Jackson Brownes äldsta son Ethan "was found unresponsive in his home and has passed away.", rapporterade Jackson igår på facebook.
Det måste vara bland det värsta man kan uppleva. Ett barn ska aldrig dö före sina föräldrar.
Ethans mamma försvann när grabben var bara ett halvår och Jackson fick i stort själv uppfostra sin son. I en intervju för tidningen 'Route' 2021 bertättade Jackson om svårigheten att vara en bra förälder.
“It was my main focus. I only had two things that I hoped I could fit together: being a song-writer and a father. And I looked at it like this, if I have to only be a father, I hope I’ll know it, and just do that. But life’s not like that and you don’t get a notice in the mail saying you’re blowing it as a parent. You think you have the advice and the help you need, and sometimes you don’t, or you don’t heed it. The mistakes I’ve made as a parent are still with me. I think about them fairly often. It’s not that you’re not trying the whole time. It’s not that I wasn’t trying then. You’re just distracted by other things and some things don’t occur to you. Or maybe you ignore advice that you should have taken, because you’re overconfident.”
Idag lyssnar jag på "The Only Child", en av Jacksons allra starkaste sånger.
Kanadensiska Great Lake Swimmers har länge tillhört mina favoriter. De har gjort flera riktigt starka album och de är alltid bra när de spelar live. Gruppen har tagit det lungt ett tag, men på senare tid har det kommit en del nytt. Först ur var singeln "One More Dance Around the Sun", som kom i somras.
Sångaren Tony Dekker sjunger som vanligt suveränt och hans ljusa sång är ett tydligt känne-tecken. Efter 20 år så kommer han forfarande fram med nya låtar som känns angelägna. Man vet vad man får med Great Lake Swimmers, men det är sällan man blir besviken.
"One More Dance Around the Sun" handlar om hur tiden går medan vi cirklar runt i någ0t välbekant, men hur detta också kan leda oss mot nya upplevelser.
Han har gjort mer än 60 solo LP/CD och minst lika många i grupper som Fairport Convention, Plainsong och Matthews Southern Comfort. Han har en av de absolut främsta rösterna. Skriver fantastiska sånger. Ändå så har han bara ett fåtal hits och många har inte ens hört talas om honom. Iain Matthews.
Han gav ut sin självbiografi för några år sen och nu har det kommit en ny bok där vänner och kollegor m.fl. berättar om sina möten med denne sympatiska artist. Jag är stolt att vara med och har skrivit ett kapitel om Iain.
Ted Ström har alltid känts som en ärlig iakttagare och skildrade folket utan att försköna. Hans sång "Vintersaga" är hans mest kända låt, men det finns många klasslåtar på hans skivor och det hann bli ganska många genom åren.
Ted Ström gick bort nu i helgen, 80 år gammal. Jag plockar fram "1000 & Ett Liv" från 1992, en skiva som det är lätt att bli förtjust i.
"Ett Liv" är en typisk Ted Ström-låt och kanske hans allra bästa. Den är nästan som en fortsättning på "Vintersaga".
Vila i frid, Ted och tack för all härlig musik. "Från Skagen" värmer gott i kväll.
Jag fortsätter ihärdigt med mitt manus till min bok... Det tar tid och kraft, men är också så roligt... Det är som att se tillbaka, minnas och förundras...
Passande trillar jag då över "These Days" med The Brothers Comatose och AJ Lee. Gripande vackert. Tänk att Jackson Browne akrev denna låt då han var 16 år...!
För ett par veckor sedan så inträffade "Lilla Julafton". Då gjorde nämligen Neil Young hela sitt "Archives III" tillgängligt på Spotify. 17 CD-skivor med mer än 14 timmars musik och endast en del tidigare utgivet.
Visst, hela härligheten kom ut förra hösten, men det kändes tufft att betala drygt 3000 kr, så hitills har man fått nöja sig med en samling av det outgivna.
Det slår mig direkt vilken otrolig låtskrivare Neil Young verkligen är, eller var, det mesta och bästa har några år på nacken. Men det finns ju mängder av outgivet material...
Höjdpunkter här är solo-konserten från The Boardig House 1978, som är absolut fantastisk och skivan med Nicolette Larsson från 1977 är också mycket bra.
Totalt 198 låtar, varav 15 helt nya och 121 i annorlunda, tidigare outgivna, versioner, de flesta av dessa är live-inspelningar.
Sister Speak är artistnamnet för Sherri Anne Nyberg och hon har rötter både från Canada och Sverige. Hon har redan fyra album bakom sig.
Det var lustigt att jag råkade ladda CD-växlaren med några av Catherine MacLellans första skivor och när jag började lyssna på Sister Speak trodde jag först att det var Catherine som sjöng. Det är något med deras dialekt eller tonfall som gör att de påminner om varann. Och det här är bra, riktigt bra...!
Just nu hinner jag inte med allt jag vill lyssna mer på. Det kan man väl kalla ett "lyx-problem"...
Fia Ekberg - "Fågeln du broderade blå", Kaka Records 2025
Jag har länge gillat Fia Ekberg. Hon gör små tänkvärda sånger om vardagens betänkligheter och efter ett tag känns dessa sånger fullständigt självklara.
