Jag har sagt det förr: Loudon Wainwright skriver låtar om precis allting! Det är få ämnen som han inte berört. På senaste skivan gör han upp med åldrandet, men kärleken finns alltid där. Oftast dränkt i elände... Vem skulle annars skriva en låt som "I Remember Sex"??
Han har alltid befunnit sig i alla faser av kärlekstrubblet om vartannat, hit och dit. Gång efter gång. Om och om igen...!!
And it's been 16 years now that I've written songs
Over a 100 and still growing strong
About drinking and hockey and flying above
Again and again about unhappy love
Over and over, unhappy love
- Loudon Wainwright III
Men humorn har fört honom vidare. Hur allvarligt det än är, så kan han oftast få till det lite dråpligt, eller med en glimt i ögat:
Woke up this afternoon and I sat up in the bed
There was a gnawing in my gut and a poundin' in my head
So I went to the bathroom, to the medicine chest
There was sleepin'pills and razorblades and all the rest
But I was in control baby, I was so relaxed
I found myself my dental floss, my favourite kind, unwaxed
I'm alright, I'm alright
Yeah I'm alright baby, I'm alright without you!
- Loudon Wainwright III
Bitterheten finns ofta där... Vad sägs om dessa citat:
Everything changes, time takes it's toll
Your folks fell in love, loves a very deep hole
...
It's a vague and a meaningless word
As an idea, completely absurd
It's been sung and said
It's been written in read
It's a fairy tale ending deferred
A vague and a meaningless word
...
Sure it's kind of lonely, yeah it's sort of sick
Being your own one and only is a selfish dirty trick
...
Leave love alone... and let it die!
- Loudon Wainwright III
Allt kryddar han dessutom med en stor portion ironi:
We both tried, nobody died
But I feel damned near dead
I miss you but I'm really blue
Cause I'm back with me instead
I can't stand myself
I sure can pick em
I'm looking for my next victim
Who will that unlucky one be?
- Loudon Wainwright III
Jag har samlat ihop några av hans kärleksalster här: Loudon Wainwright about love
- Spellista på Spotify att frossa i...!
Tillknycklad av kärlek, fas 6 Visst borde en sån här 'serie' sluta lite hoppfullt. Eric Andersen's "Love Will Meet Again" gör det på bästa möjliga sätt, trots motstridiga känslor och oönskad tvekan, så finns tron på att allt kommer igen, kärleken kommer att möta dig igen...
There's a feeling that lies inside me
Questions my heart and my mind
Changes, all the changes around me
I will know when it's time
Love came to me like a stranger
Creating the warmth of a brand new friend
Time has no limitations
Love will meet again
- Eric Andersen
Tillknycklad av kärlek, fas 5
Har fått en kommentar om denna serie om kärleksstrul (se 28 september - 1 oktober i år).
Var är bluesen? All saknad och självömkan...
Jovisst, den borde väl vara med! Saknad och längtan kan ju finnas ändå, men förstärks till det outhärdliga vid kriser, och då kan blues hjälpa som inget annat...
Så jag stoppar in en vidunderlig blues med Sonny Landreth:
För dig som önskar ännu mer: Frossa i min Spotify-lista: Blues Run The Game - Spellista på Spotify !
Great Lake Swimmers, Debaser Slussen, Stockholm 2012-11-18
Kanadensiska Great Lake Swimmers har fått många kritiker att ösa superlativer och de har nått en viss kultstatus här och där. Deras senaste två skivor har varit något mer up-tempo och på så sätt har de börjat nå en större publik. Ändå finns det plats för fler på Debaser vid Slussen denna söndagskväll. Endast 145 kronor i inträde och det borde varit proppfullt och slutsålt sedan länge. När de inleder klockrent med "Think That You Might Be Wrong", en av årets bästa låtar, förstår jag vilken fin kväll det kommer att bli!
För mig är de helt enkelt en av de bästa grupperna de senaste åren. Deras andra och tredje skiva, "Bodies and Minds" och "Ongiara", tillhör mina mest spelade skivor. Musik att krypa in i och bli sofistikerat lugn och harmonisk av!
Tony Dekker har en spröd ljus stämma och skriver fruktansvärt vackra låtar som växer och etsar sig fast. Det mesta centreras runt hans röst och kompositioner, men nu förstår jag vilken viktig insats de övriga bidrar med. Miranda Mulholland spelar fiol och sjunger stämmor känslosamt och är den som märks mest på scen. Erik Arnesen spelar elgitarr så sofistikerat och när han ibland plockar fram banjon kan man känna gräset under fötterna. Bret Higgins ståbas understryker och skapar på samma gång luft i ljudbilden. Trummisen Greg Millson är ett under av dämpad dynamik, han spelar så dekorativt och varierat och emellanåt dramatiskt att jag häpnar. En finlirare av sällan skådad klass!
Ändå blir det både tryck och lite fart, uppblandat med spröd känsla som mystiskt nog känns riktigt stabil. När de går av scenen efter mer än en timme blir de inklappade till extranummer och nu händer det oväntade: De kliver ut mitt på golvet och kör en spontan och livad version av "Still" helt utan förstärkning. Glädjen är uppenbar, stämningen uppsluppen och glad, och det blir en värdig avslutning på en väldigt fin musikkväll.
Steve Mednick - “Where Are The Bodies Buried?” 2012
En del gör låtar om politik... Andra gör hela skivor... Steve Mednick har gjort en serie album han kallar "Problems In Democracy", en triologi av politiska skivor och där nu "Volume III" har kommit. Och då räknar han ändå inte in skivan "Immigrants... and Other Americans"!
Jag råkade upptäcka Steve Mednick då en skivbörs i Stockholm spelade hans "Ambling Toward The Unknown". Jag hade med skivan när jag gick ut. Roots-rock med ett stänk av the Band och en aning av Warren Zevon. Skivan lever mycket på Billy Kotsaftis (bör nog inte uttalas på svenska...) explosiva gitarr och andra läckra detaljer med närgången fiol och luftigt komp.
Mednick började 2006 vid femtio års ålder göra skivor och har nu hunnit med hela 10 sen dess, ett snitt på nästan två per år! Han har definitivt mycket att berätta, en stor lyrisk uttrycks-förmåga, men nöjer sig ofta med avgränsade anekdoter, små iakttagelser som formar hans låtar, med tydliga melodier som ändå spelas något opolerat. Ibland blir det riktigt bra, ibland något tråkigt, kanske Mednicks röst inte har den karisma som behövs för att hålla intresset uppe en hel skiva. Denna gång finns fler tjejer med på stämsång och det underlättar.
Skarp kritik mot Amerikas ytliga politik, full av lögner, utan ansvar eller saklighet, finns överallt på nya albumet. Den här texten är dock hämtad från "Immigrants... and Other Americans":
"They tell their stories without a trace Of the lies they spread to the human race They hide behind the veil of fear Fire and sword defeats the hopeful year They speak out of both sides of their mouth they say they’re patriots when they’re really not Never let the facts or figures get in the way While they trample on our destiny Stand up and take them on..." - Steve Mednick
Steve Mednick har stort intresse i humanism, rättvisa och miljöfrågor. Det finns till och med vardaglig psykologi instoppat i hans texter. Han vet vad han tycker och säger det rakt ut och många i USA ser honom säkert som ett vänsterspöke. Med titlar som det senaste albumets gör han det inte lätt för sig... Låtar som “Liberty Bells Are Calling”, "Still Time for a Change", "Confessions" och "Warning Signs" borde höras ofta och om och om igen. Det finns egentligen inte en ointrssant låt på skivan och Mednick skriver texter som angår. Tyvärr kommer de som verkligen skulle behöva lyssna säkert inte att bry sig...
Oj, det här skulle kunna bli en lång följetong... Så många giftiga låtar att välja bland...
Här är några av mina favoriter, fulla med kritik, men som ändå berör ända in i benmärgen:
Neil Young - "Long Walk Home"
En skarpsynt och rörande antikrigssång full av smattrande kanoner och kontraster.
"If Liberty was a little girl
Watching all the flags unfurl
Standing at the big parade
How would she like us now?"
- Neil Young
Richard Thompson - "Yankee Go Home"
En lättsamt medryckande sång om hur amerikansk kultur och livsstil invaderat våra liv.
"I lost count of the chewing gum that I've had
And coca-cola make my teeth go bad
We'll handle this on our own
Yankee go home!"
- Richard Thompson
Jackson Browne - "For America"
En ren 'avrättning' av politikers alla lögner till ylande saxofon.
"Until the land of the free
Is awake and can see
And until her conscience has been found
- Jackson Browne"
Friskt Vatten - "Lee Highway"
Vi måste ju ha med något svenskt och det här gillar jag än idag. Härligt drag i sången!
