Tre röster skapar atmosfär och harmoni och det är väldigt behagligt att lyssna. Ändå så är det en kompakt ljudmassa som läggs ut, men rösterna framträder likväl.
Jag kommer osökt att tänka på gruppen "America" och när jag sedan läser att två av sångarna faktiskt har lirat med Dan Peek, tidig medlem i America, så kan jag inte låta bli att dra på munnen.
Brian Gentry, Ken Marvin och Paul Eckberg har verligen röster som man lägger märke till. Tillsammans med ljudmattan av olika instrument så låter det som om Beatles- (och America-) producenten George Martin stod i farstun.
Om man hyllar Ronnie Lane och skriver en sång till honom då får man respekt av mig... Ronnie är alldeles för bortglömd nu för tiden och all heder till gruppen Born 53 för sitt initiativ att ändra på den saken.
Born 53 har faktiskt gjort flera skivor innan den här, bland annat en med Dylan-tolkningar, men man kan ju inte ha koll på allting.
Anders Lindh sjunger, spelar gitarr och har skrivit de flesta av låtarna. Hans Birkholz spelar gitarr och en massa olika stränginstrument och bidrar även med några låtar. Åsa Källén-Lindh sjunger också ibland. Bakom trummorna sitter Alar Suurna, som också producerat förtjänstfullt. Det är mer än 40 år sen han var med i Eskilstuna Musikforum och mixade konserter, numera så gör han ju det åt betydligt mer kända artister.
Hur som helst så har Born 53 gjort en ambitiös skiva och det känns intressant. De kommer inte upp i den spelglädje Ronnie Lane nästan alltid gjorde, men i sina bästa stunder märks det att de har roligt.
De har lagt ner en hel del jobb på texterna och arrangemangen är varierade. Bäst tycker jag om "Saved My Life" och "Trying to Look Good (on a Sunday Morning)" (Fyndig titel...!) med sitt "Not Fade Away"-liknande riff.
Ibland tycker jag det är löjligt med alla dessa dagar för nästan vad som helst. Jag tycker det är viktigare att framföra sin kärlek så ofta som det är möjligt. Eller att göra det så extra stiligt att alla andra bleknar i jämförelse, som när Steve Earle sjunger sin "Valentine's Day":
Så till alla hjärtan där ute
De jag berört, de jag svikit, de jag ej förstod
Till alla som envist väljer att spendera tid med mig
Men även till er som är utan ni som gett upp gång efter gång
Till er som fortfarande hänger ihop Den vinstlott ni drog och som inte svikit er...
Karin Kardia med band och kör, Stenkvista Kyrka 2025-02-01
Ni vet troligen att jag vid flera tillfällen lovordat Karin Kardia efter att ha sett några mycket fina konserter med henne, både solo och med band. Karin har sedan dess jobbat vidare med bl.a. den nya singeln "I´ll Give Up", som nyligen släpptes.
Denna gång rör det sig om en riktig, fabrikspressad CD med tryckt fodral och därtill inplastad, så det visar ju en tydlig ambition. Den nya singeln är mycket genomarbetad och innehåller många olika nyanser, något som gäller hennes låtskrivande och inspelningar över huvud taget. Jag hoppas dock att det där med "att ge upp" är mer en känsloyttring över hur jobbigt det kan vara att ta sig fram på den musikaliska stigen. Hon förklarade att det mer handlar om att ge upp det där som vi ändå inte kan påverka.
Åter till konserten i kyrkan: Som sagt, hon fyllde hela kyrkan och jag tror de allra flesta gick därifrån mycket nöjda. Det blev även ett litet tårtkalas med mingel efteråt. Utmärkande för Karins musik är just, förutom dessa nyanser och de varierade arrangemangen, de ofta självupplevda och eftertänksamma texterna. Både musik och text, samt framförandet, känns allltid så hjärtligt, ärligt och utlämnande. Att texterna ibland är lite tunga vägs direkt upp av Karins uppenbara glädje att stå på scenen.
Förutom sina egna sånger, där "Best I Can Be" minsann hade fått några rader på svenska, så fick vi höra covers av bl.a. Stevie Nicks, Vonda Shepard och Joan Baez. Der verkade dock till min förvåning att många i publiken inte kände till dem, underligt...!
Kyrkor kan vara en otroligt fin miljö att framföra musik i, med enorma ekon och en glasklar briljans. Men, det kan också vara svårt att få elförstärkta instrument, och framför allt slagverk och bas, att inte bli "bumpiga".
Musikerna Magnus Hällström (bas och elgitarr), Irina Röjås (slagverk och sång) samt Karina Larsson, som ledde kören och spelade lite piano, var alla lyhörda och snyggt lite återhållsamma för att låta Karins styrkor få stå i rampljuset.
Min enda invändning är att ljudet längre bak i kyrkan blev aningen "bumpigt" och att det blev lite svårt att urskilja alla nyanser som ju är en av Karins musiks allra största förtjänster. Även texterna kom lite i skymundan.
Men det finns ju andra fördelar med att framföra musik i kyrkan, det blir ju så stämningsfullt och så harmoniskt... Kanske man kan säga "storslaget", utan att bli "pampigt" eller "uppblåst"...
Jag ser definitivt fram emot nästa konsert och det utlovade albumet...!
Still I look for the beauty in songs to fill my head and lead me on... - Jackson Browne
Om musik
För honom är musiken en befriande kraft: den löser honom från ensamhet, instängdhet och biblioteksdamm, den öppnar portar i kroppen, genom vilka själen kan ta sig ut och förbrödra sig. - Milan Kundera
What's the use of singing words if they don't mean anything...? - Sandy Denny
