söndag 31 januari 2010

The Poor Ditching Boy

Was there ever a winter so cold and so sad
A river to weary to flood
The storming wind cut through to my skin
But she cut through to my blood

En klockren skildring denna svinkalla vinter... Finns det något att tillägga?



En av mina tidiga favoriter från Richard Thompsons penna. Stor lyrik, stor musik.

onsdag 27 januari 2010

Snor, trötthet och ett leende

Just nu färgas dagarna av en näsa som rinner i evinnerliga mängder och täpper till alla de naturliga luft-vägarna. Mycket strul på jobbet och massvis att göra. Tröttheten infinner sig snabbare än normalt och speciellt muntert är det nog inte att se mig i nuläget. Tog en kort promenad efter jobbet, den kalla luften piggade upp mig oväntat snabbt. Ett leende inne på apoteket blev en vitamininjektion och jag tänker på hur mycket ett litet leende kan göra. Snuvan rinner fortfarande, men gubben är betydligt gladare...



söndag 24 januari 2010

Loudon presenterar sig själv

Oj vad det finns mycket att lyfta fram med Loudon Wainwright... Men jag antar att jag får spara en del, jag menar, vad som än händer så finns det nog en Loudon-låt som man kan associera till. Så jag låter Loudon presentera sig själv: Först genom en sång, "Career Moves" och så genom en avspänd intervju:



Länk:
Loudon Wainwright III Web Site - med kort självbiografi, discografi och en hel del annat

fredag 22 januari 2010

Love's a very deep hole...

Loudon Wainwright III är fullständigt unik som låtskrivare. det finns nästan inget han inte kan skriva om. Han har skrivit låtar om att flytta, om att simma, om att duscha, att ta en tupplur, om underkläder, om att vinna en Grammy, om att slå sitt barn, om att bli intervjuad, om en död skunk, om att vara förälder ur massa olika aspekter, om olycklig kärlek om och om igen... Listan skulle kunna fyllas på ännu mer.



"Your Mother and I" är en tänkvärd låt, skriven till sina barn Rufus och Martha, om när han och Kate McGarrigle separerade. Tänk om alla föräldrar kunde vara så stora i en sådan situation:

Your Mother and I
will do all we can do
To work this thing out
and to take care of you
...
And I hope when you grow up
One day you'll see
Your parents are people
That's all we can be
Men också dessa bittra rader:
Your folks fell in love
Love's a very deep hole
Lyssna också på denna uppgörelse med sig själv, om att vara den som flyr:



Att skriva en sådan sång kräver mod i mängder! Att inse att den smärta han åstadkommit är mycket värre än den han själv känt.


Men... många år senare så var de så pass sams att de kunde uppträda tillsammans hela familjen...

Länkar:
Loudon Wainwright III Web Site - med kort självbiografi, discografi och en hel del annat
Real Live Man by Pamela Murray Winters - en hyllning i tidningen "Dirty Linen"
Loudon Wainwright III på Wikipedia - en mångsidig karriär

tisdag 19 januari 2010

Heart Like A Wheel - R.I.P. Kate McGarrigle

Kärlekssånger med djup - del 3
Jag nåddes nyss av nyheten att Kate McGarrigle gick bort i går efter en tids kamp mot cancer. Mamma till Rufus och Martha Wainwright, en tid gift med barnens pappa Loudon Wainwright III och dessutom en storartad egen karriär med systern Anna. Och då föll nästa kärlekssång på plats: "Heart Like A Wheel", en hjärtskärande vacker ballad som en bedårande Linda Ronstadt sjöng så att inget öga var torrt.

Här är familjen McGarrigle / Wainwright live från 2008 och sedan Linda Ronstadts version:



Länk:
Kate & Anna McGarrigles hemsida - med senaste nytt

R.I.P. Kate!

söndag 17 januari 2010

Korsdrag med Mr. Dave

När jag är inne på slide-gitarr och när jag är inne på ös... då är det ju omöjligt att inte komma att tänka på David Lindley, "Mr. Dave". Denne eminenta musiker, som har en sådan känsla och närvaro att varje spelning är helt unik. Det berättas hur Jackson Browne ville att han skulle spela ett solo precis som han hade gjort kvällen innan, hur de arrangerade att få exakt samma omständigheter, men det var borta, en stundens ingivelse som inte gick att memorera. I mina öron den största musikanten, den känslosammaste tolkaren, the one and only. Att Lindley dessutom nog är den mest expressiva person jag träffat förstärker bara intrycket.

