Det är först svårt att tro att det är en svensk man som levererar americana så det skiner "Wow" när jag lyssnar på nya EP:n "Don't You Ever change", som släpps den 23 januari. Jodå, det är Stefan Leoson som ligger bakom detta projekt.
Jag blir ännu mer förvånad när jag får reda på att han spelar nästan alla instrument, utom trummor, själv. Det låter ju verkligen som en grupp som får till det vid första tagningen. Jag är mycket imponerad att han lyckats så här bra att skapa engagerad americana, det lovar gott inför framtiden.
Han spelar gitarr och det hörs hur mycket han älskar detta instrument och därtill så sjunger han så där inspirerat och med en attityd att "lyssna nu, jag sjunger bara det här en gång".
Snygga låtar, fina arrangemang, mycket bra sång och vettiga texter. Det är dock där min enda invändning ligger. Stefan Leoson har ett så gott handlag med ord och meningar att det blir lite fel när han sjunger "fuck you" gång på gång på nya singeln "You and your friends". Jag är inte emot användandet av starka uttryck vid behov, men jag tror att han kunnat säga detta mer effektfullt på ett annat sätt.
Men det gör inte så mycket. I övrigt bara superlativa omdömen rakt över. Härligt...!
Faktum: Jag har fyllt 70 år... Jag säger som Neil Young: - Det där är ingenting jag kan göra något åt...!
Därtill finns det gott om 70-åringar i full aktivitet. Duon Show of Hands kastade in handduken för drygt ett år sen. Steve Knightley är 72 och Phil Beer 73. Båda är mer aktiva än någonsin.
Steve Knightley gav förra året ut "Positively Folk Street" med tolkningar av Bob Dylan och Martin Carthy. Kvalitet och känsla rakt igenom. Här kan du lyssna: Positively Folk Street.
Steve Knightley är ju även en mycket duktig låtskrivare och fick t.ex. BBC's pris "Songwriter of the Nineties".
Hans soloskiva "Track of Words" tillhör mina absoluta favoriter. Här ovan är "Rush of Blood", en oerhört stark bekännelse. Hela albumet är gripande. Hans övriga soloskivor och det han gjorde med "Show of Hands" är också verkligen att rekommendera.
Jag måste också ta med "The Man I Was" från 2009, en av de starkaste sånger jag hört. Det är inte många som skulle våga ge ut en sådan bekännelse.
Steve Knightley är bland de allra bästa. Så må han vara 72 år... Inte ett ord om ålder tack...!
Thea Gilmore har haft ett innehållsrikt år: Nytt album, 7 CD-box, 2 turnéer och nu kommer en singel, en nyårslåt som skänker lugn och hopp inför det nya året.
Vad passar då bättre än Anders F's julfilm från 1984...?
Anders F Rönnblom har länge hållit på med sitt stora projekt, "En Saga För Människorna i Det 21:a Århundradet", som han tror kan bli det bästa han gjort...
Det finns alltså klara orsaker att se fram emot det nya året.
Jag kämpar på med min bok, vill att det ska bli bra, men det går mer och mer långsamt för en gammal man... Men snart så passerar jag deadline och då kommer det lite mer på bloggen, hoppas jag.
En skiva som blivit bortglömd (inte här, men i media...) är Christine Hellqvists fina "År" med 12 låtar, en för varje månad. Så nu tar vi igen det och börjar med "December":
Lågmält, men med hög kvalitet....! Det är omöjligt att inte uppskatta så här sympatisk musik...
Varför så få inlägg...? Jo, jag håller alltså på med mitt livs stora projekt: En egen bok ska ges ut...! Det är ett större jobb än jag inbillade mig. Det tar tid och kraft. 200 sidor ska skrivas och sammanställas.
Just nu är huvudet fullt med texter, ofta i diktform, foton och layout ....
Jag undrar vad som hände Ethan Browne? Men det har inte sipprat ut så mycket, och det visar ju en ovanlig respekt för de närstående, men detta var lite av intresse:
Som sagt, en förälder ska aldrig behöva uppleva att ett barn går bort...
