När jag såg Sarah Jarosz med band i Manchester 2023 var det nog en av de bästa konserter jag upplevt. Jag skrev så här på bloggen: Varje ton fylldes av känsla, musikalitet, närvaro, inspiration, glädje och kärlek. Ovationerna från publiken var storartade och både de på scenen och de stående nedanför kommer säkerligen att minnas denna kväll. Jag kommer det definitivt. Läs hela inlägget: Sarah Jarosz - Den bästa konserten...?
När så den nya skivan släpptes några månader senare så skrev jag:
Plötsligt händer det något när man lyssnar och nya dimensioner växer fram, insikter dyker upp från ingenstans och så är man behagligt omsluten av en ödmjuk värmande helhet. Härliga musikaliska stämningar förstärker alla intryck och du blir indragen i en nästan förförisk liten utflykt.
Show of Hands har alltså splittrats efter 38 år tillsammans och de kommer att vara saknade i folkmusikkretsar. Både Steve Knightley och Phil Beer lär dock fortsätta i någon form. Steve har redan släppt sin första soloskiva efter uppbrottet, men det är ändå långt ifrån hans första. Det finns redan 7-8 st, som släppts parallellt med gruppens skivor. Det finns även några andra duo- och trio-skivor. Det mesta är sig likt: Högkvalitativa låtar, tydliga melodier och så denna varma röst...! Givetvis en mycket bra skiva. Jag funderade länge på att sätta denna utgåva främst.
5. Carla Torgerson - "Beckonings"
Carla var under många år en av de två frontfigurerna i Walkabouts, och till slut fick hon klar sin andra solo-platta, efter en hel del trassel och sjukdomar. Carlas härliga röst kännns igen och det här är riktigt bra. Carla Torgerson har en röst som berör mig direkt, en av de absolut bästa rösterna jag hört. Det finns ett mörkt djup i hennes stämma, men öckså en sensuell beröring som attraherar varenda liten del av mig. Läs hela min recension här!
6. David Gilmour - "Luck and Strange"
Sångaren/gitarristen i Pink Floyd blir snart 79 år och har sagt om sin nya skiva att det nog är den bästa han gjort. Det är det givetvis inte, men "Luck And Strange" imponerar ändå. Gilmour kan fortfarande få fram ett gitarrsolo som sitter exakt som det ska. Trevligt och sympatiskt!
7. T Bone Burnett - "The Other Side"
Demonproducenten med den karakteristiska rösten har oftast två typer av sånger: De stökigt experimentella och de avskalade. Jag gillar framför allt de senare, ofta akustiska versioner som framhäver hans starka röst. Låtarna på nya akivan är både avskalade och lite experimentella. Det går långsamt men det finns vinster för den som har tålamod att lyssna in sig.
8. Josienne Clarke - "Parethesis, I"
Josienne fortsätter med samma fascinerande trollspö som på förra årets "Onliness" och skapar musik som kryper in under skinnet på dig. Du blir belönad om du ger henne lite tid...!
9. Malin Berglund - "Törnrosa"
Malin lämnade jordelivet snabbt och alldeles för tidigt och hann inte slutföra denna, hennes andra fullängds-skiva. Men hennes bassist och side-kick Anders Forsslund såg till att skivan blev klar och utgiven. En mogen tjej med en speciell förmåga att sätta fingret precis på det hon ville säga. Du kan läsa mer här: Malin Berglunds andra skiva - trots allt...
Det var svårt att utesluta en av dessa två, så de får dela på 10:e platsen: 10. Christy Moore - "A Terrible Beauty"
Man vet vad man får när Christy Moore gör en ny skiva. Starka sånger med angeläget budskap, avskalat komp och en röst som slår det mesta.
Min recension finns här: Christy Moore lika angelägen igen.
