West of Eden - mitt i turnén

West of Eden - Biografbarens källare, Eskilstuna 2024-10-31

Det är torsdag, sista dagen i mörkaste delen av oktober och West of Eden är mitt i turnén, förkylda och...

Det blir mycket prat av och med Martin Schaub, om misslyckade respektive lyckade spelningar, bl.a. en gång i Kalmar som enligt deras egen utsago gick "helt åt pipan". Men de påpekar att de är professionella och jodå, det blir en trevlig och medryckande kväll.

Framför allt så lyfte det efter paus. Låtar som "Read All About It", "Mudlarking" och den avslutande "We Will Never Be Afraid Again",
alla från senaste skivan "Whitechapel", samt "The Bee That Stung", där Jenny Schaub fick sjunga både sin och Kate Rusbys delar från "Songs From Twisting River", allt satt precis
där det skulle och publiken levde med.

Pär Öjerot, som var medlem i gruppen 2013-16, fick ikväll vikariera på gitarr och gjorde det klanderfritt. Lars Broman på fiol var som vanligt både på spelhumör och expressiv på scenen.

Som sagt, en trevlig kväll med ett band som tydligen, bortsett från den gången i Kalmar, håller en imponerande lägsta nivå och som trivs med att spela även när förutsättningarna kanske inte är optimala. Det blir bra ändå. Det kommer man långt med...!

Phil Lesh RIP

Phil Lesh var bassist. I Grateful Dead. Det kan ju inte alltid ha varit lätt att hänga med i Jerry Garcias påhitt eller när trummisarna Bill Kreutzman och Mickey Hart svävade ut i något oväntat. Men Phil var alltid så cool och det driv som Grateful Dead behövde för att rulla och få flyt.

Nu är han borta och en av musikvärldens trevligaste och mest originella entusiaster kommer att saknas.

"Box of Rain" från "American Beauty" var en av få låtar Phil Lesh sjöng huvudstämman på, och sång var väl inte hans starkaste sida. Men vilken bassist...!

Vilken ambassadör för att släppa fram andra musiker...! Phil Lesh's sidospår, ja, ett av dem, var gruppen "Phil Lesh & Friends. Deras "There and Back Again" från 2002 är en imponerande samling sånger där Warren Haynes med sång, gitarr och låtar sitter i förarsätet och imponerar stort och känsligt. Just en sån grej som Lesh gärna hjälpte till att lyfta fram. Lyssna på "Nor More Do I" eller på "Patchwork Quilt" och du förstår vad jag menar:



Phil Lesh's bas kunde smyga fram och den kunde få musiken att gunga.

Basse Wickman gör comeback

Det är nästan exakt 10 år sedan Basse Wickman stod på en scen och sjöng. Då bortser jag från att han blev uppkallad på scenen av Elliott Murphy ett par gånger. Vad vi har längtat...!

Innan dess hade han spelat en hel del akustiskt på Big Ben och därtill elektriskt som en del av Vagabond Ways, en svensk "supergrupp" som förutom Basse även innehöll Totte Bergström och Christer Jonasson. Gruppen liksom bara ebbade ut, trots riktigt fina konserter och en jättebra skiva.

Men nu är det dags igen och spel-schemat ser ut så här:
24/10 Kristianstad, Kulturkvarteret
25/10 Borås, Sagateatern
28/11 Gävle, Musikhuset
30/11 Örebro, Kulturbryggeriet


Kanske det är dags för Basse att nå ut ordentligt nu, i dessa tider då modern country-influerad musik tycks vara mer och mer uppskattad. Basse var på många sätt först i Sverige, men han doldes ofta i det stora utbudet av musik. Av hans engelskspråkiga skivor är "Sailing Down The Years" i en klass för sig. Hans breda musiksmak gjorde också¨att han kunde spela in låtar av Ian Matthews och Gene Clark, som blev minst lika starka som originalen. De två sånger han fick av Eric Andersen, "Irish Lace" och "Come Running Like A Friend", är två verkliga favoriter här hemma.

