Tiden har ingen nåd. Den artist som jag under lång tid såg som prototypen för upppror, känsla och ovilja att foga sig, dvs. Neil Young, fyller idag 79 år.
Det var ett tag sen den gode Neil var riktigt het, men han har hållit upp intresset med alla gamla inspelningar som till slut givits ut ordentligt.
De flesta pratar om fantastska låtar som "Heart of Gold", "Harvest" och rockare som "Keep on Rockin In The Free World". Men varför pratar ingen om "Will To Love"...?
I november 2011 skrev jag:
Neil Young får ibland till det på sitt alldeles speciella sätt. Hans låt "Will To Love", inspelad hemma framför en öppen brasa med sprakande ved, är ett lågmält rop efter kärlek, en känslig längtan efter det som kan förnimmas, men kanske inte mer. Musikalsikt finns det inget som låter ens lite likt. För mig är denna låt en milstolpe i skiv-utgivningens historia, ett glödande känselspröt du antingen älskar eller inte lägger märke till. Denna låt med alla spänningar, mystiska ljud och inlevelserika nyanser tröstar mig i kväll...
Jag väntar med att skriva mer om Neil tills nästa år. I stället hänvisar jag till min genomgång av nästan hela hans karriär i juli 2019, med början här:
Neil Young och jag - del 1 - När jag förstod det magiska...
Vidare:
Neil Young och jag - del 2 - Besvikelser och min första konsert...
Neil Young och jag - del 3 - Energin flödar igen...
Neil Young och jag - del 4 - Berg och dalbana tills nu...
Så mycket fantastisk nusik att lyssna på...
Avslutar med "Thrasher" från boxen "Archives III":
tisdag 12 november 2024
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar