Tänkvärt...

Vardag igen...

Dags att ta tag i allt vanligt... Flera månader har jag jobbat med min bok och slitit. Nu känner jag mig riktigt nöjd, men oj vilken kamp att få allting klart....

Efter utställningen hos Galleri Borgenhag Holmqvist (Tack Annika och Anders, ni är härliga att jobba med) så återstår bara att sprida ut böckerna i världen, eller i Sverige åtminstone...

72 böcker har senaste veckan fått nytt hem och tre tavlor samt flera vykort har sålts för drygt
5 000. Inte illa för en debutant. Säljer jag 30 böcker till så går jag inte back ekonomiskt. Än sen, jag har träffat nya och gamla vänner, haft det så tevligt och fått så mycket uppskattning att jag knappt kan förstå det.

PS: Ni som fortfarande är nyfikna på boken kan skicka en notis så ordnar jag det på något sätt. Inom Etuna kommun kan jag leverera och annars får jag skicka. 200 sidor kräver en del porto, men 250+porto 80 kr är inte så dyrt för en bok på 200 sidor varav hälften i färg.

Tack för alla fina ord och allt stöd. Ni är fantastiska.

Det trodde jag aldrig...

Det här trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva... Jag vandrade på stan när jag plötsligt

fick syn på en pelare med annonser och affischer om kommande arrangemang.
Och där är min utställning och mitt namn...!

Lite senare, när jag lagt ut
bilden på Facebook, ser jag en kommentar av Janne Persson:

Och vilken bok du åstadkommit. Fantastiskt tilltalande layout där du väver in dina texter bland vackert konstnärligt förhöjda foton. Blandningen av ämnen från djupt personlig kärlekssorg till brandtal kring hur skolan borde fungera, så ingen, som
gör sitt bästa, ska känna sig misslyckad. Och förstås musiken du lyfter fram. Sandy Denny, vilken röst och inlevelse.
Jackson Browne förstås. Vi har lyssnat nu. Och FJK. Vilken fin version en av medlemmarna
gjort av din text om åldrandets villkor. Allt rekommenderas!

Vilket positivt omdöme...! Jag bugar och tackar.

Nya erfarenheter...

Jag har den senaste veckan blivit kallad författare och konstnär. Min bok har fått omdömen som "helt underbar", "fantastiskt språk" och "rogivande". Givetvis blir jag glad, men man fattar inte vidden av vad man ställt till med...

Snart så lever boken sitt eget liv och trots skakande händer, trötthet, dubbelseende och envist krånglande motorik så gjorde jag det...!

Ett JÄTTE-TACK till alla ni som gjorde mitt boksläpp och vernissage till en dag jag aldrig kommer att glömma.

Tack för fina ord och beröm, för att ni köpte boken och för all värmande uppskattning jag fått.

Tack Anders och Annika att vi fick vara i ert fina galleri.

Tack Lina och Gabriel Enning för specialutvald musik av bl.a. min husprofet Jackson Browne.

Tack alla för att ni trotsade regnvädret och kom: släktingar, vänner, fd kollegor, grannar, gamla och nya vänner.

Ni gjorde min dag...!

För er som inte kunde komma finns två chanser till (dock utan live-musik): onsdag 18/3 kl 16-18 och lördag 21/3 kl 12-15.

Förhoppningsvis ska jag snart få lite mer tid att skriva här på bloggen...

'''''''''

Karin Kardia - Glädje och djup

Karin Kardia - Hemma-konsert, Hällberga 2026-02-28

Karin Kardia har det senaste året jobbat en hel del med sitt kommande album. Nu är det nästan klart och det ska bli spännande att så småningom få hörä det.

Karin har inte spelat inför publik på mer än ett år och hon verkade lite nervös vid starten. Men hon trivs på scenen och snart tog glädjen överhanden.

Hon började kvällen med en gammal låt, "My Feeling's The Same", och det är en perfekt sång att inleda med. På scenen hade hon hjälp av Marcus "Mackan" Andersson på bas och Solveig Almroth på stämsång.

Vi fick mestadels höra hennes egna sånger, bl.a. en "groovig" blues som påminde om Bonnie Raitt, en av Karins favoriter.

Mot slutet släktes lamporna och vi samlades kring några stearinljus. En strålande känslosam "Bring You Angels", med ny svensk text mot slutet, följdes av "Best I Can Be". Dessa två blev kvällens absoluta höjdpunkt för mig. Här jobbade hon med flera olika nyanser och det blev rent magiskt. Kanske hon skulle använda sådana nyanser lite oftare och kanske hon skulle skriva mer på svenska?

Det jag imponerades mest av är hur hon behåller intensiteten i dessa två låtar, trots att det gick lite mer sakta och att volymen sänktes. Det tror jag är bland det svåraste som finns, men hon visade tydligt här att hon besitter den förmågan.

Karin lyckas verkligen med att vara sig själv och det är så härligt att se hennes skratt...
Det tillför massvis av energi.