10. Dawes - "Oh Brother"
Här är det raka motsatsen. När gruppen nu tappat både bassist och keyboardist så fortsätter bröderna Taylor och Griffin Goldsmith som en duo och de har säkert lekt fram en hel del av arrangemangen i studion. Det finns här många små läckra gitarr-instick, kluriga intron och Griffins trummande visar nya dimensioner. Stämsången är som vanligt exceptionellt tilltalande. De ser själva nya Dawes som "en ny fas". Min recension: Dawes nya lite annorlunda.
Årets saamlingsbox: Neil Young - "The Archives III"
Neil Young tycks ha en jättestor guldgruva av gamla outgivna inspelningar att gräva ur. Frågan är bara om du är bereddd att betala drygt 300 kronor4 för det hela. Visst fins det en hel del outgivet och speciellt en hel live-skiva tillsammans med Nicolette Larson, den absolut bästa bakgrundssångaren enligt Young, är oerhört spännande.
Årets live-skiva: Thea Gilmore - "Can you hear the ghosts sing?"
En ruskigt bra live-utgåva av Thea Gilmore. Finns endast utgiven för att säljas på konserter och till hennes "patrions". Thea övertygar och blir bara bättre ocjh bättre...
PS: Just när jag skriver detta fär jag reda på att Dawes drabbats hårt av eldarna i Los Angeles. Griffin har förlorat sitt hem, likaså fd bassisten Wyler, bandets studio med utrustning och alla minnen är borta. Mitt i denna röra väntar Griffin sitt första barn vilken dag som helst. Jag lider med dem och hoppas allt löser sig på något sätt...!
När jag ska välja ut förra årets bästa skivor så upptäcker jag att flera av de jag kommer på faktiskt har ett eller flera år på nacken. Så här är några kanonbra skivor som jag upptäckte 2024, men det var lite för sent för att komma med på 2024 års lista. Men jag ville gärna ha med dem, så jag hittade på en ny kategori...
Down Like Silver - "First Light" 2022
Denna duo består av Caitlin Canty och Peter Bradley Adams och det verkar som att de bara ibland gör musik tillsammans. Men det är bra, mycket bra....! Det är sparsmakat, lågmält och intensivt, sensuellt och ödsligt. Jag blir helt salig och lyssnar om och om igen. Fascinerande...!
Josienne Clarke - "Onliness" 2023
Josienne gav ut en fin egen skiva innan hon gjorde flera riktigt bra skivor med gitarristen Ben Walker. Sedan irrade hon något när hon sökte en väg att fortsätta sin musikaliska resa. Men när hon förra året gjorde nyinspelningar av ett urval av sina låtar så blev det väldigt harmoniskt och allt blev mycket intressantare igen. Musik som håller dig i handen när du behöver det.
Phil Lesh & Friends - "There And Back Again" 2002
Det här är en 23 år gammal skiva, men det krävdes att Phil Lesh dog för att jag skulle upptäcka den. "There and Back Again" är en imponerande samling sånger där Warren Haynes med sång, gitarr och låtar sitter i förarsätet och imponerar stort och känsligt. Jag lyssnar just nu mycket på Warren Haynes och det här är en absolut favorit.
Slowman - "En Romantisk Idiot" 2019
Jag skrev en positiv recension här på bloggen redan i december 2019. Men först förra året fick jag klart för mig hur bra den här skivan faktiskt är. Riktigt bra låtar, snitsigt gitarrspel, fina och varierade arrangemang, sympatiska texter och en röst som känns uppriktig och angelägen. Nytt album, "The Invisible Son", är på gång.
Till slut en av de bästa (för mig) nya låtarna jag hörde förra året. Anders F Rönnblom -"Historien" 2018
Bättre blir det inte. Suggestivt och envist kämpande sig framåt. Peter R Ericson klämmer fram ett solo David Gilmour hade varit stolt över. Det fanns en gång en tid... men har står tiden nästan stilla...! Expressivt. Eftertänksamt. Sökande. Helande. Inget annat än enastående...! Det ska bli intressant att följa Anders F:s nya stora skivprojekt.
Bra musik är tidlös...! Fast det visste jag ju tidigare, men jag blev ändå påmind om det flera gånger förra året.
