skip to main |
skip to sidebar
"Antingen kastar man en flaska eller så gör man inte det." En svensk fyrbarnspappa miste livet för att han ville gå på fotboll...
Låt dagens tragiska händelse bli starten på att återupprätta värdigheten gentemot varandra, för alla människors rätt att vistas på våra gator utan risk att bli nedslagen...! Och det kan vi bara göra gemensamt..!
Glöm varje tanke om vedergällning... För snart fem år sedan, i augusti 2009, skrev jag detta på bloggen:
Vedergällning. Hämnd. Vidriga begrepp som hindrar all form av personlig utveckling både hos offer och förövare. Och som har skapat lidande hos så många i generationer efter varandra.
Tommy Sands skrev denna låt efter en verklig händelse i Nordirland 1974, då två vänner båda blev mördade, den andra som hämnd för det första mordet. En tragisk händelse som födde denna gripande låt:
Allan was my friend, he cried. He begged them with his fear,
But centuries of hatred have ears that cannot hear.
An eye for an eye was all that filled their minds
And another eye for another eye, till everyone is blind.
- Tommy Sands
Kan tydligen aldrig upprepas för många gånger... Dags att göra någonting mot det meningslösa våldet...! Och det kan vi bara göra tillsammans, allt annat blir bara ännu en återvändsgränd...
Kom ihåg vad Nelson Mandela sa: "Aldrig hämnd"...!
Det är inte lätt att skapa musik och nå ut i den enorma mängd som idag finns tillgänglig på nätet. Men, det går att finnas där och utan girighet bjuda på sin musik och på så sätt få lyssnare och vem vet, kanske mer...
Guy Russo utgör ena halvan av Broken Fences som jag skrivit om tidigare och vars debutalbum 2012 var årets bästa enligt mig. Det är nog oklart för tillfället om gruppen på sikt lever vidare av personliga skäl. Kärlek, ni vet...
Guy Russo har skrivit flitigt med låtar och spelat in hemma och nu bjuder han på hela albumet "Home Sessions" på sin BandCamp-sida, lyssna eller ladda ner i vilken kvalitet du vill. Han har en ljus, uttrycksfull röst och han är riktigt duktig på gitarr. Musiken har känslor som sitter som taggar rakt i ansiktet och smärtan är uppenbar, men ytterst angelägen. Musik som terapi...
I utlämnande "Must Be I Have Lost My Mind" skriver han:
Where is my life, have you seen it?
It should be wrapped up and bleeding
We had a hell of a fight last fall
I'm not sure who won that one
I'm too close to see
- Guy Russo
Men, resultatet är 13 låtar som i sin sorgsenhet är så vackra och ödmjuka att det glimmar i mörkret. 49 sekunders "Popeye the Sailor" skänker som kontrast ett skratt mitt i alltihop. Suveränt...! Ni som gillar Crosby-Nash, Venice och liknande kommer att älska det här.
Någon annanstans i Pittsburgh sitter den andra halvan av Broken Fences, Morgan Erina, och lägger ut nya sorgsna låtar på SoundCloud nästan varje dag...
John Gorka - "Bright Side of Down" 2014
Det är omöjligt att inte tycka om John Gorka. En mer sympatisk man får man leta efter mycket länge... Dessutom har han en sällsynt chosefri humor och så är han en ovanligt begåvad sång-snickare... och så har han sin baryton som smeker dina sinnen med välbehag.
Nya skivan är bland det bästa han gjort. Först namnet: Smått genialt! Sedan konvolutet: Bland de allra snyggaste fodral jag sett på länge! Och så innehållet: 12 sånger på totalt 35 minuter som ibland snuddar vid stämningen på hans absoluta mästerverk "Temporary Road" från 1992.
Nya "Bright Side of Down" är fylld med vardagliga iakttagelser, med värme, klarsynthet och en ironisk attityd som är beundransvärd och jag blir alldeles varm inuti...
"She's That Kind of Mystery" är bland de finaste kärlekssånger som gjorts på mycket länge. Andra favoriter är titellåten, "Mind to Think", "Thirstier Wind" och den något snabbare "More Than One". Avslutande "Really Spring" är så vacker att den framkallar riktiga vårkänslor...