Här är "Mercury Blues" i en live-upptagning, med ett ös, ett drag, som är helt vettvilligt. Men fan så bra!



Länk:
David Lindleys hemsida - med de senaste skivorna han numera säljer direkt själv på nätet
Recension av "El-Rayo X" - "en av 80-talets bästa och mest genommusikaliska skivor"

lördag 16 januari 2010

En ilsken slidegitarr för en ilsken själ

När jag känner mig irriterad, ilsken eller bara på humör att störa, finns det nå't bättre än att sätta på en stökig slidegitarr i form av Sonny Landreth. På hög volym! Vilket sound! Av någon anledning brukar jag ganska snart bli belåtet ilsken och efter ännu en stund ilsket belåten med ett stänk av glädje.



Sonny Landreths "South of 1-10" fick vid en bilfärd för många år sen, då jag var heligt förbannad agera utloppsmusik, högt med full diskant och ett ös utav helsicke.... När jag var framme några timmar senare var jag fortfarande lite arg, men med små glädjestänk inplanterade överallt och jag var nog ganska glad faktiskt. Hur jag körde? No comments....

Här är tre av låtarna i ett enda klipp:
Shootin' for the moon + South of 1-10 + Native Stepson - den sista en grym instrumental bärsärkagång.
Länk:

Sonny Landreths hemsida - världens bästa slide-gitarrist enligt Mark Knopfler.

fredag 15 januari 2010

Comeback nr 1: Benny Gallagher

Förra året innehöll några oväntade comebacker. Benny Gallagher hade inte varit synlig på scen på mer än 20 år när han började spela i liten skala igen. Håret är numera vitt, men rösten finns där än. 2 nya skivor har han tydligen också gjort. Måste jag kolla upp lite mer!

Benny Gallagher på Acoustic Routes i Cambridge ... och en hyllning till Ronnie Lane: Låg volym....!


Länkar:

Benny Gallaghers My Space-sida - med både nya och gamla låtar
Gallagher & Lyle i återförening - enligt The Scotsman

onsdag 13 januari 2010

"Unplugged" innan det egentligen fanns

Mina mest spelade skivor - del 4:
Gallagher & Lyle - "Willie and the Lapdog"


Benny Gallagher & Graham Lyle lämnade McGuinness Flint och några ganska framgångsrika skivor bakom sig för att utveckla den akustiska musiken och söka nya uttrycksmöjligheter. Långt senare skulle detta bli "inne" och kom att kallas "Unplugged". I Sverige var FJK pionjärer på samma sätt.

Gallagher & Lyle gjorde fyra skivor som jag fullkomligt dyrkade under min gymnasietid. Raderna "Stepping out of school... An educated fool" satt som smör i solsken för en skoltrött ung man. Givetvis förstod inte mina vänner nånting. Det var ju i slutet på 70-talet och det kärva klimat som skulle råda under 80-talet för alla musik-skapare som inte ville följa trenderna, hade redan börjat göra musikutbudet smalare och bolagsstyrt.

Deras andra album "Willie and the Lapdog" ger mig samma rysningar än idag. Många ballader med djupa tankar om liv och leverne, fullständigt suverän stämsång där Benny Gallaghers spröda stämma var något jag aldrig hade hört något ens i närheten av, några snabbare låtar med spelglädje och det var omöjligt att inte dras med. Glyn Johns stod för en kristallklar produktion. Tänk om skivorna idag hade en sån klang!



Parrallellt med deras eget musikskapande var de även medlemmar i Ronnie Lane's Slim Chance och bidrog till att debutskivan "Anymore for Anymore" blev en skiva med sån spelglädje som än idag strilar ut ut spåren på denna skiva. De var även med ett tag på turnerandet, men lämnade sedan även denna grupp.