"Bland nedslitna hus och 6-filig ny motorväg
Min sång det är drömmen om chansen att få dra iväg"
- Håkan Wannerberg
Billy Bragg - "Help Save the Youth of America"
Ord och inga visor, men Billy Bragg känns alltid uppriktig.
"A nation with their freezers full
Are dancing in their seats
While outside another nation
Is sleeping in the streets"
- Billy Bragg
Decameron - "So this is God's Country" / "Peace with Honour"
Den avslutande balladen om USA:s alla krig är kanske den bästa av dem alla.
"Peace with Honour, cries the dollar
Ring the liberty bell
If you invent another word for peace
We can drink to better's well"
- Dave Bell/Johnny Coppin
När Amerika får kritik i sånger så handlar det ofta om krig, om USA:s roll i både historiska
och nutida krig, fast de numera ofta benämns 'konflikter' eller 'intressen'...
It's time to stop them in their tracks
It's time to take our country back
Put their ideas in a sack
Recycle for redemption
It's time to show them to the door
They won't be needed anymore
Tell them there will be no more war
Based upon preemption
- Joel Rafael
Redan i de första raderna, "This is my country, we are at war", markerar Joel Rafael modigt sina tankar om det egna landets krigspolitik. Inga omskrivningar, inga dimridåer... Budskapet rakt av i tydlig dager. En riktigt stor låt som säkert retar en del amerikaner till ursinne, men för mig står den för en human och vidsynt människosyn.
Amerika har återgått till vardag, valet är klart som en sporthändelse och man ber till högre makter om bättre tider. Jag tycker inte illa om amerikaner, låt mig göra det klart på en gång. Jag har flera vänner 'over there', generösa personer med kloka tankar. Flera av de vettigaste och humanaste människor jag vet är amerikaner: Jackson Browne, Eric Andersen (båda med norska rötter, sträck på er norrmän!), Pete Seeger, John Gorka, Springsteen, listan kunde göras lång...
Ändå är det ofta man hör någon annan amerikan säga något embarmligt korkat och enögt... Landet med 'både och'. Landet som symboliserar girighet och vars livsstil hindrar flera andra länders möjligheter att kunna utvecklas. Vissa tillåts inte ens själva välja sin egen regering. Om det inte passar ledarna i det stora fria landet... där frihet bara kan köpas för pengar. Och dit kan alla nå om de är ambitiösa och flitiga... Dra den om rödluvan!
Men Amerika är stort, det finns mycket vettigt som händer utanför det massmediala flödet. Fortfarande finns det stora grupper som inte gett upp motståndet mot kärnkraften, alla protesterna på Wall Street... Även här finns tron på att förändra även det som inte ens får ifrågasättas... Både och... Kärlek och hat...
Det skrivs fortfarande mycket rebellisk musik i staterna. Det finns artister som riskerar sin karriär för att säga vad de tycker. Morrissey är inte amerikan, men han bor där och att skriva en sån här låt kräver ett väldans stort mod:
Christy Moore och Declan Sinnott tolkar "Ameirica, You Are Not The World" så mästerligt,
så glödande bitskt, men ändå ödmjukt. Stort!
Det här är bara början, det kommer lite fler låtar om det stora landet i väst...
Barack Obama sitter kvar fyra år till. Fast egentligen är väl det viktigaste: Mitt Romney sitter inte där över huvud taget!
När Obama tillträdde fanns det förhoppningar och man talade om en ny era. Han har givetvis inte haft en chans att infria allt det som många av oss hoppades på, men han har inte heller misslyckats med allt. Ska man vända på en sån trög koloss som USA, ja, då får man nog gå varligt fram... Nu vet vi i alla fall att det inte blir ett bakåtsträvande och återgång till en ännu mer egoistisk politik.
USA har fem procent av världens befolkning, men utnyttjar en tredjedel av våra resurser och står för en tredjedel av avfallet. Hmmm... Nog finns det ännu en hel del att göra!!
Arlo Guthrie's tänkvärda "In Times Like These" passar otäckt på alla sätt, med både rasande storm och politisk frustration.
"The storm is here, the lightning flashes,
between commercials, they're taking names
singers run to where the cash is,
it's just another link in slavery's chain
...
When leaders profit from deep divisions;
when the tears of friends remain unsung
In times like these, it's good to remember,
these times will go, in times to come"
- Arlo Guthrie
Efter det att jag hörde Vagabond Ways köra "You Ain't Going Nowhere" med riktig Byrds-feeling fick jag lust att plocka fram lite bra country-rock med tydliga bluegrass-influenser.
