A need you never get used to

It's a need you never get used to,
so fierce and so confused
It's a loss you never get over
the first time you lose

Det är underligt hur uppiggande melankolisk musik verkligen kan vara när man är så vidrigt trött efter en intensiv tema-vecka på jobbet. Det kanske är jag som är "sick", men den tillför energi i form av förståelse, närvaro och gemenskap. Tillför glädje i form av sammanhang, tillhörighet och ödmjukhet.

Nu är det inte alls så illa, om någon tror det, det är bara livet som törnar till en när svängningarna mellan ytterligheterna växlar för fort och okontrollerat. Ibland kan man önska sig en lite halvlugn och mellangrå dag utan några överraskningar, men om det blir för ofta så blir det ju så trist att man börjar längta efter berg-och-dal-banan igen....

Mary Chapin Carpenter sa nån gång om sin huvudvärk: "I'd rather not be able to form a sentence than having a headache!" Ironi, eller ...?

Hur som helst, idag passar hennes långsamma och melankoliska "Come On, Come On" ypperligt och denna live-version från The Wolf Trap 1995 är därutöver så vacker och med ett gitarrspel som isar itu all min trötthet och vips känner jag mig bättre till mods.


Melankoli som är äkta och känslig invaderar dina tankar, helar och ger dig en försiktig tillförsikt...

Lite nytt med Sarah och Al

Kan inte låta bli att ta med lite mer nytt med Sarah Howells, denna gång med Al Lewis.
En enkel cover... men så förtjusande att jag faller pladask. Vilka stämmor och vilken känsla...



Sarah har skaffat en ny webcam så nu lär det dyka upp en del nytt... Senaste veckan har hon också lagt ut:
Communication - en cover från The Cardigans - oj, helt omöjligt att motså!

och för några timmar sedan:
New song by Paper Aeroplanes - inte helt "klar", men väldigt bra redan...

Glöm inte heller bort länkarna från förra inägget!

Det är inte var dag du får höra en blivande stjärna bjuda på hemmagjorda inspelningar...

Sarah Howells på väg...

Förra året förutspådde jag att Sarah Howells och hennes grupp Paper Aeroplanes skulle bli 2010 års stora genombrott. Nu har albumet "The Day We Ran Into The Sea" släppts för nerladdning hos de stora bolagen och EP:n "Lifelight" var först att få ordentlig distribution. Sarah och Richard har turnerat flitigt med Paper Aeroplanes, blivit spelade i radion och i juni blir det framträdande hos Bob Harris i BBC Radio 2.
Sen sätter det väl fart ordentligt!

Hennes andra projekt med Al Lewis fortsätter också och i januari spelades flera låtar in för ett blivande album med arbetsnamnet "In the Wake".

Sarahs röst fanns också med 2008 på Trance-hiten "Out of the Sky" med Lange. För några dagar sen lade Sarah ut en alldeles bedårande akustisk version av "Out of the Sky":


Fler videor:
"No-one's gonna love you" - Band of Horses cover och Sarah i en blus som får mig svag i knäna.
"Take It Easy" - Paper Aeroplanes mest uppskattade låt i en ny akustisk version av Sarah.
"Lifelight" - Officiell video, enkel, men so what?
"Freewheel" - Live från The Boardwalk februari 2010.
Langes version av "Out of the Sky" - en av otaliga olika mixningar.

Länkar:
Paper Aeroplanes My Space-sida - Ständigt rykande aktuell sida.
Al Lewis & Sarah Howells My Space-sida - Lite lugnare men ack så bra!
Sarah Howells My Space-sida - med en del andra låtar från andra projekt.

Sarah har dessutom Facebook (med snabba uppdateringar om allt som händer), Twitter, Google-grupp och allt möjligt. Snart behöver hon nog inte längre jobba halvtid som servitris...

Den omedvetna blåsippan

I min skogsbacke har det den senaste veckan börjat komma upp årets första blåsippor.

Om nå'n vecka är det som ett blått hav... Lika fantastiskt varje år!

Blåsippan vet ingenting om:

- att jag börjar jobba igen i morgon...

- att det är ganska kaotiskt på jobbet just nu...

- att jag inte hinner med allt och har mycket att jobba i kapp...

- det är lätt att bli stressad bara att tänka på allt man inte hinner...

- att jag fortfarande har vidrigt ont i hälen och varje steg är en pina...

- att det första steget när jag suttit still ett tag är som ett spjut rakt upp i hälen...

- att det här är så tvära kast mellan glädje och frustration...

Det är allt bra tur att blåsippan är så korkad och omedveten!

Ibland tänker man för mycket (??)

Det finns stunder då min fantasi skenar iväg, bilder i mitt huvud dyker upp och invaderar allt fokus, tankar ockuperar varenda vrå i huvudet... Ibland tycker jag att det stör mig, alldeles för lite blir ju gjort...
Men oftast berikar de tillvaron, nästan som om det är svårt att skilja på verklighet och fantasi. Längtan fyller mina ådror, men inte alls av saknad, utan mer av känslan av tillit och rikedom, att inte ha någon eller något att längta efter vore ett vakuum, ett tomrum, en outhärdlig ensamhet...

Bruce Cockburn är en "vän" vars musik och texter ofta synliggör starka känslor:

In my heart there's a an image
Like looking through glass
Could be looking at me
Could be looking right past
I don't like it when
I can't tell which is true
But I wouldn't trade the world
For that picture of you

Länkar:
The Cockburn Project - kanske den mest omfattande hemsida som finns, innehåller allt du behöver veta

och mycket mer... Givetvis med alla låttexter, dessutom med kommentarer av Bruce själv.

The European Bruce Cockburn Home Page - Innehåller också en hel del om Cockburn.

Hälsporre och begränsad rörelse

Tänk vad en häl kan ställa till det! Har fått hälsporre och jag tar inte ett steg i onödan! Varje steg är som att kliva på ett spjut.... Inte kunde man tro att en häl skulle kunna få en att känna sig så liten...



Suzanne Vegas "Small Blue Thing" tröstar och värmer. Så olyckligt liten men så omskande vackert. En låt som förföljt mig i årtionden men fortfarande ingjuter förståelsen att allting inte kretsar kring mig, det finns människor och världar jag bara kan ana och aldrig kommer att besöka. Åtminstone inte så länge hälsporren satt mig i husarrest.