Deras egna skivor sålde dåligt och de tvingades att göra mer kommersiell musik för att få fortsätta göra skivor och så gjorde de "Breakaway" som ändå innehåller några riktiga pärlor, men också mer radio-anpassad musik. Hitsen kom och så även två bleka skivor. Tre år senare tog de revansch med en bra sista skiva. Benny Gallagher lade av med spelandet och Graham Lyle blev framgångsrik låtskrivare, där
"What's Love Got to Do with It?" med Tina Turner är den mest kända.


Länkar:
Gallagher & Lyle Homepage - en av de få innehållsrika sidor som finns....

Gallagher & Lyle på Wikipedia - ganska bra information samlad.
Gallagher & Lyle Discography - en annan liten sajt.

tisdag 12 januari 2010

Fifteen Summers

Kärlekssånger med djup - del 2
I can't tell you
why these things happen
All you can do is
pray for love
And when you do
put a word in for me



Kärlekslåtar för ungdomar är nästan alltid lika ytliga och förutsägbara som dansbands-dynga. Lika långt från verkligheten som regeringen är från solidaritet och ansvar. Men, jag kommer åtminstone att tänka på ett undantag, Gallagher & Lyles känslosamma och förstående "Fifteen Summers", en hiskeligt jordnära betraktelse till en olyclkigt kär femtonåring. Här finns en sällsynt ödmjukhet inför den obegripliga förälskelsen, vare sig det är en tonåring eller en vuxen med mer livserfarenhet. Och så detta lidande gitarrspel därtill... Stor musik skapad med små medel! Ett ögonblick av klass!

Länk:
Gallagher & Lyle Homepage - en av de få sidor som finns....

söndag 10 januari 2010

To Say I Love You

Kärlekssånger med djup - del 1

Sånger om kärlek... ja, det lär väl finnas oändligt många! Tänkte lyfta fram några under rubriken
"Kärlekssånger med djup": Reflekterande, sorgsna, lyckliga, längtande, tvekande, sökande, vet inte hur många underrubriker man skulle kunna hitta på...


Börjar med en tankfull, reflekterande låt av och med mina holländska "vänner" Ad Vanderveen och Kersten de Ligny. Ad brukar säga att om nå'n har svaren på frågorna i sången så vill han prata med denne efteråt.


Länkar:
Ad Vanderveens hemsida - när du inser att du vill veta mer om denne fantastiske holländare.
Ad Vanderveens My Space-sida - med fler finstämda sånger om just kärlek.
Kersten de Lignys My Space-sida - med låtar även från hennes samarbete med Stef White.
Lyssna på Kerstens egna "Maybe", John Gorkas "Houses in the Fields" eller på "Build me a home"-duetten med Ad. Så bedårande vackert... Allihopa skulle förtjäna en egen rubrik...

Under kommentarer är det fritt att komma med förslag på någon sång du vill lyfta fram....

onsdag 6 januari 2010

Hyllning till Sandy Denny - 63 år

Sandy Denny
Sandy Denny (6 January 1947 – 21 April 1978)

Jag fick aldrig träffa Sandy Denny. Ändå känns hon som en kär och saknad vän...
Idag skulle hon fyllt 63 år, helt obegripligt...

Jag kan bara minnas att jag en enda gång gråtit då jag lyssnat på en ny skiva. Det var när hennes sista konsert till slut släpptes 1998. Att höra henne sjunga alla dessa älskade låtar live-inspelade blev för mycket för mig, jag bara satt där och fann det så obegripligt att få höra det hela, tårarna strilade ner och jag darrade som ett asplöv av bli berörd, djupt påverkad av alla påträngande känslor.