När Sandy Denny var 19 år satt hon hemma och skrev den här sången och spelade in den. Att någon skulle fascineras av det hon just skapat hade hon säkert inte ens en tanke på...
Sandy
Sånger som berörde på djupet
Gnistrande av musikalitet,
känsla och inlevelse
Lyriskt instinktivt träffsäker,
klarsynt och ödmjuk
Sandy
En röst utöver alla nivåer av gehör och frasering
En inlevelse och en sårbarhet
som berör lika mycket än idag
eller kanske ännu mer
-ArT 2009/2012
2025 kommer inte att bli bättre av sig själv
utan för att du och jag bestämmer oss för det.
Vi måste alla dra vårt strå till stacken.
Skjuta rädsla och hat åt sidan,
Envist fortsätta tro på positiva förändringar...
- ArT 2025-01-01
Det är inte lätt i en värld där egofixerade Kristersson sitter som en nutida Joakim von Anka och räknar sina pengar, och delar makten med galningar som Putin och Trump, samt
de avtrubbade, hämndlystna ledarna i Mellanöstern...
Det är inte lätt, men just därför måste vi envist lyfta fram alla alternativa, positiva och mer utvecklande framsteg.
Det är nu snart 49 år sedan Murray McLauchlan skrev om hur det blivit svårare och svårare att existera. Gene Marynecs gitarr ylade och jag anammade då helt budskapet. Den här sången drog i väg med mig till en värld där allt vsr möjligt. Något tuktade står han och jag fortfarande kvar och väntar...
I can see it like it was yesterday
They said you could change the world
But they didn't say how
I was young and strong
But it's gettin' harder to get along
- Murray McLauchlan
Hmmm.. Egoism Rädsla Kalhyggen
Ytlighet Konsumtion Korruption Ännu mer rädsla Lägg dig inte i... Fortsatt krigande Israel Putin Trump återvald Hamas SD i maktens korridorer Ebba von Busch Kristersson lägger ner allt vettigt Kultur utan stöd Höjda avgifter för de som går på knäna Säsongsinfluensa Kalhyggen Nerdragningar inom vården Större och större klyftor Lägre skatter för de rikaste Sämre högkostnadsskydd för alla mediciner Skogsskövlingar Kärnkraft (Hur i hela friden tänker de då?) Skyddad skog skövlas Skogsstyrelsen gör inget som de borde Miljökontoret skyller ifrån sig Sprängningar Hot och tystnad Våld Kalhyggen Tatueringar på varenda människa Vildsvin Misstänksamhet Individen framför allt Fler kalhyggen Plastikoperationer Rör mig inte! Skjutningar Värmerekord Ännu fler kalhyggen
Allt tycks bara bli sämre...
Tack högre makter för musiken. Tack för de vänner som faktiskt finns där och tycker om mig.
Och tack för Jackson Browne...
Dags att utse årets bästa skiva och årets bästa låt. Jag är helt enkelt inte klar, så ni får hålla er tlll tåls några dagar...
En av årets låtar får ni så länge: "Mona-Lisa" av och med Marketa Irglova.
Denna fascinerande kvinna skriver låtar på sitt eget sätt med oväntade svängningar och med en sjusärdeles känsla.
Njut och följ med i Marketas reflektioner kring kvinnnors situation i dagens samhälle.
Det har snart gått 6 år sedan Magnus Lindberg lämnade oss. Vi är många som saknar honom.
Han var en särling inom svenskt musikliv och han levde oberäkneligt och tog nog ut svängarna. Men mitt i detta fanns en uppriktig ärlighet, en äkthet och en förmåga att skriva både personligt och ändå kände man lätt igen sig i hans musik och hans texter.
Han växte upp på landet i Näshulta, utanför Eskilstuna, på andra sidan sjön där jag bor sedan snart 34 år. Jag tror dock att storstadslivet i Stockholm påverkade hans skrivande mer.
Jag hade lite svårt att välja låt med Magnus. Hade bestämt mig för något från hans sista skiva, den fantastiska "Magnus Lindbergs Skörd", men jag valde till slut jullåten "Snön den faller vit". Det är ju trots allt jul...
