skip to main |
skip to sidebar
En hel vecka har gått utan att jag hunnit med ett ord... Det är mycket nu... Desto viktigare att den musik man lyssnar på, om man nu alls hinner lyssna, är någonting som lyfter...!
Obskyra favoritlåtar del 5: Siri Karlsson - "Sov Min Kära"
Siri Karlsson är inte Siri Karlsson, utan ett slags gruppnamn för Maria Arnqvist (altsax) och Cecilia Österholm (nyckelharpa). Deras skiva "Gran Fuego" är spännande och full av melodi-slingor som jagar varandra. Musik jag borde tycka om, jag blir imponerad men inte mer. Sen kommer då det näst sista numret och mina öron spetsar sig. En mansröst och en kvinnoröst sjunger ordlöst och det är så vackert och så berörande att jag nästan börjar gråta.
Och jag som höll på att stänga av innan... Ibland kommer de riktiga guldkornen oväntat och väl dolda...!
Obskyra favoritlåtar del 4: Guster - "Careful"
Guster och deras karismatiska stämsång på "Careful" skrev jag om redan 19 september 2009: Stämsångens karismatiska doldisar.
Guster har gjort flera bra skivor och deras stämsång sitter lika säkert som ett skott i krysset. Men "Careful" är för mig deras höjdpunkt. Så ruskigt bra att jag brukar ha den som testmelodi om jag vill jämföra olika högtalare eller så.
Obskyra favoritlåtar del 3: Nadine - "Lead The Way"
Det är något suggestivt med Nadine's "Lead The Way" som attraherar mina hörselgångar.
Som en urtyp av lågmäld Americana. Spröd som ett snäckskal, men ändå så bastant som om den var gjuten i betong.
Obskyra favoritlåtar del 2:
Shape Of The Rain / Riley, Riley, Wood and Waggett - "I'll Be There" 1971
Hette gruppen Shape of the Rain? Eller skivan? Det blev nog så att bägge gjorde det efter ett tag. Ännu en 5-kronors LP från Skivbörsen på S:t Eriksgatan.
Några bra låtar och speciellt "I'll Be There", här i en senare version. Originalet från 1971 är ännu bättre. Det låter mycket "Americana" och Jayhawks många år innan begreppet blivit påhittat och den gruppen startats. Visar hur det räcker med en bra gitarrslinga och lite driv i sång och framförande...
Obskyra favoritlåtar del 1: Sundance - "Coming Down"
Jag älskade den ylande gitarren i refrängen och kontrasten till versens envisa plock-riff. Jag körde den här låten gång på gång på vrål-volym och spelade säkert luftgitarr till. Skivan hette "Rain, Steam, Speed", gavs ut 1973 och var okej country-rock från Södern, om jag minns rätt.
Som jag önskade att jag kunde spela gitarr som i "Coming Down"...! Det önskar jag än...
Det finns låtar som stannar kvar och som behållit sin glans efter alla år... Några av dem är riktigt obskyra, sådana som du ibland tror att du är helt ensam om att ha upptäckt... Ibland är de till och med de enda låtarna du brydde dig om på hela LP:n... Men de lyser glasklart i din lilla värld... och av någon anledning stannar de kvar hos dig och du längtar ständigt efter att höra dem igen....
Här kommer en miniserie med några sådana sånger. Okända låtar som i en mer intresserad och rättvisare värld hade varit var mans egendom, älskade och hedrade överallt. Nu är de bara några obskyra petitesser jag i alla fall inte kan glömma...
Det släpps gammalt outgivet material med Dylan för sjuttioelfte gången. "Self Portrait" tillhör knappast de Dylan-skivor som brukar återvända till spelaren... Så, en ny utgåva med fler låtar från inspelningen lockar inte speciellt...
Men... hallå där! "Thirsty Boots" finns med! Och den är ju inte precis dålig i Dylans version, utan en levande och inspirerad tolkning som Dylan gör på sitt oefterhärmliga sätt.
Där fick jag så jag teg..!
I fredags för en vecka sedan trillade min 90-åriga mamma när hon skulle plocka ner några böcker ur bokhyllan. Hon bröt axeln på tre ställen. Oflyt...! Men hon slog inte huvudet i bordet precis bredvid...! Nu, efter lyckad operation, återstår en brant uppförsbacke att träna upp armen och lära sig nya sätt att stödja sig på. Väldigt jobbigt, men med tålamod kan nya framsteg nås... Trots allt hade hon tur...!
Luka Bloom har skrivit en mycket stark sång om att överleva när man kunde ha gjort det motsatta. Den handlar väl egentligen om självmordstankar, men lika mycket om överlevnad och kärlek. Om att inte ge upp... Mia Mullarkey har gjort en talande film som kompletterar och fördjupar.
You survived
You survived
You’re here another day
Of precious life
- Luka Bloom
Det gäller att ha tur i oturen...!
Jag fick för mig att äntligen ta itu med kaoset i källaren... Vilken sabla oreda...! Högar av bråte och massvis med sopor, men även någon enstaka glömd "prisma"...
Hinner inte skriva mer i stöket... Men hittar min följeslagare Scott Merritt och "Beautiful Mess":
Passar som handsken. Inget mer att tillägga just nu.