Sandy var ett kort tag med i The Strawbs. Dave Cousins skrev "Ringing Down the Years", en hyllning till Sandy, ganska snart efter hennes bortgång, men den släpptes först 1991. Här med rörande introduktion:


Länkar:
You had to hold on to the furniture when Sandy sang - John Harris hyllning i The Guardian
In Memory of Sandy Denny - Reinhards fantastiska sajt om Sandy med allt du behöver veta.
The lady she had a silver tongue - Philip Wards hyllning till Sandy
Sandy Denny - en bra blogg om Sandy och med alla nyheter som dyker upp

Sandy Denny Lyrics - Alla texter och ackord. En riktig guldgruva !

Jag avslutar med några rader ur "The King and Queen of England":

Every note of each song brings a vision
Of love and of pain back to me,
Like a captive I've locked in a prison
And whose liberty rests upon me.
But I can't find the key.
You may never be free.

måndag 4 januari 2010

Something About What Happens When We Talk

Tänk vad vi människor pratar... oftast vardagliga samtal som inte sätter några större spår, men så någon gång ibland, när du verkligen når fram...! När du kan vara helt uppriktig utan skyddsnät eller försköningar, när tilliten blir så självklar att flödet aldrig sinar... Som en ö av harmoni och tillit i denna kaotiska soppa vi kallar våra liv.



Något av detta förmedlar Lucinda Williams i "Something About What Happens When We Talk".
Den passar bra här och nu.

lördag 2 januari 2010

Freewheel - igen

Jag vet, jag har skrivit en hel del om Sarah Howells och Paper Aeroplanes. Men, nu när det finns en ny live-video med min favorit-låt.... Hur kan jag då låta bli?
Ljudet är ganska lågt, så skruva upp....



Länk:

Paper Aeroplanes My Space-sida - där du kan höra den förträffliga studio-versionen

fredag 1 januari 2010

Who Knows Where The Time Goes

De stora sångerna - del 9: Sandy Denny (Fairport Convention) -
Who Knows Where The Time Goes


Tänkte jag skulle börja det nya decenniet med en riktig höjdare, en av de abslout bästa låtar som skrivits: Den är både höst- och vinter-relaterad text-mässigt, men jag tycker att reflektioner om tiden passar ganska bra så här några timmar in på det nya året....

Across the evening sky, all the birds are leaving
But how can they know it's time for them to go?
Before the winter fire, I will still be dreaming
I have no thought of time
For who knows where the time goes?
Who knows where the time goes?

Sandy Denny spelade in den definitiva versionen med Fairport Convention 1969. Vill lyfta fram allt: Sandys känslofyllda sång, den eftertänksamma texten, Richard Thompson smakfulla gitarrspel och solo, det täta kompet av Fairport. En klassiker som helt riktigt blev framröstad av BBC:s lyssnare 2007 till "Favourite Folk Track Of All Time". Utan konkurrens... Lyssna och njut:



Några andra inspelningar av WKWTTG med Sandy:
Sandy Denny & The Strawbs - Who Knows Where The Time Goes 1967 - Första utgåvan med the Strawbs

Sandys första demo-inspelning av Who Knows Where The Time Goes - Sandys egen demo-inspelning

Några utmärkta covers:
Richard Thompson - Who Knows Where the Time Goes - En hyllning på Brampton Festival 2008
Eva Cassidy - Who Knows Where The Time Goes - Kanske den bästa cover-versionen?
Kate Rusby - Who Knows Where The Time Goes - Kate gör en stämningsfull tolkning
Nina Simone - Who Knows Where The Time Goes - Annorlunda jazzig tolkning
CerebralJam - Who Knows Where The Time Goes - Okänd "Janet" gör en strålande tolkning

och så här gör Fairport själva den nu för tiden:
Fairport Convention - WKWTTG 1997
- från skivan med titeln "Who Knows Where The Time Goes" 1997

Fler länkar:

Alla fakta om Sandys inspelningar av Who Knows Where The Time Goes - med 79 kända cover-versioner (!)
In Memory of Sandy Denny - Reinhards fantastiska sajt om Sandy med allt du behöver veta.

BBC - Sold On Song - Intervjuer i samband med utmärkelsen "Favourite Folk Track Of All Time" 2007

Who Knows Where The Time Goes?