Det finns "små" låtar som det kan gå lång tid innan man upptäcker dem, ofta instoppade mellan några andra låtar som kräver mer uppmärksamhet. Men efter det att du funnit dem, lyser de som en extra stjärna och de blir älskade för vad de är.
En sån låt är "Northern Winds" från Basse Wickmans första LP. en helt suverän låt på alla sätt och vis. Ta dig tid och njut...!
Doug Morter har en speciell ton i sin gitarr och en vänlig klang i sin sång, en röst som kan kännas så trevlig och varm, men i nästa stund blir övertygande kraftfull då han tar i lite...
Han har med sin röst och sin gitarr berikat grupper som Magna Carta, Albion Band, Richard Digance Band, Hunter Muskett, The Backroom Boys, samt åtskilliga fler. Han har också haft en duo med gitarristen Jerry
Donahue, mest känd som flyhänt gitarrist i Fairport Convention och Fotheringay.
Jag fullkomligt älskar den här låten, fast jag egentligen tycker att uttrycket ”Ha en bra dag” känns så ytligt och påklistrat. Men värmen i Doug Morters röst har fått mig att omvärdera det.
Tänk vilken kraft det finns i musik som uppstår för att någon känner något så starkt att han vill förmedla det till alla han möter.
För tre år sedan så blev jag farfar. Att bli förälder är väl den största förändringen i livet, att bli farfar är inte så långt ifrån. En slags bekräftelse på att man lever vidare...
Thea Gilmore gav för 22 år sen ut en skiva med enbart covers, "Loft Music". Hon gjorde även en TV-show för "Under The Apple tree" 2014 och Guns´n´Roses gamla "Sweet Child of Mine" här ovanför är därifrån.
Snart släpper hon ännu en samling covers, med den fyndiga titeln "These Quiet Friends". En första singel kom nu i dagarna och det är just "Sweet Child of Mine", i en ny suverän version.
I dessa tider med ständiga konflikter och onödiga krig så finns det ändå en del betraktelser som skänker lite hopp. Så fort vi delar upp oss i "vi och "dom" så skapar vi problem och vi försvårar varje form av möjligt samförstånd.
Kan det möjligtvis vara så att det finns starka krafter som vinner på att hålla oss separerade från varandra...?
Turn off the TV, listen to the wind
Over and over and over again
Clear your head, measure your words
It ain't Us & Them, it's just one world
All one world, all one world
- Doug Ingoldsby & Eugene Ruffalo
Morgan Storm är en ny bekantskap för mig, men hans musik får mig att tänka på Perssons Pack och Traste Lindén. Det är rejält drag och det är refränger som man vill sjunga med i.
Som det står på Hemifråns hemsida: "Sånger om längtan, drömmar, kärlek och om att (inte) passa in i ett vardagligt nio-till-fem-liv." Texterna förmedlar ett utanförskap och det är lätt att attraheras av det hela.
Skivan avslutas med en cover på Magnus Lindbergs "I Väntan På Vadå?", och det känns som om Magnus själv stod i farstun...
Gruppen Ozark Mountain Daredevils gjorde på 70-talet oftast lågmäld och välstämd country-rock och det fanns även inslag av rock, bluegrass och pop. I sina bästa stunder gjorde de härligt mysig musik och här är en favorit från deras andra skiva:
Seems like everyone is out lookin' for the sun
Singin' rain and pain on he who hesitates
But it'll shine when it shines
You might think I'm wastin' time
But I'm just a good ol' boy that's learned to wait
- John Dillon / Steve Cash
Still I look for the beauty in songs to fill my head and lead me on... - Jackson Browne
Om musik
För honom är musiken en befriande kraft: den löser honom från ensamhet, instängdhet och biblioteksdamm, den öppnar portar i kroppen, genom vilka själen kan ta sig ut och förbrödra sig. - Milan Kundera
What's the use of singing words if they don't mean anything...? - Sandy Denny
