skip to main |
skip to sidebar
Det här trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva... Jag vandrade på stan när jag plötsligt
fick syn på en pelare med annonser och affischer om kommande arrangemang.
Och där är min utställning och mitt namn...!
Lite senare, när jag lagt ut
bilden på Facebook, ser jag en kommentar av Janne Persson:
Och vilken bok du åstadkommit. Fantastiskt tilltalande layout där du väver in dina texter bland vackert konstnärligt förhöjda foton. Blandningen av ämnen från djupt personlig kärlekssorg till brandtal kring hur skolan borde fungera, så ingen, som
gör sitt bästa, ska känna sig misslyckad. Och förstås musiken du lyfter fram. Sandy Denny, vilken röst och inlevelse.
Jackson Browne förstås. Vi har lyssnat nu. Och FJK. Vilken fin version en av medlemmarna
gjort av din text om åldrandets villkor. Allt rekommenderas!
Vilket positivt omdöme...! Jag bugar och tackar.
Snart så lever boken sitt eget liv och trots skakande händer, trötthet, dubbelseende och envist krånglande motorik så gjorde jag det...!
Ett JÄTTE-TACK till alla ni som gjorde mitt boksläpp och vernissage till en dag jag aldrig kommer att glömma.
Tack för fina ord och beröm, för att ni köpte boken och för all värmande uppskattning jag fått.
Tack Anders och Annika att vi fick vara i ert fina galleri.
Tack Lina och Gabriel Enning för specialutvald musik av bl.a. min husprofet Jackson Browne.
Tack alla för att ni trotsade regnvädret och kom: släktingar, vänner, fd kollegor, grannar, gamla och nya vänner.
Ni gjorde min dag...!
För er som inte kunde komma finns två chanser till (dock utan live-musik): onsdag 18/3 kl 16-18 och lördag 21/3 kl 12-15.
Förhoppningsvis ska jag snart få lite mer tid att skriva här på bloggen...
'''''''''
Karin Kardia - Hemma-konsert, Hällberga 2026-02-28
Karin Kardia har det senaste året jobbat en hel del med sitt kommande album. Nu är det nästan klart och det ska bli spännande att så småningom få hörä det.
Karin har inte spelat inför publik på mer än ett år och hon verkade lite nervös vid starten. Men hon trivs på scenen och snart tog glädjen överhanden.
Hon började kvällen med en gammal låt, "My Feeling's The Same", och det är en perfekt sång att inleda med. På scenen hade hon hjälp av Marcus "Mackan" Andersson på bas och Solveig Almroth på stämsång.
Vi fick mestadels höra hennes egna sånger, bl.a. en "groovig" blues som påminde om Bonnie Raitt, en av Karins favoriter.
Mot slutet släktes lamporna och vi samlades kring några stearinljus. En strålande känslosam "Bring You Angels", med ny svensk text mot slutet, följdes av "Best I Can Be". Dessa två blev kvällens absoluta höjdpunkt för mig. Här jobbade hon med flera olika nyanser och det blev rent magiskt. Kanske hon skulle använda sådana nyanser lite oftare och kanske hon skulle skriva mer på svenska?
Det jag imponerades mest av är hur hon behåller intensiteten i dessa två låtar, trots att det gick lite mer sakta och att volymen sänktes. Det tror jag är bland det svåraste som finns, men hon visade tydligt här att hon besitter den förmågan.
Karin lyckas verkligen med att vara sig själv och det är så härligt att se hennes skratt...
Det tillför massvis av energi.