Vill du få trevliga nyhetsbrev några gånger om året, så skriv upp dig på hans mail-lista. Besök hans "John Gorka Video Fan Site" där han då och då ger spelningar för sina fans och där det finns massvis att lyssna på och mängder av länkar. Eller besök denne ödmjuke mans trevliga egna hemsida. Det finns också en ny livevideo från "Tales from the Tavern".
Man kan inte få för mycket av John Gorka...!
Det finns så mycket ny (eller ny-upptäckt) musik att skriva om att jag tänker klumpa ihop dem i olika grupper: Jag börjar med fem "gubbar":
Tony McLoughlin - "The Contender" 2013
Vet inte om McLoughlin är "gubbe", men nog ser han ut som Billy Connollys bror... En nord-irländare med ett ruffigt Americana-sound, vilket kan komma sig av att han spenderat en hel del tid 'over there'. Det finns också mycket blues-känsla över hans fjärde skiva sen debuten 2000. Eller som han själv säger "If you've got soul, you're in the right place". Från första låten finns ett driv och gitarren vill inte sluta att ljuda. Vet inte om det är McLoughlin själv som spelar, eller någon av de eminenta gästmusikerna, men bra är det!
Gavin Sutherland - "Diamonds and Gold" 2006
Det var Gavin som skrev Rod Stewarts superhit "Sailing" och tillsammans med brorsan Iain bildade han Sutherland Brothers, som slog sig samman med Tim Renwick's Quiver, och gjorde några rysligt bra skivor för länge sen. "Diamonds and Gold" från 2006 är en mer lågmäld och akustisk skiva med större djup. Därtill har Gavin kvar sin sympatiska sångröst. Jag tror att det här kan bli en skiva att återvända till gång efter gång. Så himla sympatiskt rakt igenom!
David Crosby - "Croz" 2014
Den här mannen behöver ingen presentation... Den nya skivan känns riktigt fräsch och ärlig, men även lika släpig som vanligt... Men det första överväger och det finns fullt med fina musikaliska inslag och jag vill lyssna mer...
Richard Digance - "This is Great Britain" 2013
Digance kom fram som en folklig låtskrivare, men fick senare sitt erkännande som komiker och han kan verkligen vara hyper-rolig. Bl.a. brukar han öppna Fairport Convention's Cropredy-festival varje år. Jag såg honom där på 80-talet och minns hur jag skrattade. Han har även varit TV-underhållare, haft konst-utställningar och hans senaste bok heter "My Thoughts".
Men i ärligheten är han också en mycket duktig låtskrivare med en underfundig talang att få fram kluriga texter. Först tyckte jag det här var lite för 'enkelt', att det hördes att allt nog är gjort med en liten budget... Men den här skivan har verkligen vuxit på mig och Digance har mycket att säga om England och nutiden. Snyggt gitarrspel därtill här och var, och även ett par instrumentala låtar som imponerar. Väldigt engelsk om man kan säga så. Och väldigt bra! Här en video med titellåten: This is Great Britain.
Don Dixon - "High & Filthy & Borderline" 2013
Don Dixon är en ypperlig producent med en otroligt snitsig fantasi. Det har han visat på frugan Marti Jones skivor gång efter gång. Dixon har därtill en klös i rösten som gör honom angelägen vad han än hittar på. Det blev något ojämnt denna gång, men ändå bättre än det mesta... Här kan man tala om 'feeling'...!
Länkar:
Tony McLoughlin's hemsida - med mycket att lyssna på och alla fakta.
Gavin Sutherland's hemsida - med alla låttexter och mycket annat läsvärt.
David Crosby's hemsida - där det finns en flik som heter 'News and Politics'(!!).
Richard Digance hemsida - om denne mångsysslares olika projekt, men mest om musiken.
Don Dixon's hemsida - med alla nyheter, även om Marti Jones, Dixon's underbara livspartner.
