Gamla kärlekar

Spenderade lördagskvällen med min själsfrände och reflektioner om kärlek över ett glas riktigt gott vin. Kvällen blev som en returbiljett till en massa fina kärleksminnen av förälskelser som en gång betydde allt. Vi följdes åt en bit på vägen och sen... och nu vet jag inget mer. Men vissa ögonblick kan aldrig suddas ut.



Mike Scott och hans Waterboys skildrar detta så enastående i "A Bang on the Ear".
Sharon Shannon finns med i bildspelet, men detta var innan hon gick med i bandet.

Come in from the cold

Jag dröjer kvar i kylan med en riktig höjdare till: Joni Mitchell's "Come in from the cold" sammanfattar vad det handlar om: Ta dig in i värmen!



"Come in from the cold" är från "Night Ride Home", en av Joni's absolut bästa och mest underskattade album, en skir suggestiv stämning omfamnar mig och tar mig bort härifrån....

-25 grader kallt...

I natt var det -25 grader kallt! Är det verkligen nödvändigt? En av mina vänner har 11 grader inomhus och ändå blir det svindyrt. Bara de täta (höll på att skriva "feta"...) elbolagscheferna blir ännu rikare och får extra bonus för att deras bolag går så bra! Vi vanliga invånare fryser, huttrar och... värmer oss med bra musik.



Amazing Rhythm Aces var (och kanske är, då de återuppstått) en kokande gryta av influenser från alla tänkbara håll och Russell Smith's små berättelser om halvfula, halvt misslyckade varelser som ändå tar sig fram skänkte en extra nyans lantlig trovärdighet till deras sånger.
"Out of the Snow": Inget kan passa bättre idag!

Oreda och ännu mer oreda

Idag har jag försökt vara duktig och börjat plocka i ordning lite i allt kaos här hemma, och det gick ju bra först... tills jag började plocka omkring saker som var i vägen och det slutade med ännu mer oreda tror jag...

Oftast är det så att ordnar jag till ett ställe, blir det som följdverkan oordning på några andra ställen!! Måste dammsuga i morr'n, nu flyger dammtussarna omkring och det är ju inte alls så mysigt. Sen måste jag fixa lite jobb åt skolan, får ta ut komp senare, sen borde datorerna fixas och... och.... Ibland önskar jag att jag vore mer effektiv, hade mindre (nej färre...!!) grejer eller att jag bara hade noll ambition av att ha ordning....

Nu ska jag bara plocka bort lite grejer så jag kommer fram igen.

Har också förhandslyssnat på Lucinda Williams nya "Blessed" som släpps 1 mars. Hon verkar inte heller ha så mycket ordning i sitt liv. Men hon förvandlar det till känslofylld dynamik! Massvis av ruffiga gitarrer, mycket tystnad mellan raderna, hennes röst spricker mer och mer, men det låter ruskigt bra, hennes bästa på länge... Här är länken ! Funkar en vecka framåt!

Steve Noonan - efter 40 år

Steve Noonan gick på samma skola som Jackson Browne och Greg Copeland, och var som en mentor har Jackson berättat. Steve var också den första av de tre vännerna att få skiv-kontrakt 1967. Men oenighet med producenten Paul Rothchild (känd från jobb med Doors och Janis Joplin) medförde att skivan inte blev vad Steve ville. Den släpptes ändå, men inget hände och först för några år sedan blev den återutgiven på CD. Skivan innehöll hans egna sånger och flera av Jackson Brownes tidiga ännu idag outgivna låtar och en sång de skrev tillsammans.

Det tog 40 år för Steve Noonan att ge ut en uppföljare. 40 år då han fortsatte skriva låtar, spela på gator och fester, allt medan han samlade livserfarenhet och utvecklade sin egen stil. När han själv gav ut sin andra skiva var förutsättningarna helt annorlunda. Nu blev det just som Steve ville ha det. Hans låtar, som han benämner som "Socially conscious Americana", tar dig med på upptäcksresor utmed det stora och lilla han iakttagit under sin färd. Låtar som i sin nakna ärlighet känns som de var skrivna just för dig.

Lyssna på "Just a Short Time" ovan, om vad som verkligen är viktigt i våra liv!

Hör vad han i "The Numbers Song" har att säga om att man i hans hemland spenderar 500 millioner dollars varje dag på krig:



Och hur han beskriver "Your Wondrous Eyes" så att man ser sin älskades ögon framför sig:



Steves musik är knappast lättillgänglig, den förutsätter att du lyssnar. Men hans finurliga gitarrspel och melodier, samt hans engagerade något ärrade röst gör att du snart sitter där helt närvarande, men ändå drömmande, som om han skriver och spelar bara för dig.

Några länkar:
Steve Noonans hemsida - endast här kan du beställa hans nya skivor!
Hemifrån - här finns en biografi och fler låtar. Samt mycket annat värt att upptäcka!
Home Entertainment - ett mycket uppskattande porträtt.

Ännu mera Coast

Jag spelar Coasts första skiva gång efter gång - så bra att jag bjuder på ett par låtar till.
Först en instrumental låt som blir rena hyllningen till Malcolm Jones i Runrig. vare sig det var meningen eller ej. Och dessa bilder är så passande nu när natt-temperaturen når -25 grader:



Och så en ballad, "Keep Loving", storlslagen och mäktig men ändå ärlig och därför träffar den:



Trees keep on growing
Leaves keep on falling
Rivers keep flowing
People keep loving

Just det!

Katriona Gilmore och Jamie Roberts

Nya Upptäckter del 4



Katriona Gilmore och Jamie Roberts är två unga folkmusiker från Barnsley i södra Yorkshire.
De har just gett ut sitt andra album och vilket album! Man får leta efter ett mångsidigare och mognare sätt att arrangera, skriva och spela nyskriven musik i traditionell anda, med ett stänk bluegrass inbäddad. Mycket sound för två musiker, härliga harmonier och en spännande framtid till mötes...

Jag vet egentligen inte så mycket mer än att de varit med på Fairport Conventions vinter-turné och att de är förbaskat bra...

Katriona Gilmore och Jamie Roberts hemsida - en ovanligt innehållsrik hemsida.
Katriona Gilmore och Jamie Roberts My Space-sida - som vanligt med spår att lyssna på.
Katriona Gilmore and Jamie Roberts – Up from the Deep - senaste albumet på Spotify.

I säkra händer

Om några månader kommer ett nytt mini-album, "We Are Ghosts", med Paper Aeroplanes och härom dagen släpptes den första videon. Det visade sig vara "Safe Hands", en låt som spelats flitigt live den senaste tiden och blivit en ny favorit. Det finns en tidig liveversion här på bloggen i november förra året.

Nu är studioversionen klar och så även videon. Ännu ett bevis för hur en enkel låt, med innehåll, och en smakfull video, med lite naturlig blåst, kan beröra och kännas så äkta och naturlig. Utan flygande kameror, pyroteknik eller blinkande effekt-hysteri... Bara en enkel låt med mer personlighet än hela årsproduktionen av TV.s undermåliga musik-tävlings-program.

På Paper Aeroplanes Facebook-sida finns ännu en ny låt "Days We Made" att lyssna på. Och du kan gratis ladda ner "Flee" och lyssna, handla och hitta mer info...

De har också en egen blogg... - med intressanta skriverier och ännu mer att lyssna på.

Jag avslutar med några citat ur en recension av "We Are Ghosts" på Journal of Plastik:
"I’ll confess that I don’t know anything about Paper Aeroplanes other than this one thing. They make heartwrenchingly beautiful music. Consistently."
"If you’re looking for a sweet, lovely album to listen to for days when you leave work feeling like you’re dead, you should get this one."

Dolorean - Ödesmättad Americana

Nya Upptäckter del 3



Dolorean kommer från Portland och har spelat in 4 skivor under snart 10 års existens. Deras musik kretsar kring Al James suggestiva låtar, lika självklara som vinden en kylig höstdag, så sparsmakat och ödesmättat att de känns som en nära vän redan vid första lyssningen. Egentligen är deras musik väldigt egen, men jag kommer ändå att tänka på Neil Youngs reflekterande sida, sångmäsigt känns Jeff Tweedy i Wilco som besläktad. Men det är ganska orättvist mot ett band som har en sån klart egen ton, som lägger sig som en stabil grund, för att sedan låta ett fåtal klanger tona ut i ensamhet och ändå som pricken över i.



Länkar:
Doloreans My Space sida - med en utförlig biografi.
Dolorean, Portland, Oregon - en ganska plottrig hemsida.
Rootsy.nu - med flera artiklar / recensioner av Dolorean.
Dolorean på Spotify - Här finns alla skivorna att lyssna på.

Coast - ett eko av Runrig

Nya Upptäckter del 2



Coast heter ett folk-rock band från Southampton och jag kommer genast att tänka på ett rockigt Runrig, hemmahörande längst uppe i Skottlands högländer. Avståndet är dock inte så stort, faktum är att Runrigs fenomenale trummis Iain Bayne faktiskt är gruppens manager!

Coast har sedan starten 2007 haft flera medlemsbyten, men verkar nu vara redo att inta större uppgifter. Bättre nyskriven folk-rock får man leta efter: Draget, de dominanta gitarr-slingorna, de storslagna arrangemangen.... Jag hörde gruppen efter ett tips i ett mail förra veckan och har bara hört några videos och tre låtar på Spotify, men fy fan vad bra det låter!
Nu är gruppen i studion och spelar in nästa skiva. Digga, le och njut!!



Coast's hemsida - här finns alla länkar och mycket att läsa och lyssna på...

Vårtecken... och dynga nu igen!

Det är lite vår i luften och fåglarna hemma på tomten har redan satt fart på sjungandet. Det kommer en ny vår!

Köpte en TV-tidning på väg hem och där påmindes jag om den vidriga dynga vi utsetts för varje år: Melodipestivalen... Oh My God... Inte nu igen! Upptäckte att enligt AB så hette två låtar båda just "Oh My God". Varför heter inte alla så? Jag menar, så lite originalitet som visas fram, då kan de ju likaväl heta likadant också....

Lite självkännedom hos Linda Beng-zing-zing: Hennes låt hette "E de fel på mig?". Bra fråga!

En annan hette "Like Suicide" och det sammanfattar spektaklet mycket väl.
Liksom att en aktad artist som Dilba kan ställa upp. Like Suicide...