Dag 4: Hopeful Hearts

Dan Navarro var en gång ena halvan av Lowen & Navarro, som under 22 års tid gjorde flera suveräna skivor utan att få något större genombrott, vilket måste göra dem till en av de mest underskattade grupperna i musikhistorien. Efter Eric Lowens kamp mot ALS och följande död 2012 tog det lång tid innan Dan Navarro gav ut sin solo-debut "Shed My Skin" 2019.

Årets uppföljare "Horizon Line" tar vid som en naturlig fortsättning. Det är starka låtar med mycket eftertanke, snyggt producerat med flera små läckra solon och känslig sång.

Ett av årets bästa album...!

Dag 3: Life Short Call Now

I dessa tider då vi stressas av allt från skyhöga elpriser till en regering som ytterligare vill öka skillnaderna mellan de som har och de som inte har, då kan det vara bra att bli påmind om det allra viktigaste: Skjut inte upp att säga det väsentliga, chansen kan lätt försvinna...

Bruce Cockburn påminner oss i "Life Short Call Now", som tydigen först hette "Life's Short Call Now" och så borde den ju heta om allt ska vara korrekt. Men budskapet går ju fram ändå...

You've no idea how I long
For even one loving caress
For you to step into my heart
Without deception or duress
Life short, call now
- Bruce Cockburn

Bruce börjar bli till åren och det syns... men hörs inte alls när han spelar gitarr...! Det sägs att när en reporter frågade Eddie Van Halen hur det kändes att vara världens bästa gitarrist så fick han svaret: “I don't know, ask Bruce Cockburn”.

Vill du läsa mer om denne kanadensiske gitarrist / sångare / låtskrivare / aktivist, så finns det en förträfflig sajt kallad "The Cockburn Project" . Jag törs nog påstå att där finns allt som är värt att veta...

Dag 2: Bones

If you want to hurt me
Do it fast...!
- Thea Gilmore

Thea Gilmore har just avslutat en solo-turné och verkar ha gjort bra ifrån sig. Hon har återtagit sitt riktiga namn efter en kort utflykt med artistnamnet "Afterlight". I oktober gav hon ut en ny EP kallad "Was" och det är hög klass rakt igenom.

Hon fortsätter att gräva djupt i sitt eget känsloliv och bearbeta sin separation. "Was" är som ett slags fortsättning på förra årets starka och utlämnande album "Afterlight". Det är nästan otäckt vad hon berör.

I've been lonely...
I got older...
- Thea Gilmore

När hon i tredje låten "Hope and Fury" sjunger dessa rader är det så skört att allt kan brista när som helst. Orden skär genom is och träffar längst in i hjärtat... Självanklagelserna i avslutande "Hey Jealousy" är nästan pinsamt hudnära...

Stor konst skapas ofta av frustration och kriser...

Hela EP:n kan du höra här: "Was" på YouTube eller på Spotify.

Adventskalender Dag 1: Warmest Winter

Det är redan första advent och jag ska försöka bjuda på något speciellt varje dag fram till och med julafton. Det blir en hel del nytt som jag ännu inte skrivit om och det blir även en del annat som helt enkelt bara är riktigt bra.



Jag börjar med underbara Thea Gilmore och hennes "Warmest Winter" från hennes utmärkta julskiva "Strange Communion" från 2009, en av få julskivor jag kan höra gång på gång.

Låt oss ta oss igenom den här "kris-vintern" med många kramar och skapa värme den vägen...!

Mer nytt med Broken Fences

Så har då den andra nya sången med Broken Fences kommit. Det är lågmält, melankoliskt och så vansinnigt vackert. "Gray Room" är skriven av Guy och Christen Russo och det är Guys gitarr och röst som tillsammans med Morgan Erinas harmonier skapar denna stämning.

Men visst är detta aningen svårtillgängligt och om deras nu 10 år gamla debutskiva inte gav det genombrott den borde gett duon, så lär väl knappast dessa två nya sånger heller ge dem det. Men det är vackert och fascinerande och jag sitter storögt och bara lyssnar...

På gruppens bandcamp-sida så kan du ladda hem "Song For You" från deras fantastiska debut-skiva helt gratis:



Även hela debutskivan finns för valfritt belopp och de påpekar att det inte finns något minimum. De skriver: "We selected the "name your price" option because we want anyone and everyone to be able to hear these songs".

Jag kunde inte hålla med mer... Broken Fences första skiva är unikt bra och jag utnämnde den till 2012 års bästa skiva och jag klassade den i oktober 2018 som den tredje bästa skivan under hela 2000-talet. Läs mer här: Årets upptäckt!

Nytt med Broken Fences

Om någon hade frågat mig om vilket band jag helst skulle vilja få se återuppståndna så hade Broken Fences kommit mycket högt upp på en sådan lista. Men, det är snart 9 år sedan Morgan Erina och Guy Russo gav upp försöket att fortsätta spela tillsammans efter det att de avslutat sin personliga relation. De har sedan dess vid ett par tillfällen uppträtt tillsammans i Pittsburgh och spelat någon enstaka sång, men inget mer.

Det kom därför som en stor överraskning när Morgan Erina skrev på Facebook att ett par nya låtar var på gång. Den första, "Bear (Dark Places)" finns nu att lyssna på och kan köpas från deras Bandcamp-sida.



Jag blir så glad att det är svårt att avgöra hur bra denna nya sång egentligen är, men det räcker mer än väl att de gör något tillsammans igen. Om det är en tillfällig återförening eller något annat framgår inte. Men för mig, som saknat deras makalösa stämsång i nio år, är det en stor nyhet...!

Vardag i det nya Sverige

På hemvägen så svängde jag in på en återvinningsstation för att lämpa av lite rester från vårt konsumtionssamhälle: Massvis med papperskassar, några tomma kartonger, samt lite sopor av plast och papper. Ur högtalarna vrålade Moving Hearts om samhällets orättvisor och jag sjöng med och drömde mig bort och i min fantasi var det jag som spelade Declan Sinnotts expressiva gitarrsolon.

När jag stannade bilen såg jag att det stod en cykel där, med en papperskasse på pakethållaren och i den fanns ett fåtal tomflaskor och ett par burkar att panta. Troligen dagens skörd för den mörkhyade mannen som genomsökte containrarnas innehåll med hjälp av en lång griptång. Han såg trött ut, men frågade artigt om han kunde ta hand om mina sopor och sortera dem åt mig. Hans ögon var vänliga och lyste upp då jag gav honom en kasse med 5-6 tomflaskor. Jag sa att det inte var något mer att ta vara på bland mina grejor.

Jag lämnade mina sopor och mannen cyklade iväg, Väl tillbaka i bilen och på hemväg igen så kommer tankarna och frågorna. Är det så här vi ska ha det? Ständigt ökande klyftor mellan de ”som har” och de som ”inte har”. Ett samhälle med utstötta och utlämnade ”misslyckade” som letar sopor och tar sig fram bäst de kan och på andra sidan en elit som girigt bara vill ha mer och mer. Jag envisas att tro att vi skulle kunna dela åtminstone något mer rättvist. Jag tror inte vi behöver mer och mer pengar och prylar för att bli lyckligare. Det är dessa klyftor vi har röstat fram att vi vill ha mer av, dessa klyftor som ska förstärkas... Girighet, ha-begär och uppdelning i vi och dom. Ett Sverige jag inte känner igen mig i. Ett Sverige där jag känner mig mer och mer främmande. Jag kanske tillhör nästa grupp som ska rensas ut och inte längre anses som önskvärda?

Mannen med den varma blicken och den glädje han visade över att få några tomflaskor värmer mitt sinne. Någon annanstans festar vår nya överklass och de skulle aldrig förstå mig. De vill bara ha mer och mer och tycker de har rätt till det.

