If A Tree Falls...

Det finns musik som säger precis allting, det finns egentligen ingenting att tillägga. Bruce Cockburns skildring av hur människan skövlar (och har skövlat) regnskogen säger precis allt om detta vansinne:

Rain forest
Mist and mystery
Teeming green
Green brain facing labotomy
Climate control centre for the world
Ancient cord of coexistence
Hacked by parasitic greedhead scam
- - -
Busy monster eats dark holes in the spirit world
Where wild things have to go
To disappear
Forever

Hör hur det helt unika gitarr-riffet och pianot duellerar....

Bruce Cocburn spelar ofta akustiskt och då låter det så här:
Solo version av "If A Tree Falls" live
Eller varför inte lyssna på hela konserten, det dräller av väldigt bra låtar:
Hela konserten i Peterborough 2008

Fler länkar:
The Cockburn Project - kanske den mest omfattande hemsida som finns, innehåller allt du behöver veta
och mycket mer... Givetvis alla låttexter, dessutom med kommentarer av Bruce själv.
The European Bruce Cockburn Home Page - Innehåller också en hel del om Cockburn.
Telling the Truth About the Human Condition - en mycket läsvärd intervju.
In A Dangerous Time - ännu en intervju med mycket politik.

Än finns det tid att rädda vad som räddas kan...

Mannen som älskade träd

Jag har så länge jag kan minnas alltid gillat träd. Grenar som breder ut sig i oändliga kombinationer av liv och livskraft. Så fridfullt vackra att beskåda. Så harmoniska där de står på samma plats år efter år.
Dessutom skänker de skugga åt en varm rastlös själ som inte pallar för lång stund i solen på sommaren.

Nu vet jag också att de är enorma "rensa-luften-aggregat" av obegriplig omfattning. De tar upp koldioxid från luften och avger syre i stället. Det är alltså ett miljöbrott att ta ner träd i stadsmiljö. Man kan ju undra hur Eskilstuna Kommuns ansvariga tänker, eller hur de inte tänker... Har de ingen utbildning alls? Det var för ett tags sen en tävling om att skapa en ny logo som skulle symbolisera kommunen. Tänkte skicka in en rondell och en stubbe, det är kommunens tydligaste profil just nu: "Finns det en korsning kan vi bygga en rondell, finns det ett träd kan vi hugga ner det". Kanske kunde man på logotypen haft med en kristallkrona och en politiker i ett hörn och mängder av barn som inte får plats i skolsalarna i ett annat....

Länkar:
Fakta om trädens positiva inverkan på miljön - en förträfflig dokumentation från Länsstyrelsen
Jag associerar allt liv med träd - en förnuftig konstnär!
Don Henleys hemsida - med länkar till "The Walden Woods Project" och andra miljöprojekt han driver.

Don Henleys miljöintresse påverkar också hans skapande:


Så ut och vandra i skogar och parker, de som ännu finns kvar. Öppna ögonen och alla andra sinnen. Ta in allt vad du kan! Det finns så mycket harmoni och helhet att finna där....

En varg söker sin flock

Så har då Lundell blivit 60 år... Underligt, han känns så mycket mer nyfiken och utforskande än många betydligt yngre låtskrivare. För Lundell är en iakttagare av rang, och han uttrycker än idag en längtan efter mening och sammanhang, men känner ett allt större utanförskap.

Jag har tappat räkningen över hur många skivor och låtar han gjort. Han har sällan sovrat utan gett ut det mesta, till alla kritikers vånda, men till glädje för alla oss som ofta hittar pärlor bland de minst omskrivna utgåvorna. Letade efter minst 10 personliga favoriter utan att hitta dem på You Tube: "Sista Porten",
"Det jag vill minnas", "Prärien igen", "Ute på tippen", "Ingen väg hem", "Halvvägs till havet", "Ett hjärta av sten", "Underbart", "Jag är på din sida", "Damaskus", "Skuld", "Fel igen"...

Men det här är en som faktiskt fanns med:

Och så en skildring av utanförskap och ett land han inte längre känner igen:

Livet har gått vidare
Kan du ta
plats i det igen?
Eller måste du stå utanför?
...
Kan du sluta fred nu?
Fred med dig själv, min vän...

Grattis Uffe och tack för alla gånger du satt ord på det vi knappt ens insett!

Nästa års nya stora stjärna?

Egentligen är det här med stjärnor och idol-hysteri för mig löje-väckande, sjukt och helt irrelevant.
Jag tycker inte att vi ska placera våra idoler på en piedestal, utan för mig är de största hjältarna de som vågar sticka ut trots att de står mitt ibland oss. De som vågar visa sig som sårbara människor och ändå pekar ut nya bättre vägar att gå. Därför brukar jag inte kalla dem för idoler, utan benämna dem
"husprofeter".

Sarah Howells, som jag skrev om i inlägget om Half Moon i Putney, kanske inte blir någon husprofet.
Men hon kan mycket väl bli nästa års riktigt stora stjärnskott och få ett riktigt stort genombrott!
Sarah har nu kommit ut med (eller rättare sagt: kommer ut med nästa år, jag har beställt den direkt via hennes facebook-sida) sin första egna skiva under gruppnamnet Paper Aeroplanes (som består av Sarah själv och musikern/producenten Richard Llewellyn).

"The Day We Ran Into The Sea" består av 12 underbart direkta pop-låtar kryddade med lite folk-stänk i form av mandoliner och en doft av folklig tradition. Vet inte hur jag ska beskriva det bättre, men skivan är fylld av låtar som fastnar direkt och sätter sig som ett fästingbett, utan att för den skull bortse från vare sig egenhet, närhet eller äkthet. Sarahs sensuella stämma med walesisk accent fyller låtarna och jag faller pladask.

Inledande "Cliche" borde med sin direkta melodislinga kunna utklassa varenda befintlig listetta. Följande "Freewheel" sitter efter ett par lyssningar minst lika bra, intensiv som en envis sommarfluga. Tredje "Lifelight" är en så vacker kärleksförklaring att man darrar. "Take It Easy" (inte Jackson Brownes klassiker) är lite lugnare med tänkvärda textrader. Skivans titel kommer från "Newport Beach" och är den vackraste nya låt jag hört på bra länge. Jag var först helt övertygad om att det måste vara en känd traditionell låt, men det är Sarahs original, fullkomligt bedårande!

Länkar:
Paper Aeroplanes My Space-sida - med låtar från skivan och ännu fler outgivna låtar
Sarah Howells My Space-sida - med en del andra låtar från andra projekt, bl.a. med Al Lewis
Sounds Box - där du kan höra smakprov och ladda hem hela skivan mycket billigt

Om det nu är så att det finns nå'n rättvisa och ödets nycker slår rätt för en gångs skull och Sarah Howells välförtjänt slår igenom - kom ihåg var ni hörde det först!

Vägra köpa vatten på flaska!

Tillhör du de som köper vatten på flaska? Känn dig lurad! Man skulle kunna säga: Känn dig korkad (hi hi)!
Ett litet exempel på vad varje individ kan göra för miljön...

Det finns medvetna människor som faktiskt fyller på sin flaska med kranvatten på flygplatsen. Hatten av för Jackson Browne, en miljökämpe som lever som han lär!



Hans engagemang för säker energi startade på 70-talet och 30 år senare har han sitt eget vindkraftverk och är fortfarande aktiv mot kärnkraft. Avfallsfrågan är inte löst och kan aldrig lösas! Exakt vad ger oss rätt att utsätta vår barnbarns barn för vårt livsfarliga avfall i minst 100 000 år?



Jackson Browne är ett föredöme på många, många sätt. En man som vägrar ge upp och resignera!

Vill du läsa mer om Jacksons ranch och hans energi-intresse?
Jackson Browne is Green - Living with Ed TV-series

Mirakel eller bragd?

Djurgården klarade kvalet!

Efter ett år av motgångar, attackerade av massmedia, domare, motståndare och interna strider, ett år som såg ut att gå käpprätt åt helsicke, så reste sig DIF och via tre raka segrar och trots underläge i kvalet, fixades nytt kontrakt med några minuter kvar av förlängningen.

Tack Jonson, Mackan, Milic, Dembo, den vilde tysken Tauer och alla andra! Detta glömmer jag aldrig...!



Varför inte minnas några höjdpunkter från 2000-talet:


Nu siktar vi uppåt igen!

Unplugged-kväll på Half Moon

Det är nog lättare att nämna de kända artister som inte har spelat på det legendariska Half Moon i Putney, än att lista de som har spelat där. Ända sen 1963 har det spelats live-musik där och varje måndagskväll är det Unplugged-kväll där nya förmågor får anmäla sig i förväg och så kör man 3 låtar var under kvällen.

I påskas var vi där och det blev en riktigt trevlig kväll (och billig, inträdet är bara £2.50) med flera duktiga unga singer/songwriters eller vad vi nu ska kalla dem. Fanns det då någon kommande stjärna som visade upp sig? Nja, kanske...

Jag hade tjuvlyssnat lite på artisternas My Space-sidor och tyckte framförallt att Al Lewis och Sarah Howells lät intressanta... Två unga walesare som var för sig sökt sig till London och en kväll efter olika gigs så möttes de på tunnelbanan och fann att de hade en hel del gemensamt. De började spela ihop, ny musik föddes och en EP spelades in. Jag fick senare den hemskickad. Fem delikanta låtar, sparsmakade men fulla av liv och känsla. Min personliga favorit är "Sinking Boat", en lugn betraktelse av en smärtsam separation och den förtvivlan som biter sig kvar. Smärtsamt, men så vackert och gripande!

Sarah Howells och Al Lewis på Half Moon 13 april 2009

Här kan du lyssna själv:

Al Lewis & Sarah Howells My Space-sida

"Skin & Bones" live på Electroacoustic Club, London

Sarah Howells My Space-sida

Fler länkar:

Half Moons hemsida - Klicka på Half Moon Unplugged om du vill se vad som är på gång.

Recension på "For Folks Sake" - En hemsida om ny folkmusik i London

Finns det någon rättvisa så borde de få någon form av genombrott snart. Men det är nog föga troligt.
För bland all dynga så är det lätt att drunkna och i tidningarna imorgon står det väl om hur nån kändis gjort en ny plastikoperation, separerat eller bara hur mycket han/hon shoppat för... Fördummande reportage för korkade läsare, eller...? Nej, jag tror att skvallerpressen och kvällstidningarna kraftigt underskattar sina läsare.