1987 kom hans första skiva med sång på svenska, "Gränsland". Ytterligare en dimension tillfördes hans skapande, det var som om han kom närmare mig som lyssnar... De tre skivor han släppte på svenska är tre skivor jag ständigt återvänder till och aldrig blir jag besviken...!

En duo-skiva med vännen Magnus Lindberg, den redan nämnda med Vagabond Ways och ett par samlingsskivor har också sett dagens ljus.

När han nu återvänder till scenen blir det dessutom med fullt band: Lena Rif, sång och slagverk, "Jake" Jan-Åke Svensson, gitarr, Örjan Hill, keyboards, Håkan Tollesson, bas, och Mattias Engström, trummor.



Vi ses i Örebro...!

Ytterst angelägen lägesrapport

Anders F Rönnblom - "Underground Vol.4 - När Floders Flöden Vänder"



Anders F Rönnblom tillhör våra mest produktiva musikskapare och det tycks finnas en aldrig sinande källa att ösa ur. Därtill har han ett stort behov att kommentera det han ser och blir frustrerad över.

Det kan ta tid att lyssna in sig på hans senaste projekt och den 4:e utgåvan i Underground-serien tog ovanligt mycket tid... Men när det väl föll på plats dyker guldkornen uop och saker och ting förefaller självklara.

Här finns en frustration som han tydlgen bara måste ha ur sig... Som en god vän som trycker dörrsingnalen upprepade gånger tills jag kommer ner och öppnar och han kan få berätta allt i ett puttrande flöde.

Att AFR omger sig med lyhörda musiker som kompletterar hans ljudmatta så förträffligt gör ju inte saken sämre.

Visst kan jag längta efter hans gamla melodier med svängiga riff och oväntade rytmer... Det kanske kommer på hans nästa skivprojekt, "En Saga för människorna i Det 21:a Århundradet". Ett projekt han själv känner stot entusiasm inför.

Fler än en kvarts miljon besökare...

Så har jag då upptäckt att bloggen passerat 1/4 miljon besökare...! Det är svindlande siffror.
Obegripligt, men fantastiskt kul...!

PS: Jackson Browne fyller 76 idag. Stort GRATTIS...!

Jackson Browne på Waterfront i Stockholm 2015. Det är hög tid för ännu en Europa-turné...!

Det vore väl också kul för Greg och Mai Leisz att återbesöka den stad där de träffades för allra första gången, i regnet på Stockholms gator, dagen innan konserten.

Ett ljus i oktober-mörkret...

Det är rätt många år sedan Christine Hellqvist gav ut sin förra skiva "Underverk", men i januari så kommer hennes nya "År", med en låt om varje månad.

Även denna gång har hon samarbetat med Simon Ljungman, som spelar gitarr, körar och har producerat. Ola Winkler på trummor och Göran Berg på mandolin finns också med.



En sång, "September", är redan släppt som singel och den är lika härlig som jag hade förväntat mig. Snyggt och fridfullt arrangerat, kloka funderingar framförda med Christines varma röst.

Förutom musik så skriver Christine även böcker och andra texter och även denna gång är det utlovat att skivsläppet ska innehålla en "skivbok". Spännande! Christine lyckas alltid locka fram det där "hoppfulla", det som viskar i mitt öra att "Det är ännu inte försent"...

Det är ännu inte helller för sent att upptäcka Christines musik.

Finns det sånger om allting...?

Så har då frysen pajat... Räckte det inte med en vattenskada på balkongen och en helvetes ryggsmärta...?

Plötsligt dyker tanken upp om det finns sånger skrivna om allting? Loudon Wainwright III och Randy Newman har ju definitivt dragit sitt strå till stacken, med kompositioner som innehåller massvis av udda händelser...

Men en frys som inte fungerar längre...? Jo, nästan i alla fall: Murray McLauchlan har ju gjort "How Many Times Can A Fridge Breakdown":



Nåja, det är ju bara världsligt, trots allt...