Jimmy Ibbotson har under två långa perioder varit medlem i Nitty Gritty Dirt Band och har skrivit några av de härligaste kärlekslåtarna jag vet. "Train In The Canyon" gjorde han i sidoprojektet "Wild Jimbos" och är ett typexempel på vad karln kan skapa. Härlig melodi med läckra detaljer i arrangemanget och stor kärlekslyrik. Framfört med smittsam glädje och äkta känsla.
"Sarah In The Summer" är en snabbare bluegrass-låt som gjordes först i Wild Jimbos, men senare även med Nitty Gritty Dirt Band. Om man lyssnar på den i bilen är det lätt hänt att det går lite väl fort. Varning härmed utfärdad!
"Ripplin' Waters" är ännu en riktig stor kärlekslåt och ovan framförs den av NGDB live och visar att de kan sträcka ut den till 11 minuter med ett långt instrumental-parti, oerhört läckert och dekorerat med porlande bäckar.
"Workin' Man" skrevs inte av Ibbotson utan av trummisen/munspelaren Jimmie Fadden. Men Jimmy Ibbotson sjunger den på sitt typiska sätt. Trots det breda amerikanska uttalet känns hans sång lika gemytlig som han själv verkar vara. Och "Workin' Man" kan väl passa extra bra så här dagen före det amerikanska valet...
Ibbotson lämnade Nitty Gritty Dirt Band för andra gången 2004 och bandet förlorade då sin mest kreativa medlem. Gruppen består och turnerar än idag men är inte lika produktiva längre. 'Ibby' själv, som på slutet av 90-talet varje vecka skrev en kolumn på gruppens hemsida, verkar nu mest ta det lugnt, men spelar och gör skivor i det mindre formatet, men det är svårt att ens hitta information på nätet...
Vagabond Ways, Josef's House of Blues, Eskilstuna 2012-11-03
Lördagskväll på Josef's mitt i Eskilstuna. Folk kommer och går. Det pratas och det dansas.
Det dricks och det raggas. Det pratas och det pratas...
På scen står Vagabond Ways. Tre eminenta gitarrister/sångare/låtskrivare: Christer Jonasson, Totte Bergström och Basse Wickman. En tät kompsektion med Patricio Cabezas på bas och Niklas Lindström bakom trummorna. Det är bra, mycket bra. I gitarrsoundet känns det som om Clarence White's ande svävade i rummet och som om Roger McGuinn stod i farstun med sin tolvsträngade gitarr.
En del i publiken bemödar sig inte ens att applådera. Tror inte de vet vad bandet på scenen heter. Tror inte de vet vem Clarence White var. Inte ens vet vem Roger McGuinn är. Kan de nämna två Byrds-låtar? Eller en enda?
Jag vet! Mycket väl! Jag vet även att jag åter igen är en i en minoritet. Jag vet också att jag för allt i världen inte skulle byta!
Gitarrskivor kan vara väldigt tråkiga... och även alldeles fantastiskt underbara! Jimmy Robinson lirar akustisk gitarr och hans nya "Guitarworks" är kanske inte underbar, men en riktigt trevlig bekantskap.
Visst snuddar det vid att vara uppvisning här och var, men det finns så mycket känsla och en sådan bredd att jag kapitulerar. Det är dessutom svårt att inte gilla någon som sjunger så bra som Robinson faktiskt gör.
Mina favoritlåtar blir "Everything Must Go", om hur han kastar ut allting när kärleken kraschat, och "Hurt", en frustrerad bild av vad allt och man själv har blivit. Här finns också fler covers,
"Little Wing" och "Eight Miles High". Den första berör, men den senare tillför inget nytt.
Jimmy Robinson har ett ganska kraftigt anslag på gitarrren, jag kommer att tänka på Michael Hedges och Isaac Guillory. Den som är det minsta intresserad av gitarr-musik har här en pärla att plocka fram då inspirationen tryter.
Still I look for the beauty in songs to fill my head and lead me on... - Jackson Browne
Om musik
För honom är musiken en befriande kraft: den löser honom från ensamhet, instängdhet och biblioteksdamm, den öppnar portar i kroppen, genom vilka själen kan ta sig ut och förbrödra sig. - Milan Kundera
What's the use of singing words if they don't mean anything...? - Sandy Denny
