Ola Magnell var en sällsynt begåvad ordkonstnär, en resenär bland ord och uttryck som han vred och vände på tills det lät alldeles självklart. Men det var inte bara ord, bakom fanns även sällsynt vackra melodier som snart upplevdes som lika självklara.
Magnell har sjungit mycket om döden och livets skörhet. "Innan elden brunnit ut" känns passande idag:
En rockigare Magnell från 80-talet i "Lieman":
Lite mer humoristiskt och anklagande i "När jag dör":
Just den knivskapa humorn kunde ibland bli oerhört giftig och talande. Jag har alltid älskat uppgörelsen i "I min fantasi":
Ola Magnell har gjort så otroligt mycket bra, men en skiva som borde lyftas fram mycket mer är "Förlovat Land" från 1993. "Ett Hus" handlar smakfullt om livet och viljan att leva:
I ett hus som vetter
mot musiken vill jag bo
komma ner på jorden
och ge himlen lugn och ro
mellan foten av ett träd
och vingen på min sko
vill jag leva
I ett ljus som faller
för en färg och flödar fritt
där det växer humor
som kan göra svart till vitt
och där mitt problem
kan lösas innan det blir ditt
vill jag leva
- Ola Magnell
Olas sånger kommer att leva länge... I kväll tänder jag ett ljus för Ola. Vila i frid!
PS: En fin artikel av Christian Gustafsson: Ola Magnell kommer ses som en av de stora.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar