Medryckande folkmusik i världsklass

Le Vent Du Nord, Biografbarens Källare, Nyfors, Eskilstuna 2025-04-25

Fem mycket duktiga musiker från Quebec turnerar just nu i Sverige och igår var det dags för ett framträdande i Biografbarens Källare, inför en fullsatt liten lokal, där närheten mellan musiker och publik blev alldeles uppenbar. Le Vent du Nord spelade mestadels vad jag brukar kalla för "irländsk folkmusik", men jag antar att det också kunde kallas för "kanadensisk" folkmusik. Hur som helst, fort gick det, tonerna jagade varandra och glädjen både bland publik och musiker gick inte att tveka på. Réjean Brunet, som trakterade bl.a. bas och något slags dragspel, såg emellanåt så lycklig ut, som om han just upptäckt musiken och spelade den för första gången.

Hans bror André Brunet lirade fiol och kunde inte sitta still utan for omkrng på sin stol. Han visade också sin glädje ofta och tydligt. Nicolas Boulerice spelade klaviaturer och en del annat, samt sjöng några låtar.

Olivier Demers drog också bllckarna till sig med sitt expressiva spel på fiol och mandolin. Han stod också för ett effektivt rytm-spel via sina skor mot ett slags platta på golvet. Tala om att ha starka magmuskler!

André Gagné är tämligen ny i gruppen och hans spel på gitarr imponerade och han har också en framträdande roll när det gäller det vokala. Hans röst var väldigt passande för musiken och han sjöng både ofta och mycket tilltalande.

I övrigt så bjöds det på mycket härlig stämsång där alla fem tydligt och övertygande tog i allt vad de kunde. Sångpartierna satt verkligen exakt som de skulle.

En sak till som övertygade var de snitsiga, väl inövade slutet på låtarna, likaså vid de fyndiga övergångarna mellan de olika låtarna. Man kan säga att de satt exakt så som de skulle och pubilkens bifall gick det inte att ta miste på. En glad och fartfylld kväll, där glädjen kändes självklar och delades mellan publik och musiker.

Foto: Tom Arvidsson och Bosse Lundkvist.

För er som missade denna höjdarkväll så kan ni kanske förstå vad ni missade om ni tttar på denna fina inspelning från Shrewsbury Folk Festival 2024:

Eric Andersen med nya sånger

Eric Andersen - "Dance of Love And Death" 2025



Det har gått evigheter sedan Eric Andersen, mannen som skrev "Thirsty Boots", gav ut en skiva med enbart nytt material. Han har under tiden gett ut många skivor, men då ofta med olika projekt med tolkningar eller tonsättningar, samlingar av olika slag och flera live-skivor. Men nu har äntligen "Dance of Love and Death" kommit och den innehåller 17 nya sånger. I ärlighetens namn har några av sångerna redan funnits med på några liveutgåvor, men i stort är det Erics första skiva med eget material sedan början av 2000-talet.

Och som den imponerar...! Det är nästan otroligt vilken klass skivan håller.

Andersen har hunnit bli 82 år och det hörs att han tappat en del av djupet och värmen i rösten, men det är ändå marginellt, han låter fortfarande otroligt bra och verkar vital på alla sätt.

Eric har ju skrivit ofantligt många låtar om kärlek och han ligger bakom flera av de allra finaste sångerna jag vet om kärlek. Visst är han romantisk och visst drömmer han, men det är som om alla uppkommande problem med tiden blir ytterligare en dimension...

Därför blir jag lite chockad när jag upptäcker att här finns det ovanligt mycket bitterhet och mängder av anklagelser och förtvivlat hat. Det konstiga är att det tog så lång tid för mig att upptäcka det. Erics röst och sensuella låtar hade redan vaggat in mig i ett harmoniskt hörn.



Det är först i 12:e sången, "At the End of The Day", som vi får en positiv sång, åtminstone någorlunda positiv. Michele Gazich, som förut spelat med bl.a. Mark Olson, bidrar med absolut fantastisk violin. Erics fru, Inge Andersen, sjunger duett väldigt fint. Även nästa sång och ett par till gör att det blir en positiv stämning trots allt.

I "Cross of Gold" blir det mörkt igen och Eric berör om närheten mellan "kärlek" och "hat" och
vi får höra att det är inget annat än ren "tortyr". Visst är det mörkt, men det berör och det blir ytterst påtagligt starka känslor som du inte kommer undan. Efter en glad låt, "Singin' Man", får vi "Sinking Deeper Into You", en faktiskt riktigt kärleksfull sång. Vilken känsla! Vilken dramatik!

Som avslutning bjuder Eric på en lång blues, "Broken Bone Blues", som känns lite malplacerad, men är så dräpande förtvivlad att jag fullständigt smälter och direkt blir förälskad i den.

Det förefaller säkert motsägelsefullt, men det här är en otroligt stark skiva som berör ända ut i tånaglarna.

Spelregler

Plötsligt ändras spelreglerna
Börsmäklare springer i vrålfart
Här ska omfördelas…!
Här ska säljas…!
Och här ska köpas…!

På bråkdelen av en sekund så kan de fördubbla förmögenheten
De kan också förlora,
men det går ju alltid att starta om spelet med lånat kapital
Nytt försök, nya möjligheter till vinst…!

Alla vi andra sitter i vår lilla vrå
Kan bara se på när den lilla rika bråkdelen leker med sina pengar,
som ett slags ”Tjuv och Polis” där polisen alltid segrar
De leker inte bara med sina egna pengar,
De skövlar ursinningslöst allt utmed sin framfart
Undanröjer alla som råkar stå i vägen
Risker blir chanser i deras penningbesatta ögon
De spelar bara på…!

Än sen då?
Jo, det är ju bara det att deras ivriga spelande,
deras lek styr även alla andras liv
Den styr om vi har råd med hyran
om vi känner trygghet där vi bor
och om det finns mat att köpa
De styr vår tillvaro in i minsta detalj

Vi kan inte se dem…!
vi vet inte ens vilka de är…!
Och vi har inte valt dem…!

Det sägs ofta att detta är det enda sättet att med framgång styra världen
De som har allt bestämmer och övervakar spelreglerna
utan efterrtanke, utan överblick och
utan ansvar…!

Det sägs också att allt blir bättre för alla ju fler som deltar i spelandet,
ju fler som leker med våra liv, leker med den här planetens framtid

Jag måste erkänna att jag har svårt att förstå hur de tänker…
Jag begriper inte hur deras penning-gud ska lösa några problem

- ArT 2025-04-10

Thea Gilmore tolkar sina favoriter

Thea Gilmore - "These Quiet Friends" 2025



Thea Gilmore gav för 22 år sen ut en skiva, "Loft Music", med enbart covers. Hon tolkade där bland annat Neil Young, Van Morrison och Phil Ochs. En avskalad version av John Fogertys "Bad Moon Rising" stack ut och visade vilken kapacitet denna begåvade tjej har för att tolka favoriter helt annorlunda.

När hon nu spelat in en ny cover-platta utvecklar hon den förmågan till fullo och kompet består ofta av bara ett piano eller en akustisk gitarr. Med sin känsliga röst fyller hon ut soundet och når låtarnas absoluta kärna. Det är inget annat än stor konst.

Hon gjorde även en TV-show för "Under The Apple tree" 2014 och gav nya dimensioner till Guns´n´Roses gamla "Sweet Child of Mine". Den finns även med här i en helt nyinspelad version.

Av skivans 11 sånger är det många som är okända för mig, men jag förstår att det är "klassiska vänner" som betytt mycket för Thea. Det finns en uppenbar värme och mycket kärlek i hennes tolkningar och den här skivan är ett levande bevis för att en bra sång kan skalas av så att bara den centrala nerven återstår.



Lyssna på hennes tolkning av REM:s "Everybody Hurts" och jag är säker på att du förstår vad jag menar.

Detta är en fantastisk skiva av en fantastisk sångerska.

PLEASE NOTE: There is a translation in the comment section !