John David Souther kallades ofta "the 5th Eagle" då han hjälpte till att skriva flera av Eagles mest kända låtar: "The Sad Cafe", "Best of My Love", "Heartache Tonight", "New Kid in Town", "How Long", "Doolin-Dalton", m.fl. Han syntes även ofta som körsångare på gruppens skivor.
Han startade tillsammans med Glenn Frey duon "Longbranch Pennywhistle". På deras enda skiva från 1970 kan man ana en del idéer som senare Eagles förverkligade.
Han bodde ett tag ihop med Linda Ronstadt och han skrev bl.a. "Faithless Love och "Prisoner in Disguise" för henne. Två av hennes absolut bästa inspelningar.
1972 släpptes hans första solo-album, som bland annat innehöll den gripande "Jesus in 3/4 time" om frigörelsen från sin religiösa uppväxt. Två år senare startades Souther-Hillman-Furay Band med Chris Hillman från Byrds/Flying Burrito Brothers/Manassas och Richie Furay från Buffalo Springfield/Poco. Deras två skivor blev väldigt ojämna, men den andra innehöll Southers egen version av "Prisoner in Disguise", kanske hans allra finaste inspelning. Även "Mexico" visar hans tydliga förmåga att skriva medryckande alster i all enkelhet
Sedan följde flera solo-utgåvor av blandad kvalitet, ibland med långa uppehåll.
JD var även 1989 med och skrev Don Henleys fantastiska sång "The Heart of the Matter" till-sammans med Henley och Mike Campbell från Tom Petty's Heartbreakers.
Nästa vecka skulle han ut och turnera med sin gamla vän Karla Bonoff, men det blev det ju oväntat stopp för...
The Eagles skriver på sin hemsida: We have lost a brother, a friend and a brilliant collaborator, and the world has lost a great songwriter, a pioneer of the Southern California sound that emerged in the 1970s. J.D. Souther was smart, talented, well-read, and in possession of a wicked sense of humor. He loved a good meal, a good movie, and a good Martini … and he loved dogs, adopting many, over the course of his lifetime.”
Idag är det 50 år sedan tidernas bästa skiva gavs ut. Det bara är så.
Föga anade jag då, när jag för snart 50 år sen cyklade hem efter ett besök i en av Eskilstunas skivaffärer, att jag hade köpt två av de bästa skivorna någonsin: Jackson Brownes "Late For The Sky" och Gene Clarks "No Other".
Jag har skrivit förr om båda två. För två år sedan skrev jag så här om "Late For The Sky":
Den 13 september 1974 släpptes Jackson Browne's tredje LP, "Late For The Sky". En milstolpe i skivutgivningens historia. Åtta låtar i absolut världsklass. Varenda ton, alla textrader, varje inandning, allt känns så obeskrivligt självklart. Ett unikt mästerverk.
David Lindley spelar en framträdande roll med sitt spel på lap steel och fiol. Övriga i bandet, som spelade in hela skivan, var Doug Haywood på bas, Jai Winding på klaviaturer och Larry Zack bakom trummorna. På stämsång lånade man in bland annat Don Henley, JD Souther och Dan Fogelberg.
Någon gång ska jag försöka förklara den här skivans storhet. Men det blir svårt...
Jag har för länge sen insett att jag aldrig kommer att få uppleva något som är ens i närheten av det här igen.
PS: När det gäller "No Other" så släpptes den 11 dagar tidigare, men fick vänta lång tid innan den fick sitt välförtjänta erkännande och Gene Clark hann aldrig uppleva hur albumet prisades...
Carla Torgerson har en röst som berör mig direkt, en av de absolut bästa rösterna jag hört. Det finns ett mörkt djup i hennes stämma, men öckså en sensuell beröring som attraherar varenda liten del av mig.
Carla var under många år en av de två frontfigurerna i Walkabouts, en grupp som märkligt nog aldig fick det riktigt stora genombrottet, trots 14 studio-album och flera starka live-utgåvor.
Tillsammans med Chris Eckman hade hon förut även en akustisk variant av Walkabouts kallad Chris & Carla och de turnerade och gav konserter som många gånger var rent magiska. Flera av dessa går att ladda ner gratis här på nätet.
Carla har gett ut en solo-skiva för många år sedan, men hennes andra har blivit uppskjuten flera gånger, men nu finns den äntligen klar.
Det är tveklöst en stark skiva hon har gjort och den fortsätter att växa för varje lyssning. Först kommer fyra covers, av t.ex. Bruce Springsteen och Terry Lee Hale. Chris Eckman har gett henne den fina titellåten.
Carlas fem egna sånger kommer sist, men imponerar desto mer. "Amadeo", "Sunken Hearts" och It's Been A Great Show" är suveräna och alla kandidater till årets bästa sång.
Det är härligt att se Carla tillbaka och på nytt skapande musik. Och så den rösten...!
Still I look for the beauty in songs to fill my head and lead me on... - Jackson Browne
Om musik
För honom är musiken en befriande kraft: den löser honom från ensamhet, instängdhet och biblioteksdamm, den öppnar portar i kroppen, genom vilka själen kan ta sig ut och förbrödra sig. - Milan Kundera
What's the use of singing words if they don't mean anything...? - Sandy Denny