Mikael Wiehe, Eskilstuna Teater, 2014-03-14
Någonstans slutade jag att lyssna på Mikael Wiehe... Inget dramatiskt beslut, det liksom rann ut i sanden... Efter några väldigt bra skivor, "Basin Street Blues" 1988 och "Allt är förändrat" 1991, så är det få skivor jag har utforskat mer noggrant. Kanske jag tyckt att han lätt fastnat i experimentella arrangemang och borde lyfta fram det mer avskalade, kanske jag trodde jag hört det viktigaste? Men när jag såg att han skulle spela solo i Eskilstuna tyckte jag det var dags att ge honom en ny chans och nog fick jag svar på tal...! Ordentligt!
Det här var engagerat, stämningsfullt med en enorm närvaro och rent av rörande. Han må vara "en gammal man" nu, men passion finns det minsann ingen brist på. Han står för något och han gör det med besked...! Redan i andra låten släpper det loss och när han tar paus med "Hur tänker du då?" känner jag mig glad, hoppfull och stärkt.
Andra set blir ännu mycket bättre. De nya låtarna "En tärande elit", "Sanningen och Lögnen" och "Vem om inte vi" tillhör det bästa han skrivit. Efter alltid lika aktuella "Valet" av Peggy Seeger följer "En Sång till Modet" och några i publiken lägger på perfekta harmonier och Wiehe ser överraskat lycklig ut. Som extranummer fick vi höra "Flickan och Kråkan" och "Mitt Hjärtas Fågel". Jag hade ju hoppats på "Ska nya röster sjunga", men den uteblev. Det gjorde inte så mycket en sån här kanonkväll. Efteråt stod Mikael Wiehe och sålde skivor, signerade och pratade avslappnat med alla som ville, sympatiskt och utan tecken på trötthet.
Mikael Wiehe, tack för att våra vägar korsades igen...! Men kan man få önska sig en akustisk live solo-platta...?
I bilen hem spelade jag Thea Gilmore's starka version av Dick Gaughan's "When I'm Gone". En översättning av den hade passat in perfekt denna fina kväll.
)
Jag träffade på Eliza Gilkysons musik när hon för 12-13 år sen hade en grupp tillsammans med Iain Matthews och Ad Vanderveen: "More Than A Song" var både en låt av Ad och därtill gruppnamnet. En studio- och en live-skiva blev det. Live-albumet "Witness" är en idag en absolut fantastisk konsert helt underbart fångat både konstnärligt och inspelningsmässigt.
Jag föll då för den blonda tjejen med den sensuella rösten och det känslosamma uttrycket i framförandet. Hennes ballader "Heart of a Man" och "Bird of Paradise" sprider en skälvande känsla inom mig och Ad Vanderveen spelar bland de finaste gitarrsolo jag hört innan den sistnämnda låten vävs samman med Ad's egna "Sweet Old Life".
Jag skaffade flera av Eliza Gilkysons egna skivor, de som gick att få tag i. "Hard Times in Babylon" och "Lost and Found" var lysande... Sen började jag tappa intresset något, de följande skivorna var något upprepande och tveksamma. Hon gjorde till och med om "Bird of Paradise" till snarlika "Paradise Hotel" och jag visste inte vad jag skulle tycka... Visst har hon gjort fler bra skivor sedan dess, och dessutom haft gruppen "Red Horse" med John Gorka och Lucy Kapalansky och de gjorde en mycket bra skiva tillsammans. Kanske jag helt enkelt haft för stora förväntningar?
När hon nu släpper "The Nocturne Diaries" så är hon tillbaka till det magiskt magiska. Skivans låtar har tillkommit under många sömnlösa nätter och de handlar om det allra viktigaste i livet. Hon skriver själv så här på omslaget: "The songs that come in the night are very different than the daylight songs. Usually the big themes crop up in the dark, thoughts of mortality, the state of the world, the plight of mankind, one’s failures, losses and fears – the things we are too distracted to notice during the day… To me, the challenge today is to remain human when everything around us compels us to shut down". Stor konst skapas ju ofta när livet är som tuffast och Eliza's nya samling sånger berör ända in under huden.
Den utmärkta sajten "Folk Alley" bjuder just nu på gratis förhandslyssning fram tills dess att skivan släpps den 18 mars:
HEAR IT FIRST at Folk Alley – Eliza Gilkyson ‘The Nocturne Diaries’
Så skynda på...! Det här kan vara en klassiker!
Internationella Kvinnodagen... Tråkigt att den behövs, men bra att den finns...!
Så, för alla underbara kvinnor här och där och överallt:
Tjejerna ger igen...! - Spellista på Spotify
38 sånger, ett litet urval av kvinnlig styrka och ödmjukhet i musikens värld:
Jag har väntat mycket länge på att få en orsak att använda Warren Zevons häftiga hockey-låt "Hit Somebody", med självaste David Letterman som gästsolist... Men Sveriges allra bästa klubb, med flest mästar-titlar, har ju harvat i näst högsta serien med klart blandade resultat... Plötsligt avslutar man serien med 12 vinster på 13 omgångar och tar mot alla odds den sista direkta kvalplatsen. Där väntar bl.a. Kolsäckarna från Solna...
Men vad är nu detta...? Ingen ser mig nog som en våldsam person... Förespråkar jag nu våld? Nej, men jag tror faktiskt att idrott och engagemang som supporter kan se till att du får ur dig alla aggressioner så att du håller dig lugn annars... Att du lär dig skilja på vad som är allvar och vad som inte är det.
Jag menar, märker ni inte hur ironisk Warren Zevon är när han (och författaren Mitch Albom, som är medkompositör) berättar om den lille killen Buddy som inte var så bra med pucken, men lärde sig att bli betydelsefull för laget som "buse". Han drömde om att få göra ett enda mål...
Läs mer:
Hit Somebody! (The Hockey Song) på Wiki - med låttexten och allt annat.
What’s a Canadian Farmboy to Do? - en ingående analys av låten.
Djurgården Hockey - Mesta mästarnas hemsida.
Warren Zevon Genious - Min spellista på Spotify med denne unike låtskapare.
Greg Copeland och Jackson Browne med band framförde härom dagen "Revenge Will Come".
Mycket lägligt...! Så mycket sanning i en enda liten låt... nej, stor låt...:
Att vi aldrig lär oss... Plötsligt förflyttar Ryssland och Putin historien 30 år bakåt i tiden.
Vi borde väl veta bättre...?
Rich man comes, makes money on the gun and knife
Rich man’s slaves, they’ve got their hands all around your life
- Greg Copeland
Det finns pengar i vapenindustrin.... Vapen finns i krig... Krig för oss ännu längre ifrån varann... I kölvattnet kommer hat, förtryck och kvinnovåld... Vår värdighet sjunker ännu mer.... Fler tar av rädsla upp sina vapen... Sverige säljer ännu fler vapen... och någonstans sitter Joakim von Anka och räknar sina stålar...
You with your hundred dollar bills unfurled
You’re the whores in this Trenchtown world
- Greg Copeland
Som Pete Seeger sjöng: When will we ever learn...?
Jag är egentligen inte mycket för statistik... Statistik är ju den vetenskap som säger att om du har ena foten i frysen och den andra i ugnen, då har du det i genomsnitt ganska skönt...
Men ändå, tack för alla besök på bloggen!! Jag tror att det var nytt rekord med 118 besök den 19 februari. I december var det 1 318 besökare, i januari 1 094 och i februari 861. Rekordet är 1 487 i juli förra året. Sedan starten 38 916 besökare. Ibland undrar jag vilka alla är...
I am writing in the margins
Notes to you and me
...
But there is no glory in it
And my voice goes mostly unheard
- John Gorka
Har haft kaos här hemma ett bra tag och först de senaste veckorna har jag kommit igång med att ordna till det lite: Nya tavlor på väggarna, nya högtalare i köket och en massa annat...
Mycket musik passerar min vardag och jag vill skriva om det jag gillar... men just nu hinner jag inte alls allt jag vill... Men det kommer mer, jag lovar...
Ser fram emot nya skivor med John Gorka: "Bright Side of Down" (Vilken titel!), Latin Quarter: "Tilt" (Inte illa det heller!) och Neil Young: "A Letter Home".
Förr eller senare måste ju också Catherine MacLellans nya bli klar. Det kan bli något alldeles extra! Här tolkar hon ännu en låt av sin pappa:
Dags att fortsätta plocka här hemma...!
