Karin har inte spelat inför publik på mer än ett år och hon verkade lite nervös vid starten. Men hon trivs på scenen och snart tog glädjen överhanden.
Hon började kvällen med en gammal låt, "My Feeling's The Same", och det är en perfekt sång att inleda med. På scenen hade hon hjälp av Marcus "Mackan" Andersson på bas och Solveig Almroth på stämsång.
Mot slutet släktes lamporna och vi samlades kring några stearinljus. En strålande känslosam "Bring You Angels", med ny svensk text mot slutet, följdes av "Best I Can Be". Dessa två blev kvällens absoluta höjdpunkt för mig. Här jobbade hon med flera olika nyanser och det blev rent magiskt. Kanske hon skulle använda sådana nyanser lite oftare och kanske hon skulle skriva mer på svenska?
Det jag imponerades mest av är hur hon behåller intensiteten i dessa två låtar, trots att det gick lite mer sakta och att volymen sänktes. Det tror jag är bland det svåraste som finns, men hon visade tydligt här att hon besitter den förmågan.
Karin lyckas verkligen med att vara sig själv och det är så härligt att se hennes skratt...
Det tillför massvis av energi.
