Ännu en gammal hjälte har lämnat oss: Kris Kristofferson har somnat in, 88 år gammal. Ärligt talat så är det ganska begränsat vad jag har lyssnat på Kristofferson.
"Me & Bobby McGee" är ju en av de verkligt stora låtarna: Absolut bästa versionen är Grateful Deads inspelning på "Skull & Roses" från 1971. Bob Weir sjunger så oerhört känsligt och Jerry Garcias gitarrsolo blöder.... Och så det intensiva "la-la-la" i moll mot slutet... Omöjligt att inte gunga med i svänget... Underbart...!
I'd trade all my tomorrows, for a single yesterday
Holding Bobby's body close to mine
Freedom's just another word for nothin' left to lose
Nothing ain't worth nothing, but it's free
- Kris Kristofferson
Jag vet att alla förknippar den sången med Janis Joplin och visst gjorde hon den bra, men för mig är Grateful Dead's version allra bäst.
En annan stor låt är "Sunday Morning Coming Down", den definitiva sången om en baksmälla, full av ensamhet och bedrövelse.
Ett album som jag lyssnat mycket på är den politiska "Third World Warrior", ett modigt album om USA:s krig i Nicaragua. Fullt med angelägna sånger som verkligen berör och som förtjänar mer uppmärksamhet.
We've seen the ones who killed the ones with vision
Cold-blooded murder right before your eyes
Today they hold the power and the money and the guns
It's getting hard to listen to their lies
- Kris Kristofferson
Kris Kristofferson var ju även skådespelare och hans rollfigurer var ofta som en klok, snäll nalle. Antar att han själv nog var just så privat. Vila i frid, Kris...!
måndag 30 september 2024
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar