Nytt att vänta på...

Hösten börjar smyga sig på och innan allt blir grått, så får vi ta oss fram bland alla höstfärger. Vackert är det verkligen...! Trots allt brukar jag ju gilla höstar. Och snart startar badsäsongen för alla oss vinterbadare...

Det ser ut som om det kommer en hel del ny musik som gör mig riktigt nyfiken:

Iain Matthews - "How Much Is Enough?" 25 okt
Trots ett 40-tal egna skivor, plus drygt 30 i olika grupper, samt cirka 20 i skiftande duo-projekt, finns det få artister som jag blir lika glad av att få höra att något nytt är på gång.

Dawes - "Oh Brother"
Ska bli spännande att se hur Dawes låter som duo... Fast de lånar säkert in fler musiker.

Gillian Welch & Dave Rawlings - "Woodland"
Kvalitet garanterad... Redan ute digitalt och kommer senare på vinyl och CD.

Steve Knightley - "Winter Yards" 24 okt
Phil Beer - "Blues Heaven"
De båda förgrundsfigurerna från splittrade "Show of Hands" har egna saker på gång...

Thea Gilmore - "Can you hear the ghosts sing?"
Den fantastiska Thea har ett eget live-projekt snart ute, i liten utgåva, för de riktiga fansen.

Neil Young - "The Archives III"
Jag har numera dålig koll på den gode Neils alla utgivningar, men här finns säkert några riktigt bra låtar...

Lite senare, efter nyår, kommer ännu fler utgivningar:

Christine Hellqvist - "År"
Chris Eckman från Walkabouts 25 jan
Eric Andersen 14 feb
Great Lake Swimmers ?
Greg Copeland
John Gorka

Det kan bli en riktigt fin höst och vinter...

Jackson Browne hyllar Don Heffington

Don Heffington var en sån där "halvkändis", men han spelade trummor på flera skivor jag ofta lyssnar på, t.ex. Jayhawks "Tomorrow The Green Grass", Chuck Prophet's "Balinese Dancer" och "No Mermaid" med Sinead Lohan.

Han var med i tidiga Lone Justice, samt spelade med bl.a. Emmylou Harris, Bob Dylan, Lucinda Williams, Allison Moorer, Peter Case, Wallflowers och flertalet andra. På senare tid var han med i Watkins Family Hour. Därtill gav han ut några soloskivor.

Drygt tre år efter hans död kommer det en hyllningsskiva till denne mycket omtyckta musiker. Jackson Browne framför "Everywhere I Look" och den har släppts som en aptitretande singel. Greg Leisz gitarrspel övertygar stort, han spelar så himla snyggt. Det är bara att njuta...

Skolstart...

I morgon börjar många skolan. Inte jag numera. Men jag minns...

Jag tror jag var skoltrött 17 år av de 19,5 jag studerade.

Som lärare var jag sällan skoltrött. Tror jag behövdes där.

Otroligt att det gått 6 år sedan jag skrev det här under en tidig morgonpromenad, i samband med en skolstart...

Tycker fortfarande mycket om det...

Staffan Hellstrand, äntligen...

Staffan Hellstrand - Rademachersmedjorna, Eskilstuna 2024-08-09

Det var cirka 40 år sen jag såg Staffan Hellstrand... "Tiden går mycket fort", sa han mellan ett par låtar, och det är definitivt så.

Det var på ett litet studenthak i Linköping som gruopen SH spelade. Jag var där med Staffans bror Johan, som jag lärt känna efter det att han anordnat en konsert med Richard Thompson, en av mina dåvarande husprofeter. Men allt det där är en annan historia...

Staffan är obönhörligen en mycket respekterad musikskapare i Sverige. Jag hade ganska höga förväntningar innan konserten och tänkte att det skulle bli rockigt och utan pålägg av stråkar och annat, som i min smak ibland blir lite för dominanta på Staffans skivor. Jag förberedde mig genom att lyssna på en liveinspelning jag har på kassett från 2018. Det visade sig vara ett liknande låtval och det är tveklöst representativt för vad Staffan har gett ut i eget namn.

Vi förberedde oss på en våt kväll, men konserten igår blev flyttad inomhus pga det ihärdiga regnandet. Givetvis en positiv överraskning. När sedan alla fem i bandet kom in på scenen och körde igång så blev det tydligt vilken fin kväll det kunde bli... Och visst blev det det...!

Bandet har spelat länge ihop och det märks att de känner varann väl. Gitarristen Fredrik Blank får stor plats och förtjänar det.

Vi fick höra de flesta av de välkända låtarna, till och med "Fiskarna i Havet", samt några nya alster. Den enda jag saknade var "Högre mark".

Efteråt ställde sig Staffan och sålde skivor och böcker och alla som ville fick en liten pratstund med Staffan. Jag köpte hans bok med alla texter och med en intresssant biografi-del för varje skiva. Sympatiskt slut på en riktigt fin kväll...!

Att leva sin dröm...

Karin Kardia - Utekonsert med invigning av ny utescen - Hällberga 2024-08-03

Jag tror att de flesta människor har något slags drömmar om vad de skulle vilja genomföra.
Det är betydligt färre som bestämmer sig för att det SKA genomföras, kosta vad det vill.

Karin Kardia är definitivt en sådan. Nu har hon både en innescen i vardagsrummet och en stor elegant scen i sluttningen på sin egen tomt. Mycket jobb och många uppoffringar har det varit, men nu är den funktionellt klar och invigd. Se själv, vilken scen...!

Parallellt med scenbyggandet håller hon på att färdigställa sitt första riktiga album. Det finns definitivt förutsättningar för att det ska bli riktigt, riktigt bra. Hon lovar oss att det ska bli klart någon gång i höst.

Hur var då invigningsframträdandet...? Jo, så himla bra att jag nästan började gråta av glädje. Hennes ärliga och djupa funderingar, samt spännande melodier och glädjefyllda framträdande blir en sällsynt lyckad kombination. Att hon därtill sjunger rysligt bra hjälper ju också till.

Hon inleder passande med "I've Been Dreaming". Sen får vi höra några nya låtar och dessutom en underbar version av "What It Takes". "Ten Thousand Angels" berör ända längst in. Jag blir så tagen att jag bara minns att en ny sång var ruskigt bra, men titeln har fallit bort.

Efter pausen visar Karin att hon har vuxit som artist, pratet mellan låtarna har blivit bättre öch hon till och med är riktigt rolig då hon "tvingar" upp några ur publiken att spela trummor och andra slagverk. Tur för mig att hon glömt att jag är gammal trummis... Sedan avslutar hon med en gripande version av "Gabriellas Sång".

En bit bort rullar traktorn förbi. Livet går vidare. Om två veckor finns chansen att se Karin igen på hennes fina nya scen.

15 år som bloggare...

15 år...! Det kunde man väl aldrig ana, den där söndagen för 15 år sen...!

Eric Andersens "Thirsty Boots" fick ge namn till den nya bloggen. Här är en av de klart bästa inspelningarna av denna fantastiska sång:



15 år senare med 1863 skrivna inlägg och snart en kvarts miljon besökare, så börjar jag fatta vidden av det hela.

Igår fick jag reda på att Eric Andersen håller på att samla ihop 17 sånger till sin första nya skiva med eget material sedan 2002. Den släpps på Alla Hjärtans Dag, som också är Erics födelsedag. Så passande att han föddes då, denne mästare på att skildra kärlekens innersta, förunderliga väsen.