: Det är en samlingsskiva som känns mer helgjuten än de flesta normala utgåvor och jag tror man tangerar den första samlingen i jämnhet och kvalitet. Och då menar jag en imponerande styrka, starka låtar radas upp med både egenhet och som om de var skrivna gemensamt. Denna gång dominerar sånger om sökande med en andlig underton utan att det stör "en hedning" som undertecknad.

Några personliga favoriter:

Jack Tempchin "Jesus & Mohammed": En betraktelse som borde skrivits för länge sen, en stor låt med ett stort budskap. "How did all our words of love bring us to this day?"

Greg Copeland "A Life Of Crime" och "My Favorite Dream": Klass och innerlighet så det jäser.

Dan Krikorian "Angels Sing": Denne för mig okände Krikorian känns både äkta och personlig.

Elliott Murphy "The Eternal Highway": Det hörs redan i introt: Murphy är lika bra som vanligt!

Steve Noonan "Lay Me Down In California": En hyllning till Kenny Edwards på Steves eget sätt.

Jude Johnstone "Unchained": Sticker ut som lite annorlunda, men en låt jag längtar till...

Pelle Johanson "Mist": Kan man heta Pelle och sjunga på engelska? Absolut! Starkt och engagerat!

Jag kunde räkna upp fler, den enda jag kunde avvara är Judy Collins "How Can I Keep From Singing", det blir bara för vackert för mig och jag längtar efter Pete Seegers underbara tolkning ensam med banjo. Men det gör ingenting, det helgjutna intrycket består och det finns flera nya namn att kolla upp...

Här kan du läsa mer och lyssna: Hymns from Home

Modig - Modigare - Modigast

Jag råkade höra den här låten med den 73-årige låtsnickraren Tom Paxton idag på BBC Wales.
Den skänker en ny betydelse till begreppet "Mod"!



Tom Paxton har skrivit många stora låtar och har skämtat om det mesta, men här har han skapat en välförtjänt hyllning till några av de modigaste män i historien.

Alternativ vedergällning

10 år har snart gått sedan "9-11"... Jag minns den dagen hur min normalt alltid lugne chef lämnade lokalen svärande... hur bilderna av det ofattbara luktade som ett nytt världskrig... hur intervjuerna på TV om "den gigantiska vedergällningen" fick mig spyfärdig... och att Djurgården spöade Malmö FF borta den kvällen...

När det nu är dags för 10-årsdagen hoppas jag att vi slipper allt som har med vedergällning att göra. Ska vi någonsin få slut på hämndbegär och skönja ett litet steg mot fred får vi nog tänka lite längre och erbjuda något annat!

My personal revenge will be to tell you good morning
On a street without beggars or homeless
When instead of jailing you I suggest
You shake away the sadness there that blinds you
And when you who have applied your hands in torture
Are unable to look up at what surrounds you
My personal revenge will be to give you
These hands that once you so mistreated
But have failed to take away their tenderness
- Tomás Borge

Denna dikt skrevs efter revolutionen i Nicaragua då Tomás Borge blev justitieminister. Han hade tidigare suttit sju år i fängelse och blivit torterad, hans fru hade blivit våldtagen och mördad. Efter revolutionen kom han att möta sin gamle torterare öga mot öga, men med ombytta roller vem som var bakom galler. Han ska då ha deklarerat delar av vad som sedan blev nedskrivet. Som minister var han med och avskaffade dödsstraffet och frigav alla politiska fångar. I rättegången mot sin torterare fick han uttrycka önskat straff och sade då: "My punishment is to forgive you."

Tala om mänsklig storhet! Det är sådant som ska lyftas fram! Det är sådant som får mig att fortfarande hoppas och tro på att människor kan skapa en bättre framtid!

Senare tonsattes texten av Luis Enrique Mejía Godoy, översattes av Jorge Calderón och spelades in av Jackson Browne:


Luis Enrique Mejia Godoy splear här sin version "Mi venganza personal":

Melankoli som balsam

Walkabouts - så dystra. så fulla av melankolisk svärta... Men samtidigt så helande,
så inspirerande, som balsam för den mest utsatte, som en väg att njuta av eländet....



Nya "Travels in the Dustland" presenteras nu på deras hemsida i små delar åt gången. Inledande "My Diviner" får mig att kapitulera helt besinningslöst, Carla Torgersons stämma fyller upp mitt glas och jag mår bara så förträffligt bra!

Motsägesfullt? Ja, men det är så stor musik funkar!

Höst med förväntningar

Björkarna i backen har börjat få några gula löv som virvlar ner mot marken när vinden susar förbi. Alla björkar utom en, den står alltid grön flera veckor längre än de andra...

Den här hösten har vi många mycket spännande musiksläpp att se fram emot:

Walkabouts - "Travels in the Dustland" - 24 okt
- Första skivan sedan 2005 och det låter lovande: Walkabouts nya hemsida har smakprov!

Jayhawks - "Mockingbird Time" - 19 sept
- Äntligen "riktiga" Jayhawks med både Mark Olson och Gary Louris. Också Karen Grotberg är tillbaks på piano och stämmor.


Paper Aeroplanes - "A Comfortable Sleep" EP - 16 sept
- Här släpps det skivor ofta, med vad gör det när de är så här bra! Nu djupare, mer avskalat.

Christine Hellqvist - okänd titel - oktober
- Det här har jag verkligen sett fram emot länge...

June Tabor & Oysterband - "Ragged Kingdom" - 19 sept
- Vem hade trott att det någonsin skulle komma en uppföljare till "Freedom & Rain" från 1990?

Bruce Guthro - "Celtic Crossing" - 17 sept
- Runrigs sångare producerad av Donal Lunny... kan bli nåt extra!

Sandy Denny & Alex Campbell - "19 Rupert Street" - 19 sept
- När man trodde att allt med Sandy Denny var utgivet hittade man denna tidiga inspelning!

Thea Gilmore & Sandy Denny - "Don't Stop Singing" - 24 okt
- Thea Gilmore har tonsatt texter av Sandy Denny... Det är verkligen något unikt spännande!

Därtill släpps Catherine McLellan's "Silhouette" äntligen i Europa 13 september.
- Ruskigt bra, missa inte denna kanadensiska pärla!

Efter nyår kommer Great Lake Swimmers nya och så det som får mig att gå upp i högvarv:
Latin Quarter har återuppstått med originaluppsättningen!! Detta så skamligt underskattade band med giftigt angelägen musik och politiska texter som sätter fingret mitt i ögat.

Det ser lovande ut... Vilken höst!