Efter 40 års turnerande över hela världen skulle Chris Simpson gå i pension och hans Magna Carta skulle göra en sista avslutningskonsert. På Theatre Carre i Amsterdam den 11 maj 2009 dök den ena efter den andra gamla medlemmen upp... Även Tom Hoy.
Simpson och Hoy gjorde tre skivor tillsammans i Magna Carta för 30 år sen, tre av gruppens allra bästa skulle jag vilja tillägga. Sen blev vänskapen allt annat än vänskaplig... och Hoy fick sparken och retade gallfeber på Simpson genom att döpa sin nya grupp till Nova Carta.
30 år senare fann de magin igen och... Magna Carta återuppstod i samma stund på sin avskedskonsert i ännu en ny reinkarnation. Simpson och Hoy gav sig snart ut på världsturné och det lovades till och med en ny skiva, vi får väl se...
Det här klippet med Dylans gigantiska kärlekssång "Tomorrow Is A Long Time" är kanske inte tekniskt perfekt, men vilken glädje och känsla som bara väller fram...
Här finns en lång recension av en konsert i Sydafrika i den utmärkta bloggen:
Global rock legends of the '60s and '70s
Fler länkar:
Magna Cartas hemsida
Magna Cartas diskografi med samples
"Tomorrow Is A Long Time" innehåller några rader (aningen omskrivna av Tom Hoy) som jag en gång för länge sen gav till en tjej på gymnasiet:
There's beauty in the silver, singin' riverHärliga minnen, och ändå så är allting sig likt än i dag...
There's beauty in the sunrise in the sky
But none of these and nothing else touches the beauty
That I've seen when I'm looking in your eyes
Vad menar du med att allt är sig likt än idag?
SvaraRaderaVad jag menar är:
SvaraRaderaSå många "yttre förändringar" under alla dessa år, men ändå så är det vi verkligen upplever starkt, den där känslan vissa magiska ögonblick, nästan helt identisk än idag.