Murray McLauchlan skrev "Burned Out Car" för 26 år sen, men det kunde lika väl ha varit idag. Vem skulle byta med den stackar'n som hittar sin mat i sopsäckarna och kryper till sängs i en utbränd bil...?



I wish that I could get relief
I wish that I could fix my teeth
I wish that I could wash my clothes
I wish I had some place to go
I live in a car that doesn't go nowhere
It's one short step to a shopping cart
In a twilight world that has no heart
I watch the sun go down from a burned out car
- Murray McLauchlan

”In a twilight world that has no heart” – Den meningen säger allt...

Är det så att vi saknar hjärta? Utan inlevelseförmåga och empati så bleknar medmänskligheten. Då blir vi alla snart ganska ensamma och utlämnade...

Lisa Miskovsky på svenska

Lisa Miskovsky har en absolut underbar stämma och är en otroligt positiv person som utstrålar energigivande närvaro i stunden. Visst har en del av hennes skivor varit lite väl tillrättalagda och aningen överproducerade, men i de bästa stunder är hon helt fantastisk och hennes ärlighet går inte att ifrågasätta.

Jag har alltid önskat att hon skulle sjunga på svenska och spela in något mer "avskalat". Nu har båda önskningarna infriats på en gång:



Den kända mello-sången "Best To Come" har fått en ny svensk text av Annika Norlin och den berör som Annika oftast gör. Den lågmälda inspelningen är precis rätt. Och så kan man höra Lisas norrländska klang lite med...

Idag är det verkligen "Lilla Julafton"...!

Nya uttryckssätt...

Form och färg-verkstaden, Eskilstuna - Utställning
Spindlar av Margit Karlsson, samt Collage av Pia Monica Karlsson

Jag minns hur jag reagerade på låten "In The Gallery" på Dire Straits starka debutskiva. Hur den begåvade skulptören ignorerades, medan han som "took an empty canvas and stuck it on the wall" fick vara med på utställningarna. Hur konst-eliten samlades och bestämde vem som skulle få genombrott och berömmelse. Jag vet att jag då tänkte att jag nog inte begrep mig på "modern konst"...



Jag gillar fortfarande "In The Gallery" och Mark Knopflers spretiga gitarrspel. Men jag tänker ju lite annorlunda och mer vidsynt idag... Konst, och all annan kultur med för den delen, handlar främst om att uttrycka sig och då är nya uttryckssätt och nya infallsvinklar alltid välkomna.

Två fräscha sätt att uttrycka sig har visats på Form och färgverkstaden i Eskilstuna den senaste veckan och kan ses till och med i morgon. Margit Karlsson visar sina fantasirika spindlar, i alla möjliga skepnader och gjorda av alla tänkbara material. Jag, som inte har någon alls rädsla för spindlar, tycker Margits skapelser är både söta och vackra, både overkliga och verkliga, men alltid lika fascinerande och påhittiga. Även barn kan ha en rik behållning av att se och även att ta i dessa spindlar. Kanske de till och med kan bota någons spindelskräck...?

Margits dotter, Pia Monica Karlsson, ställer ut collage, där hon först målat färger och mönster på papper och sedan klippt dem i remsor och olika former, för att därefter klistra fast dom i nya formationer av bland annat fantasiblommor, men även mer abstrakta motiv.

Resultatet är mycket fascinerande och jag hittar hela tiden nya detaljer jag inte sett förut. Det är ganska små nyanser i färgsättningen och det stimulerar mitt intresse. Det finns en spräng-kraft i hur motiven växer, men ändå uppfattar jag att en lugn harmoni vilar över dem. Det är verkligen så långt bort man kan komma från klatschiga naturbilder. De visar ett helt annat sätt att förmedla det attraktiva i fritt växande växter och är i mina ögon oändligt mer fascinerande och avsevärt vackrare och behagligare att beskåda.

Två tydliga exempel på hur spännande och intressant det kan bli när man söker sig fram med nya uttryckssätt.

November