Fias nya skiva behandlar i stort alla tänkbara problem och det känns först lite tungt, som ett långt terapi-möte. Det är inte dåligt, tvärtom, men det blir blir lite väl tungt. -
Men så händer något i de två sista låtarna,"Sen i maj är du en sån som badar" och "Jag Finns". Två lite mer positiva låtar att älska.
Sammanfattat en tung men varm skiva med några suveräna sånger. En dag kommer hon göra en helt oförglömlig skiva.
Deep Dark Woods + Erin Rae - Kulturhuset, Stockholm, 2025-09-19
Jag missade stor del av Erin Rae's inledande halvtimme. Deep Dark Woods kompade henne förtjänstfullt. Det ar trevligt, men det vore orättvist att säga mer då jag inte hört henne förut.
Efter en kort paus var rollerna ombytta. Deep Dark Woods tog ut svängarna mer och Erin hamnade i skymundan. Efter ett tag började Ryan Boldt bli varm i kläderna. Han sjunger så himla bra och spelar gitarr känsligt och med överraskande svängningar. Mot slutet har låtarna blivit längre och det är riktigt bra, minst sagt. När "Banks of Leopold Canal" kommer drömmer jag mig bort och musiken flödar helt i nuet.
Jag har hittat en riktig pärla: När Deep Dark Woods gör Neil Young's ganska okända "Red Sky" är de sensationellt suggestiva och bättre kan det knappt bli. De spelade inte den, men den visar vilka höjder de kan nå:
Englands främsta kontrabas-spelare Danny Thompson har lämnat jordelivet, men hans spel kommer att leva kvar. Förutom spel i den legendariska gruppen Pentangle, där han tillsammans med gitarristerna Bert Jansch och John Renbourn skapade en alldeles egen variant av folkmusik kryddat med jazz och mycket annat, så är det otaliga spelningar med t.ex. Richard Thompson (inte släkt) som Danny berikade med sitt känsliga och karakteristiska spel.
Jag har många skivor som inte vore de favoriter de är utan Dannys basgångar: John Martyn, Magna Carta, Peter Gabriel, Christine Collister, Loreena McKennitt, Ralph McTell, Nick Drake, Loudon Wainwright III, Incredible String Band... Listan skulle bli väldigt lång.
På 80-talet hade Danny Thompsonm sitt eget band och gav ut soloskivor och "Whatever" fick mig att lyssna på ovanligt jazziga tongångar.
Jag såg Danny spela med Richard Thompson i Stockholm och de två förstod varann så väl att det blev en delikat mix av två musiker som verkligen kunde spela men också förstod värdet av att lyssna in varandra.
Jackson Browne, Steve Martin & Alison Brown - "Dear Time"
Okej, det är inte hans komposition (men låter som om det kunde vara det), men det är nytt och det är bra. Riktigt bra.
"Safe, Sensible and Sane" heter en ny skiva med Alison Brown och Steve Martin. Som gäst sjunger Jackson Browne, med visst stöd av gamle kompisen Jeff Hanna från Nitty Gritty Dirt Band, "Dear Time" och det passar perfekt. En riktig klasslåt...!
Hey time
Accepting of each other
Hold off on that buzzer
For just a little while
- Alison Brown, Steve Martin
Fou Parle - "Grå Själars Stad" - Paraply Records 2025
Fou Parles debutskiva från 2022 var huvudsakligen ett solo-projekt av f.d. punkaren Mikael R. Karlsson. Det var rejält "klös" i musiken och stämde bra med den mörka stämningen i texterna. En riktigt bra och angelägen skiva.
Sedan dss har Fou Parle utvecklats till ett band med 5 medlemmar. Förutom Mikael R. Karlsson, med sin engagerade sång och fyndiga låtar, har Thomas Edelgård (keyboards), Tonni Jändel (congas), Henrik Virta (trumpet, med mera) samt Magdalena Jändel (flöjt och sång) tillkommit. Magdalena sjunger oftast tillsammans med Mikael och hon gör det helt suveränt och det lyfter sångerna flera nivåer.
Det är egentligen dumt att lyfta fram några speciella låtar när alla är så här bra och angelägna. Men jsg vill ändå nämna de finstämda "Nattfjäril" och "Underbar": "Kyrkogårdsblues" (Ett slags titellåt?) är tyngre och mer bluesig och "Staffan Strul" har en talande slutsats. "Spring Johnny" har ett härligt drag.
Det dolda extraspåret "Susanna" griper tag om mig och är nog min favorit, just nu i alla fall.
På Hemifråns hemsida beskrivs gruppens musik så här: "Ta en sked av gammal svensk progg. Blanda in lite americana-twang. Tillsätt en nypa punk-poesi och toppa med några kryddiga droppar av kubansk salsa, och voilà, du har Fou Parle!"
Still I look for the beauty in songs to fill my head and lead me on... - Jackson Browne
Om musik
För honom är musiken en befriande kraft: den löser honom från ensamhet, instängdhet och biblioteksdamm, den öppnar portar i kroppen, genom vilka själen kan ta sig ut och förbrödra sig. - Milan Kundera
What's the use of singing words if they don't mean anything...? - Sandy Denny