Jackson Brownes äldsta son Ethan "was found unresponsive in his home and has passed away.", rapporterade Jackson igår på facebook.
Det måste vara bland det värsta man kan uppleva. Ett barn ska aldrig dö före sina föräldrar.
Ethans mamma försvann när grabben var bara ett halvår och Jackson fick i stort själv uppfostra sin son. I en intervju för tidningen 'Route' 2021 berättade Jackson om svårigheten att vara en bra förälder.
“It was my main focus. I only had two things that I hoped I could fit together: being a song-writer and a father. And I looked at it like this, if I have to only be a father, I hope I’ll know it, and just do that. But life’s not like that and you don’t get a notice in the mail saying you’re blowing it as a parent. You think you have the advice and the help you need, and sometimes you don’t, or you don’t heed it. The mistakes I’ve made as a parent are still with me. I think about them fairly often. It’s not that you’re not trying the whole time. It’s not that I wasn’t trying then. You’re just distracted by other things and some things don’t occur to you. Or maybe you ignore advice that you should have taken, because you’re overconfident.”
Idag lyssnar jag på "The Only Child", en av Jacksons allra starkaste sånger.
Kanadensiska Great Lake Swimmers har länge tillhört mina favoriter. De har gjort flera riktigt starka album och de är alltid bra när de spelar live. Gruppen har tagit det lungt ett tag, men på senare tid har det kommit en del nytt. Först ur var singeln "One More Dance Around the Sun", som kom i somras.
Sångaren Tony Dekker sjunger som vanligt suveränt och hans ljusa sång är ett tydligt känne-tecken. Efter 20 år så kommer han forfarande fram med nya låtar som känns angelägna. Man vet vad man får med Great Lake Swimmers, men det är sällan man blir besviken.
"One More Dance Around the Sun" handlar om hur tiden går medan vi cirklar runt i någ0t välbekant, men hur detta också kan leda oss mot nya upplevelser.
Han har gjort mer än 60 solo LP/CD och minst lika många i grupper som Fairport Convention, Plainsong och Matthews Southern Comfort. Han har en av de absolut främsta rösterna. Skriver fantastiska sånger. Ändå så har han bara ett fåtal hits och många har inte ens hört talas om honom. Iain Matthews.
Han gav ut sin självbiografi för några år sen och nu har det kommit en ny bok där vänner och kollegor m.fl. berättar om sina möten med denne sympatiska artist. Jag är stolt att vara med och har skrivit ett kapitel om Iain.
Ted Ström har alltid känts som en ärlig iakttagare och skildrade folket utan att försköna. Hans sång "Vintersaga" är hans mest kända låt, men det finns många klasslåtar på hans skivor och det hann bli ganska många genom åren.
Ted Ström gick bort nu i helgen, 80 år gammal. Jag plockar fram "1000 & Ett Liv" från 1992, en skiva som det är lätt att bli förtjust i.
"Ett Liv" är en typisk Ted Ström-låt och kanske hans allra bästa. Den är nästan som en fortsättning på "Vintersaga".
Vila i frid, Ted och tack för all härlig musik. "Från Skagen" värmer gott i kväll.
Jag fortsätter ihärdigt med mitt manus till min bok... Det tar tid och kraft, men är också så roligt... Det är som att se tillbaka, minnas och förundras...
Passande trillar jag då över "These Days" med The Brothers Comatose och AJ Lee. Gripande vackert. Tänk att Jackson Browne akrev denna låt då han var 16 år...!
Still I look for the beauty in songs to fill my head and lead me on... - Jackson Browne
Om musik
För honom är musiken en befriande kraft: den löser honom från ensamhet, instängdhet och biblioteksdamm, den öppnar portar i kroppen, genom vilka själen kan ta sig ut och förbrödra sig. - Milan Kundera
What's the use of singing words if they don't mean anything...? - Sandy Denny
